Mammakroppen 4 veckor efter
Jag behöver fråga er en sak! Hur ska vi förhålla oss till min mage nu? Jag visade ju magbilder hela graviditeten och i förra inlägget visade jag magens återhämtning litegrann i olika stadier. Jag har gjort samma slags upplägg med bild nu. Jag har ju inte någon anmärkningsvärt fantastisk hastighet på magåterhämtningen, men ändå. Jag vill liksom inte bidra till någon slags kroppshets eller jämförelsesjuka, oavsett hur min mage ser ut. Ska vi skippa magbilder efter detta, eller hur ska jag tänka?
Efter operationen
Jag tänker exakt aldrig på kejsarsnittet nu, utifrån kroppen. Eller så, alltså jag förhåller mig till restriktioner om att inte ta i för mycket fysiskt, men jag känner mig aldrig begränsad. Jag har bara ont om jag typ trycker hårt på ärrområdet. Däremot är känseln helt skum på nästan hela magen, både att känseln är helt borta fläckvis, men också att beröringskänseln är stukad så att även lätt beröring upplevs som smärta. Men det känner jag igen från förra gången, och vet att det kommer ordna sig mestadels. Har haft ett område ungefär som en femkrona som helt saknade känsel sedan förra snittet, och antar att det inte kommer bli jättemycket bättre nu. Men lite avsaknad känsel på magen har ingen dött av, känner jag.
Magen
Om jag inte hade förhållit mig till restriktioner och mitt eget ganska strikta rehabprogram så hade jag kunnat börja träna magen ganska mycket hårdare redan nu. Jag känner att magmusklerna är där och gör precis det de ska, under alla överflödig hud och kvarvarande fettvävnad.. =) . Jag känner mig faktisk stark i bålen! Det är inget som blivit sämre med magmusklerna vad jag kan bedöma.
Amningen
Amningen rullar på helt utan svårigheter, tack och lov. Waldo har bra grepp och jag har mycket mjölk. Jag pumpar och donerar mellan 3-4 dl varje dag, det är ungefär det jag hinner.
Bäckenet
Om jag känner mig stark i bålen så ska jag inte påstå detsamma om ben/rumpa och bäckennära muskulatur. Jag har haft så ont av nästan all bäcken- och ben-belastande träning så jag har ju helt enkelt fått avstå väldigt länge. Även om jag gick till gymmet och cyklade intervaller nästan varje dag sista graviditetsmånaderna så räckte inte det för att hålla igång muskelstyrkan. Jösses, här har vi att jobba med! Jag rehabar för fullt på en rimlig nivå. Även om det inte är varken hårt eller mycket så har jag typ konstant träningsvärk i rumpan. Bäckenlederna känns fortfarande pyttelite jazziga om jag går för långa promenader, men det är inget som jag besväras av mer än “känningar” som går över direkt när jag vilar. Överlag känner jag mig hoppfull och börjar lite smått hoppas på att kunna springa något lopp under 2019.
Handlederna
Handlederna är PISS. Jag har SÅ ONT i handlederna och jag HATAR skenorna. Det går liksom inte att hantera en bebis med robotarmar med vassa kardborreband som sticker ut. Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig med dessa. Och ja – jag borde gå till en arbetsterapeut och få hjälp, och råd och behandling. Men jag har bara inte fått tummen ur.
Psykiskt mående
Jag mår SÅ mycket bättre än under graviditeten, jag känner mig mer som mig själv och har mycket, mycket mer energi. Jag har tyckt att jag har återfått mig själv typ tre månader efter graviditeterna de andra gångerna. Jag undrar om det finns mer av mig själv att återfå, eller om det bara var annorlunda den här gången? Däremot har jag varit jättejätteledsen vid några tillfällen över att kroppen fortfarande känns så stor och tung, att magen återhämtar sig i snigeltakt jämfört med tidigare.
Det här var TVÅ veckor efter att Wollmar föddes. Och det här var 5 månader efter:
Det här var en månad efter att Wilfred föddes:
Det här är magen nu:
Det händer ingenting? Jag gråter faktiskt för det här med kroppsåterhämtningen typ var tredje dag. Jag ÄR inget föredöme här, varken på att kroppsåterhämta mig, att älska kroppen eller smeka den degiga magen med kärlek, respekt och tacksamhet för de fina barnen den burit.
