Dina erfarenheter: BB-vård utifrån ett bäckenbottenperspektiv
Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!
Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidrag sådär “offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.
Ni är så viktiga!
Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:
BB-vård utifrån ett bäckenbottenperspektiv
- Vad fick du för information om din eventuella skada?
- Fick du råd om smärtlindring och läkemedel/råd för tarm och blåsa?
- Vad fick du för råd och samtal inför hemgång?
- Fick du erbjudande om vidare stöd, kuratorskontakt?
- Gjordes någon extra undersökning?
- Hur upplevde du bemötandet?
- Fick du information om vart du kunde vända dig?
Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av!
Jag kände mig ganska ignorerad på BB, allt fokus var på bebisen och amning. Fick inga råd alls kring mig och min kropp. Hade fått tips från MVC att be om en undersökning innan jag åkte hem vilket jag gjorde. Barnmorskan undersökte mig och var väldigt bra på att berätta om mina skador och stygnen men fick inga råd och inga tips om vart jag kunde få mer hjälp. Önskade att de brytt sig mer om mig och inte bara fokuserat på bebisen, åkte hem utan att veta så mycket om vad som väntade.
Ingen information alls på BB. Varken om bristning/skada, vikten av eftervård, knipövningar, gynundersökning
Jag åkte hem, mådde bra, 6 v pp fick jag framfall. Levde typ som vanligt efter förlossning i den mån kroppen berättade. Men städade, lätta träningspass, hård i magen som jag alltid är, promenader osv. Visste inte att jag skulle knipa, ingen hade sagt något om detta, varken BB eller MVC
Så japp hej framfallen
Skickade klagomål till BB att information av sin skada, vikten av knip och be eftervård är ett måste vid hemgång!
På återbesöket på MVC ”skällde jag ut dem också att de ska ta upp knip, eftervård etc innan förlossningen. 8 v efter förlossningen är eftervården redan för sen och en skada kan redan vara skedd. Jag fick till svar att ingen är mottaglig för denna i go innan förlossningen…..
Vart ska man få infon ifrån?
Kräver BB och MVC att mammor googlar allt?
Jag fick noll information och inga råd om något när vi åkte hem från BB. Sammantaget var det in en undersköterska hos oss en gång (kanske 40 sekunder) under timmarna vi var på BB. Vi åkte hem ungefär 10 timmar efter att dottern fötts. Kändes lika bra, för på BB trivdes jag inte, kände mig bara i vägen och totalt ignorerad. Sprack grad 2 och blev sydd med (uppfattade jag det som i alla fall) rätt många stygn, men ingen information om någonting. Har i efterhand fått veta att de bara (Örebro) ger information om man spricker grad 3 eller mer. Kan tycka att man inte ska behöva BE om information, det ska man få ändå. Det är nog att tänka på ändå när man är nyförlöst!
Kan tillägga att jag födde 2017.
Oj, ja, frågade flera gånger om min grad två skada under tiden jag blev sydd av överläkaren (kontrollerades både av bm och uläk innan de ringde öläk för ytterligare koll vilket ingav en trygghet då de var noga) men den personen var högst ovillig att berätta hur stor skada det var, hur mycket som syddes o vad det eventuellt kunde innebära utan jag fick bara kommentaren att det är vanligt att man behöver sys. Informationen efter var också bristfällig, inga råd o tips kring att lyckas gå o skita, mest bara fokus på att få igång amningen…sen fick jag vända mig till MVC för alla frågor, rädslor o tankar som kom efteråt (o min upplevelse var väl inte riktigt att kunskapen fanns där heller för att riktigt bemöta/bedöma mig på rätt sätt). Kändes lite som att jag “lämnades” åt mitt öde efter att barnet väl kommit ut, som att jag o mitt mående inte längre var lika viktig då.
