Graviditetsdagbok vecka 33

Graviditetsdagbok vecka 33

Den här veckan slog värmen till

När det var som varmast i somras var jag VÄLDIGT svullen, det är jag fortfarande. Och jag var naturligtvis varm som alla andra. Men jag kände ändå hela tiden att jag nog ändå inte led av värmen så mycket som jag skulle kunna ha gjort. Mycket riktigt. Den här veckan har min inombords-graviditets-värme slagit till på riktigt. Jag klarar typ inte att ha några kläder på mig längre. Och vi behöver sova med öppet fönster, så där så att jag på allvar menar att Joseph får börja sova med pyjamas, halsduk och mössa om han så behöver. Jag behöver ha KALLT. Och när jag är ute med barnen kan de ha långbyxor och jacka, och jag går omkring i linne och tycker att det kunde vara kallare. Tack, tack för hösten. Jag hade nog inte överlevt att vara så här varm under sommarhettan.

Nervsmärtan i underlivet

Baby Boss rör sig fortfarande hejvilt i magen. Jag känner huvudet upp, ner och åt sidorna flera gånger per dag. Men nu har något tillkommit i symtomfloran som jag ändå relaterar till sen graviditet och liksom mer nerträngande bebis: knivsmärtan i underlivet när bebisen kommer åt en nerv. Det händer oftast när jag är uppe och går och det är ju inte direkt skönt.

Men förväntar mig inte fixerad bebis

Inte ens när vi kom in till BB med Wollmar, då jag redan var 4 cm öppen, var han fixerad eller ens i närheten av att ha börjat sjunka ner i bäckeningången. Wilfred snittades ju lite innan BF, och andra-barn fixeras väl också ändå senare när det väl händer. Jag har alltså inte upplevt det där med att magen sjunker eller att bebisen är uppenbart fixerad och redo. Jag tror inte att det kommer hända med Baby Boss heller. Jag tycker ändå att det låter lite skönt när andra beskriver det, hur magen plötsligt kan flytta ner en våning och det blir lite lättare att andas igen.

Det är andra saker jag inte har någon relation med

Jag har två barn, man kan tänka att jag skulle vara rutinerad med en del saker. Men fostervatten. Med Wollmar fick de ta hål på hinnorna när jag var 8 cm öppen och hinnorna buktade ut, men Wollmar fortfarande var högt upp i magen. Då fick jag ju ligga på rygg och vara fullt beredd på att navelsträngen skulle komma i kläm och att det skulle bli ett akutsnitt av det hela. Med Wilfred kom ju fostervattnet ut under kejsarsnittet. Jag har alltså typ inte ens sett skymten av något fostervatten. Inte heller någon slempropp för den delen. Är det något mer jag har missat? Ja, faktiskt: Smärtan i början av amningen. Jag har varit så väldigt smärtlindrad att jag inte alls lidit av amningsstarten eller när brösten är så där Dolly Parton-svullna i början.

Fortfarande inget snittdatum

Jag är med i en gravidgrupp på Facebook och där har jag sett att folk som har BF senare än mig har börjat få sina snittdatum. Det kan ju skilja sig åt mellan sjukhusen, såklart, men jag börjar ändå bli otålig. Tänk om de har glömt bort mig?

Jag sover dåligt och har terminens första förkylning

Graviditeten är inget allmänt välmående för mig, och detta toppas nu av att jag sover jättedåligt och av första förskole/skolebakterierna. På det så har Joseph jobbat varit hemfriån typ 7-22 flera dagar i veckan på grund av en jobbgrej och jag har kört hela vardagsrejset med barnen. Gnäll, gnäll, gnäll. Ni fattar att jag är angelägen om att få snittdatum, va? Jag vill räkna ner till något konkret!