Tio saker ni inte visste om mig (Joseph)

Tio saker ni inte visste om mig (Joseph)

• Jag är uppvuxen med tjänstefolk

Under mina 8 år i Sri Lanka hade vi alltså en eller två flickor som jobbade hemma hos oss. Jag tror att mina föräldrars val att anlita tjänstefolk beror på tre saker.

1. Vi hade råd. Även om de jobbade med bistånd så fick mina föräldrar en minimum-svensklön, vilket räcker ganska bra i Sri Lanka.
2. Att anställa någon eller några är ett bra sätt att låta någon som annars inte skulle haft ett jobb få en ganska bra framtid. När vi åkte tillbaka till Sverige hjälpte vi tjejerna (Latta och Latta som de heter) att skapa sig en egen försörjning genom att köpa en ko och lite annat.
3. Eftersom det inte finns någon fritids i Sri Lanka var tjänstefolk kanske det enda sättet för vuxen att kunna arbeta, med långa resor och udda arbetstimmar.

• Jag får enormt fula fästingbett

Jag tror vi skippar bild på den här.

Men av någon anledning får jag alltid mycket infekterade fästingbett som kliar i flera månader. När de väl kliat klart lämnar de bruna fula ärr som blir kvar upp emot två år. Jag är vaccinerad och har aldrig fått något annat besvär av detta, men när andra människor får fästingbett brukar de inte se ut som mina.

• Jag tyckte typ inte om att träna innan jag träffade Mia

Idag är det nog inte många som skulle kalla mig annat än sportig, men själv har jag lite svårt att känna min vid det epitet. Detta trots flertalet lopp och däribland två maraton. I min ungdom har jag testat och varit delaktig i kanske fler sporter än gemene man. Badminton, tennis, pingis, basketboll, taekwondo, friidrott (4a i DM i kulstötning 1998) och sambobrottning. Där emellan har jag sprungit i olika omgångar. Men från efter gymnasiet började jag lägga av med det mesta och när Mia och jag träffades var jag inte alls intresserad av ”träning”.

Så här när man tittar tillbaka på det hela så tror jag att jag främst var avig mot ”friskhetsen” som träning ofta medför.  Min grymma fru fick mig i alla fall på rätt köl. Och jag är ändå fortfarande på rätt sida om hetsen, tror jag.

• Jag kan avgöra degklumpars vikt på 10-grammet när

Tanken är väl inte att skryta egentligen men övning ger färdighet och eftersom jag håller på en del med bakning och sådant så har jag blivit ganska flink på att känna av rätt mängder, vikter och tidsintervall på saker och ting.

• Jag har sommarjobbat på tippen, Securitas, äldrevård, som filmredigerare och förskola

Jag gillar att slappa och få bara ta mig tid att spela spel, titta på tv/film eller göra annat roligt. Men jag tycker att en ska jobba om en har möjlighet, och att slappa bort en hel sommar har aldrig varit min grej. Jag har haft många vitt skilda sommarjobb.  Idag ser jag tillbaka på dem med tacksamhet Faktiskt, det är en enorm rikedom att få sätta sig in i olika professioner, lära känna människorna där och ta del av deras utmaningar, frustrationer och glädjeämnen. Jag tror att det gör mig till en bättre yrkesperson i det jag gör nu.

• Jag vill egentligen helst kolla på japansk anime men tittar på annat tillsammans med Mia

Förutom TV-spel älskar jag anime. Jag har tittat på tusentals avsnitt och är ganska belevad i den japanska animekulturen (men nej jag är inte en cosplayare). Förutom vissa utvalda filmer av studio Ghibli har jag inte lyckat få Mia att titta på någon serie med mig och därför tittar vi på kompromiss-TV när vi väl sitter och tittar. Jag är egentligen ganska mycket allätare och tittar gärna på typ Game of Thrones, Dr Who eller True Blood. Men eftersom jag inte riktigt orkar med programmen Mia helst vill se så kompromissar vi. Jag tror dock att Dowton Abbey är kanske en av våra gemensamma favoriter. I ärlighetens namn ska jag säga att jag var skeptisk länge innan vi kom igång och började kolla.

