Graviditetsdagbok vecka 31
Allt är bra
Jag var hos barnmorskan i veckan (inte “min” barnmorska, men hennes kollega). Alla värden och allt var bra! Fast jag har slarvat supermycket med järntabletterna så var det värdet bättre nu än under hela graviditeten. Blodtryck och blodsocker och allt sånt var bra också. SF-måttet var typ som det skulle. Hjärtljuden låg på 145 och galopperade på fint där inne.
Allt är inte bra
Jag har kroppsofeeling. Jag ska inte säga kroppsångest, för det är inte kanske inte helt sant. Men jag vägde mig hos barnmorskan (inte av tvång, frivilligt) och det slog verkligen ner mig. Jag känner ju mig oerhört tung och svullen, så det kom kanske inte som en total chock. Men jag har gått upp _väldigt_ mycket. Vilket jag inte känner är riktigt rättvist, för jag äter inte övermycket. Just nu känner jag mig så bedrövlig i kroppen att jag tycker att det är lite småjobbigt att träffa andra människor. Jag vet inte vad jag ska skriva om det här så att det inte blir helt fel. Men den ärliga veckorapporten: jag mår piss i min gravidkropp just nu.
Snart är vardagen här
På måndag börjar vardagen. Joseph ska till jobbet, Wollmar till skolan, Wilfred till förskolan. Och jag är hemma och gravidledig, men har kvar mina 25 % jobb på SKL och lite andra små ströjobb. Jag ser fram emot den tydliga nedräkningen som graviditetspennings-perioden innebär. Och jag ser fram emot lunken och vilan emellan jobb, lämningar och hämtningar. Mycket kan man säga om semestern, men vilsam är väl kanske inte alltid bästa beskrivningen.
Vi har boat!
Nu har vi köpt vagn, bäddat den. Tagit fram vaggan och bäddat den. Gått igenom bebiskläderna. Köpt skötbädd. Vi behöver köpa blöjor, nappar och en snuttefilt, men sen är vi typ klara! Det känns så himla knäppt. Vi satt och kollade på bebiskläderna och kunde inte förstå. Vi kan frammana minnesbilder av Wollmar-bebisen och Wilfred-bebisen med dessa kläder på. Men vem blir Baby Boss? Kommer hen vara en liten eller stor bebis? Kommer vi få använda storlek 50 mer än typ en vecka den här gången? Kommer hen vara en vagnvägrare som Wilfred? Kommer hen fatta galoppen med amningen lika snabbt som sina bröder? Det är så många frågor!
När får vi snittdatum?
Wilfred föddes i vecka 38+något och vi fick datumet för snitt ungefär fem veckor innan. Nu är det nio veckor kvar till BF, åtta tills veckan då snittet troligen kommer bli. Jag är ooootålig, jag vill inte vänta flera veckor till innan vi får ett datum. Å andra sidan kanske jag blir ännu mer rastlös och frustrerad när jag vet vilket exakt datum som nedräkningen går mot? Jag längtar både efter bebis men också mot ett tydligt målsnöre. Är jag dum om jag säger att jag ibland längtar mer efter att få sluta vara gravid än vad jag i stunden längtar efter bebisen? *skäms*
Okej, ni hör ju
Pepp och hejarop hitåt!
Åh jag känner verkligen igen mig i kroppstänket. Jag gick upp mycket båda gångerna men tror det var mycket vatten för gick ner mycket på kort tid efter. Men så jobbigt att vara så osmidig och svullen.
Klart du längtar efter det mer, du känner ju inte baby boss. Då är det ju jättesvårt att längta, det blir så overkligt.
8 veckor känns såklart som en evighet men en piss i Mississippi och tänk hur många du lagt bakom dig.
Det kommer gå såå fort!
Man kan verkligen inte se på dig hur du känner i alla fall! Du ser superfin ut, och jag har ett upptränat öga för sånt!
V. 38+5 här idag, och jag längtar nog också mest efter att slippa vara gravid just nu. Längtar såklart efter bebis också, men det är fortfarande så abstrakt på något vis.
Heja dig! Jag känner verkligen igen mig. Jag var så mycket tyngre, tröttare och mer less den här tredje gången. Och längtade intensivt efter att inte vara gravid längre, hur otacksamt det än kan låta eller vara. Det är helt orimligt hur mycket fortare veckorna går när bebisen väl är på utsidan- och alldeles snart är ni där. Bara att hålla ut och räkna ner!
Du har ett gravidglow! Trott eller ej <3
Åh du är så fin! Du ser ut att må bra!
