10 saker ni inte visste om mig (Mia)

10 saker ni inte visste om Mia

• Jag hatar att ha långa naglar

Jag skyller ofta på jobbet, där får och kan jag inte ha långa naglar på grund av hygien- och smittspridningsregler. Men  jag blir egentligen helt förfärad av människor som jobbar med händerna/människor/mat som har långa naglar. Jag tycker att det är äckligt så jag vill kräkas. Sanningen är också att mina naglar jag EXTREMT mjuka och heller inte går att få långa. Så, för den sakens skull valde jag en yrkesbana som passar mina naglar som handen i handsken.

• Vill egentligen bara titta på typiskt tjejiga och jättetöntiga serier.

Tillsammans kollar jag och Joseph på mest kriminalserier. Alla i kategorin “spännande serier med rätt mycket drama och en del våld”. En tredjedel av avsnitten sitter jag och grejar med mobilen, eftersom jag inte pallar att titta alls när det är läskigt. Då säger jag till Joseph “Nu tittar inte jag”, och så får han återberätta handlingen istället. Får jag välja själv tittar jag på supernsälla, lite töntiga och typiskt tjejiga serier. Gilmore Girls, typ.

• Jag tål inte ordet “fulgråta”

Jag avskyr “styrkekramar” och “gofika” och en massa andra ord. Men fulgråta får mig att nästan bli ilsken. Såhär tänker jag. Att om du verkligen behöver gråta så kommer du gråta utan minsta tanke på att vara ful eller fin. Gråt är en sådan innerlig känsloyttring som liksom inte får utseendeladdas. Om du av någon anledning kan sitta och snyfta värdigt och peta med en silkesnäsduk i ögonvrån, ja, då kanske du möjligen är lite rörd. Gråter du så gråter du, punkt.

• Havregrynsgröt får mig att känna mig fattig och miserabel

Vad äter ni till frukost? Jag äter ALLTID SAMMA, men i perioder Ett tag var det müsli och yoghurt. Nu är det ALLTID två mackor med smör och ost. Jag har försökt med havregrynsgröt, men jag pallar inte eländet. Det får mig att känna mig som ett fattigt barn på 1800-talet, hur lyxigt jag än försöker toppa gröten.

• Har inga problem att äta smågodis innan frukost och tårta till frukost

Jag äter alltid samma frukost ja. Men om jag fick välja helt fritt från hälsopekpinnar och tandtroll skulle jag äta tårta till frukost. Det bästa är en tårta som blivit över från ett kalas och liksom stått en dag extra… Någon liten lakritsbit eller syrlig sak kan liksom också funka att “väcka till mig” om det ändå står en överbliven godisskål framme. Jag tycker att många säger att de inte tål sött till frukost, men för mig är det bara någon slags disciplinär åtgärd att inte göra det.

• Jag vill alltid sova i sängen längst från dörren

Det här är en vana jag själv inte var medveten om förrän Joseph konstaterade det. När vi flyttar, sover borta, på hotell eller någon annan stans, då väljer jag ALLTID sängen längst bort från dörren. Omedvetet. Vet faktiskt inte varför. Lättast är väl att tro att det har att göra med någon trygghetstanke, men jag är ju sällan rädd/orolig, så jag vet inte.

• När jag gick i lågstadiet var det en kille i en annan klass som kallade mig “kinesen” för att han tyckte att jag hade sneda ögon.

Jag har inte direkt “o-sneda” ögon, och tror kanske att det var ett mer framstående drag som barn. Men det komiska är att när jag och Joseph började prata om våra uppväxter framkom att vi båda hade varit med om EXAKT samma ret. Är vi lite äktenskapslika, tro?

• Älskar människor, men bara en och en eller möjligtvis högst tre åt gången.

Jag har aldrig trivts på öppna förskolan eller typ i mammagrupper. Grupper, mingel och att hänga med folk på fest är inte min grej. Vem ska jag prata med, liksom? Jag blir liksom extremt osäker och känner mig ofelbart sjukt ointressant som person i såna sammanhang. Jag träffade en kurator en gång som gav mig världens bästa knep: Hitta en person, ta reda på något om den och fortsätt sedan fråga, fråga, fråga. Jag älskar faktiskt det knepet. Dels får jag lära mig en massa nytt (allt jag vet om orkidéer har jag lärt mig av en dam i ett sådant sammanhang) , dels får det mig att framstå som en trevlig person (alla älskar att prata om sig själva, typ). Och jag behöver aldrig känna mig så fel. Problemet med det här sociala knepet är att jag ändå måste få tag i EN person att prata med. Jag avskyr att hänga i grupp…

• Är väldigt sällan arg, men ganska ofta ledsen

Jag och Joseph bråkar nästan aldrig, men jag bråkar visserligen på/med barnen då och då. Men det är ju inte den slags bråk som liksom går djupt in i mig. Eller jo, ibland gör det ju det. Men ja, ni fattar. Jag gråter däremot JÄTTEOFTA. Säkert “fult”, varje gång, om vi nu ska vara såna. Fast nu när jag skrev det här så kom jag på att det här visste ni nog redan. Meh.

• Jag vantrivs med bebistiden

Det är väl bara att erkänna det nu redan innan det börjar. Jag älskar naturligtvis våra barn, och har gjort det även när de var bebisar. Om det inte vore att jag av naturen vore en mjölkko (och att jag tycker att det vore dumt att inte amma om det nu kommer så lätt för mig) så skulle det egentligen varit lämpligare om Joseph var den som var föräldraledig under spädbarnstiden. Jag tycker att det är infernaliskt trist. Och i och med att jag inte trivs jättebra på typiska föräldraledighets-aktiviteter så… Ja, förbered er på att skicka små pepp och hejarop under hösten.

Berätta något jag inte vet om dig!!