Graviditetsdagbok vecka 36
Det går framåt!
ÄNTLIGEN så känns det faktiskt som att det börjar närma sig slutet på den här eeeeeevighetslånga graviditeten. Jag börjar också kunna visualisera mer konkret att få en bebis, att gå igenom ett kejsarsnitt och försöker förstå mig på utmaningarna som komma skall med att ha tre barn att rådda med. Jag tycker att jag generellt är mindre trött än motsvarande veckor tidigare graviditeter. Då vet jag att jag sov en timme på dagen nästan varje vardag, men nu har jag faktiskt inget behov av det. Men jag tror att jag kanske generellt tar det lite lugnare? Alltså att jag inte kör slut på mig lika mycket resten av dagen, så att kroppen kräver en timmes sömn när den väl får chansen.
Men PMS-humöret?
Alltså humöret? Jag är liksom lika själv-ifrågasättande som jag är dagarna innan mens. Det känns som att allt jag gör blir dåligt och att alla hatar mig. Och jag har jättejättedåligt tålamod och har lyckats fräsa rätt otrevligt åt barnen. Så himla ocharmig just nu alltså.
Smärtorna
Det går lite upp och ner, just nu har jag lite mindre ont i bäckenet. Men MYCKET mer ont i handlederna. Har skenor på mig hela dygnet i princip, och det minskar smärtan. Men det gör ju också att jag känner mig lite som en kombination av en krabba och en robot. Finmotoriken blir rätt kass och matlagning blir ett himla meck. Jag är så himla svullen så jag knappt känner igen mina händer, handleder eller fötter och ben. Jag hoppas innerligt på en kort men intensiv svett- och kissfest när Baby Boss väl är ute, så att jag blir av med en massa vätska snabbt som tusan.
Vi har fått datum!
Jag ruttnade på att vänta på kejsarsnittsdatum och ringde och frågade. De ba “men vi har redan bokat in dig“. Hade de tänkt hålla på det datumet länge till? Frustrerande. I alla fall, nu har vi ett konkret datum att vänta på. Och förhoppningsvis håller sig Baby Boss lugn och inombords tills dess. Vi kommer inte berätta om datumet innan, av någon anledning känns det som att den dagen får vara lite hemlig och helig för oss (och våra närmaste). Ni kommer bli varse ändå, kan vi lova.
Grattis till att ha ett datum!! 😀
Jag känner mig så jävla osugen på att bli gravid! Kan man inte turas om om det liksom! Då hade det definitivt varit min mans tur! Hade pms big time i fredags, visste inte alls att det var pms eftersom mensen har haft vääääldigt lång cykel sen jag fick tillbaka den i juni. Och i lördags överraskade den mig genom att komma på dag 26! Men Gud så skönt det var att få förklaring till gråtfesten i fredags (tappade exempelvis bort två pusselbitar – så hemskt var ju nästan färdig med pusslet! Letade under soffan, slog huvudet i soffbordet. Grät över hur synd det var om mig och bad hulkande mannen om en frusen ärtpåse…. etcetera etcetera…). Tur att jag inte tänkt bli gravid på ett tag iaf…. :-/
Usch och fy, känner med dig. Och jag kan verkligen tycka att det hade varit en bättre lösning att lägga ägg som fler hade kunnat turas om att ruva på.
Det hade varit något!!
Haha ja att lägga ägg vore ju optimalt!!! Hade nog lätt kunna bli rätt många ungar då:) Jag har oxå tänkt att föda i vecka 20 vore lagom storlek på bebis! ( att allt skulle vara färdigutvecklat då) Men iallafall grattis vad skönt med datum. Hade de tänkt meddela i v38?
Vet inte alls. Ja, vecka 20-bebisar känns mer rimliga till storleken (alltså att de hade varit menade att komma ut då och inte varit fullt så fragila som de ju är).