Det är min högsta önskan att få en trea. Dessvärre delas den inte med min man. Min familj känns inte komplett för mig än, någon saknas.
Jag förstår precis din känsla! Det är så oerhört abstrakt att längta efter en människa man aldrig träffat! Och samtidigt gör man ju det, längtar. Och är nyfiken på vem som bor där inne och hur hen se ut och kommer vara och bli som bebis och person. Men kroppen (den egna alltså)- den är ju liksom kidnappad, på undantagstillstånd och bara så himla konstig att vara i! Det kan faktiskt kännas skit rent ut sagt, utan att för den skull förminska önskan om ett barn. Hoppas att du kan få lite brejk mellan varven. Eftersom ni har det mesta så behöver du kanske inte lägga så mycket tid på att skaffa grejer å så, utan kanske kan du hitta på nåt som går drägligt och som får dig att glömma kroppen lite. Typ börja sticka eller spela nåt datorspel eller vad som. Och jag antar att du nånstans vet att det dröjer inte alltför länge efter att ungen är ute innan man glömt hur knäppt det kändes när den var på insidan. Det var den tanken jag försökte foka på själv senaste graviditeten, att snart är det ett minne blott. Så fokus på nåt annat em tid framöver!
Känner så igen mig i din ångest över kroppen. Med tvåan gick jag upp helt sjukt snabbt, vi snackar 10 kg plus typ vecka 15. Tjoho. Man får försöka att foka på vad man får för besväret och ta tag i kropp och liknande sen. Sjukt svårt jag vet. Du ser iaf fantastisk ut tycker jag och hoppas att du kan ta åt dig av pepp som skickas här. Stor kram!
Åh vad härligt det låter att få boa. Jag har inte riktigt fått göra det och sörjer det lite. Första barnet var prematur, och vi var inte alls i ordning. Med tvåan flyttade vi tre veckor före BF och barnet kom såklart inte långt därefter. Även om jag är glad i nya lägenheten, som passar vår större familj så mycket bättre än förra, så var jag verkligen inte glad i själva flytten.
Hoppas du kan njuta av boandet och att ni får veta tid för snittet snart. Säger som flera andra. Det syns inte på dig att kroppen känns jobbig, utan på dina kort är du gravid-fin med superhärlig mage. Hoppas det känns bättre framöver. Och veckorna som är kvar kommer gå supersnabbt! Snart är babyboss här.
Ååå hejaheja!
Nu är det inte långt kvar och när hösten kommer igång kanske tiden känns lite mindre långdragen och seg?
Har ni funderat något på att prova tygblöjor till detta barn? Vi var såå nöjda med det till barn nr 2 och rekommenderar till alla! Vill man inte köpa kan man hyra 🙂
Pepp!!!!!!!! Kroppen är fantastisk och värd din support. Skit i vad en fyrkantig människo-uppfinning säger att du väger i siffror. Men hoppas svullnaden håller sig liksom på nåt slags rimlig nivå, för det kan såklart vara jättejobbigt och göra ont. Heja pepp och tack igen för bra bok!
Pepp!! Ver hur det känns, gillar inte alls att vara gravid och är inte överdrivet förtjust i bebistiden (även om jag älskar mina barn såklart). Plötsligt är man där i förskolestart med den lilla och tiden har flugit iväg!! 🙂
Heja dig!
Du är ju helt bäst, oavsett vad. Förstår och känner med dig kring kroppen och att inte få ha den som sin egen. Kanske kan du skämma bort dig med något gott eller härligt, någon supergod mat eller kanske ett bad? Nej jag vet ju inte alls vad du gillar, men tänker att det aldrig kan vara fel att unna sig ordentligt för att försöka göra gravidtiden så bra som möjligt.
Jag tycker att du är jättefin som gravid! Och jag tycker också att alla känslor är okej, så du behöver inte skämmas över att du längtar efter att graviditeten ska ta slut. Inget konstigt. Säger jag med noll erfarenhet av egna graviditeter.
Väldigt roligt att få följa vecka för vecka med
Massa kramar! Du är grym!
Vad fin du är, strålar och har en superfin mage. Jag fick bebis för nio månader sedan och de sista två månaderna av graviditeten ville jag bara att graviditeten skulle vara över. Kände mig klumpig och hade svårt att klä mig. Nu i efterhand när jag ser foton så tycker jag att jag var väldigt fint gravid 🙂 Så om det är till någon tröst så ser nog andra dig helt annorlunda än vad du gör. Mysigt med liten bebis snart, heja dig som orkar så mycket och ändå ser så fräsch ut! //Emma, tvåbarnsmamma