• Jag har en look-a-like

Här är jag! Eller?

För några år sedan var vi i lekparken. Wollmar lekte och vi höll även på att grilla. Helt plötsligt kommer en kvinna fram till mig och säger följande:

– Ursäkta, men jag måste bara säga att du är så FRUKTANSVÄRT lik min son. Min dotter, hans syster, och jag stod här och pratade om det.

– Eh, jaha. Där ser man, svarade jag.

– JA, det är alltså inte bara utseendet, utan sättet du ler, pratar och skrattar. Det är precis som min Simon!, fortsatte hon.

Medan vi pratade vidare kring mig, hennes son och deras härkomst kommer ett barn framspringande och slänger sig kring mina ben och ropar ”Simon!!!”. Barnet tittar sedan upp och tittar mer noggrant på mig och blir mer och mer förfärad i ansiktet samtidigt som mormor förklarar att jag inte är Simon utan bara en som ser som honom. Simon bodde då  någonstans på söder nära där vi bodde då. Jag håller utkik efter honom då och då, men ännu har vi aldrig mötts. Har du någon look-a-like?

• Jag älskar musik och spelar gärna men mina instrument blev stulna

Många personer säger sig att vara musikälskare. Vissa kan inte sova utan att lyssna på sin favoritmusik. Personligen är jag periodare när det kommer till att lyssna på musik. Om jag hade fått välja helt själv hade jag dock valt att spela musik mer än att lyssna på det. Tyvärr är jag basist och jag klarar mig inte så bra utan ett band att lira med. Tyvärr #2 är att konceptet ”vara med i ett band” är tidskrävande, och mellan barnen, jobbet, träningen, bakningen och bloggen så är inte typ ingen tid kvar alls över till detta. Mañana mañana. Förra året hade vi inbrott i vårt källarförråd och av lite olika skäl var mina instrument nere i källaren. De blev stulna och sedan dess har vi inte prioriterat att köpa nya. Jag saknar min bas, min gitarr och min trumpet!

• Jag dricker inte kaffe

Nu är jag ju inte helt ensam om detta. Men ibland känns det så. Särskilt när man hälsar på någon äldre som inte känner mig. Det är helt självklart att bjuda på kaffe och jättekonstigt om man säger att man inte vill ha. Jag har som ovan nämnt jobbat på många olika sorters arbetsplatser och framförallt på ställen där man jobbar nattetid så har jag hört ”du kommer dricka 5 koppar kaffe om dygnet innan sommaren är slut” fler gånger än jag kan räkna. Dessutom jobbade min bror som barista i många år (dessutom en av Sveriges då främsta baristor), men även detta räckte inte att ”konvertera”mig. Te och kala drycjer duger finfint för mig tack!

• Jag föredrar TV-spel framför det mesta

Trots att jag inte spelar så mycket nu är TV-spel en av mina främsta passioner. Ända sedan jag spelade Super Mario Bros som 7-åring har jag varit fast. Under föräldraledigheterna när barna var små och sov mycket, fick jag ganska mycket tid över till att spela. Men nu när jag jobbar heltid och när barnen är vakna hela tiden hemma finns liksom inte tiden till det längre. Alltså blir det istället mobilspel, vilket är bra att det finns, men sämre av många anledningar. 1) De flesta spelen är gjorda för att locka tillbaka spelarna efter ett visst antal timmar för att få ut maximalt av spelet. 2) Det är lätt att slå på när som helst och blir inte att man avsätter en specifik tid när man spelar (dåligt för de runt om som inte vet om en spelar eller skriver blogg-inlägg). 3) Inte riktigt samma kvalitet som ett riktigt TV-spel, även om det finns många roligt mobilspel.

Berätta något vi inte vet om dig!!

Familjen Fernando