Att vara fysiskt aktiv
Jag är tillbaks på gymmet och cyklar, mest för att jag faktiskt vill skona bäckenet från för många och för långa promenader. Och jag är ju lite beroende av endorfinkicken av pulshöjande aktiviteter. Jag tar det lugnt och lyssnar på kroppen och upplever inget som helst påslag av smärta eller dylikt från kejsarsnittsområdet. Utöver det så kniptränar jag och kör rehab för ben och mage. Tänk typ musslan, rumplyft, hållningsövningar.
Avslagsblödning
Den här gången beter sig inte mitt avslag som det gjort de andra gångerna. Med Wollmar blödde jag ju i evigheters evighet, men det berodde ju också på att jag fått granulom som blödde. Med Wilfred minns jag knappt? Den här gången så är jag blödningsfri i typ 3-4 dagar, sen kommer det en störtblödning och sen inget mer på resten av dagen typ. Det är ju väldigt lurigt, jag hade ju alla gånger kunnat börja bada eller ha oskyddat sex (om det nu var på tapeten överhuvudtaget…) för att jag faktiskt trodde att avslaget slutat alla de där blödningsfria dagarna. Jag tycker också att jag har mer mensvärksliknande ont den här gången. Men inga andra tecken på att något skulle vara fel, så jag antar att det här är inom normalspannet ändå.
Landat på fötterna
Det har gått fyra veckor och det känns som att jag landat på fötterna igen. Jag mår generellt väldigt bra!
Jag tycker att du ska göra som du känner själv med magbilderna – MEN jag måste säga att jag tycker det är så himla skönt att se en normal kropp med en lite mer vanlig återgång efter förlossningen. Är fortfarande inte “där jag brukar vara” i kroppen efter min tredje graviditet (1½ år sen) och det känns skönt att veta att inte alla kan ha sina gamla vanliga jeans efter en vecka… Upplever stor skillnad med tredje med, dels är jag äldre och dels var det som sagt tredje (och sista, garanterat).
Det är verkligen inte lätt med onda handleder! Jag bröt båda när bebisen var två veckor och kunde göra exakt ingenting själv, och då hade de ”bara” gipsat den ena armen, på den andra hade jag en handledsortos (den fick jag enbart för att jag hade två små barn att ta hand om). Min partner hade att göra i några veckor.
Tycker att återhämtningen ser jättebra ut ju!! Många kramar! Blev förresten inte gravid vid det där impulsiga försöket…. och nu fegar vi liksom ur lite och har beslutat för att vänta ett tag. Så mycket som skulle behöva falla på plats och göras först. En kamp mellan hjärtat och hjärnan för mig!
Tack för att du så öppet delar med dig om vad som händer med din kropp!
Jag tänkte på dina handleder och vad jag fick höra i föräldragruppen på BVC. Vårdcentralen har fått många mer sökande med besvär med handlederna sedan mobilernas intåg. Tydligen lätt att överbelasta handlederna med både hålla bebis och hålla på för mycket med mobilen. Nu är kanske inte det orsaken till dina besvär, men för många kan det nog vara en bidragande faktor till besvären.
I know…
https://bakingbabies.se/2018/02/13/mobilergonomi/
Vad fint att höra om återhämtningen och att det går så pass bra!
Jag tycker det är lite jobbigt med magbilder efter förlossning, men det kanske bara är jag 🙂
Jag hör gärna allt om hur det går för dig/er! Fysiskt och psykiskt. Du har ju återhämtat dig fantastiskt bra tidigare , varit i mina ögon toppform snabbt . Försöka vara lika snäll mot dig själv som du är mot andra mammors kroppar. Låt detta ta lite tid nu!!!! Kanske sista gången du går igenom detta. Jag undviker att följa de ”perfekta” postpartum kropparna i soc med. Jag ser ju o läser att det alltså är fullt möjligt att dra på sig tajta jeansen från innan graviditeten 2 veckor pp. Men.. jag är ändå hyfsat säker på att absoluta majoriteten kvinnor INTE har den ”återhämtningen ” En del blir ju så otroligt smala, nästan magra under amning, ganska faschinerande tycker jag då jag vet att dessa mammor inte äter mindre utan att det är nån fysisk process som sker. Jag vill hellre vara stark i balans än smal.