Fick skriven generell information om bristningar , men där de egentligen stod väldigt lite. Typ mest om vikten av att komma upp och röra på sig fort samt knipträna. Och att bristningen läker fort och bra i slidan pga bra läkkött. Dock stämde de inte alls för mig, då de aldrig läkte. Fick muntlig information om vikten att dusch 2ggr/dag och att jag kunde ta alvedon vid smärta. Inget mer. Ingen direkt info on bristningen grad 2 eller vad jag skulle tänka på vid hemgång.
Mest fokus på barnet och amning, (de frågade hela tiden om amningen, som jag kände ändå fungerade från stund 1)
Trodde min bristning var mini-liten och obetydlig så tackade nej till gyn-undersökning innan hemgång. Insåg sedan att den inte alls var obetydlig, nu med muskelskador och inte adapterade muskler känns det som jag önskat mer info där och då. Tex försiktighet i vissa rörelser eller inte lyfta så tungt osv.
Första veckan viste jag att jag kunde ringa bb-mottagningen, men efter den tiden var de svårt.. uppmanades boka tid på någon gynmottagning på stan, för uppföljning av stygnruptur och infektion, gick sådär.
Min första bebis föddes med sugklocka. Blev sydd av en sköterska som hade väldigt bråttom. Fick ingen smärtlindring då och inget råd om smärtlindring efteråt. Dessutom skulle jag ta oxytocin då moderkakan troligen inte kom ut hel. Vilket var mycket smärtsamt. Ingen information om bäckenbottenträning, hur mycket jag spruckit eller råd efteråt. Stannade en natt eftersom mitt barn hade besvär med andningen när han kom ut. Eftersom min son kom 06 på morgonen var jag vaken den natten och natten därpå. Eftersom min man skickades hem och jag var kvar med vår bebis. Jag försökte få lite avlastning genom att ringa på klockan den natten, men ingen hade tid. Jag kunde inte komma upp ur sängen själv och kunde knappt gå på grund av bäckenbotten. Så jag fick vara vaken en natt till, ensam med en bebis jag inte visste hur kag skulle ta hand om. Smärtlindring kom jag själv på genom att använda en petflaska med ljummet vatten eller kissa i duschen. Ingen info om förstoppning heller, gjorde fantastiskt ont när man är sydd att försöka bajsa. Men köpte microlax och då gick det bättre. Det jag fick råd om var att jag skulle prata om min förlossningaupplevelse. Eftersom jag skattat den till bland det värsta jag varit med om i mitt liv. Men jag var så trött och slut att jag
Inte orkade. Fick inte med någon information om vart jag skulle vända mig efteråt.
Detta rör min första förlossning 2011 i Örebro.
Vad fick du för information om din eventuella skada? Knappt någon. Jag pressade en ung liten sköterska på nattskiftet att säga hur jag gått sönder. Hon tittade i min journal och sa att jag gått sönder lite i väggen mellan slida och tarm. (Underdrift) Sedan fick jag en broschyr av en sjukgymnast när vi skulle gå hem där det stod “till dig som har fått sfinkterruptur” med råd om att inte bli förstoppad och inte lyfta tungt samt lite knipövningstips tror jag.
Fick du råd om smärtlindring och läkemedel/råd för tarm och blåsa? Tja. Jag fick höra från sjukgymnasten som sagt att jag inte skulle bli förstoppad och fick tips om att köpa inolaxol och paraffinemulsion.
Vad fick du för råd och samtal inför hemgång? Inget mer än sjukgymnasten. Det samtalet fördes stående medans vi packade det sista av våra saker och var på väg ut.
Fick du erbjudande om vidare stöd, kuratorskontakt? Nej men fick en återbesökstid till sjukgymnasten efter några veckor när hon skulle kolla knipet (som inte var bra). Sedan inget mer.
Gjordes någon extra undersökning? Nej.
Hur upplevde du bemötandet? Obefintligt och ibland otrevligt. Vi var mest ensamma i rummet. När någon kom in för att vi ringde på klockan och behövde hjälp med något var de stressade och inte särskilt trevliga. (Fick f.ö. inte info om något på BB. Fick t.ex fråga andra patienter vart lunch fanns etc.)
Fick du information om vart du kunde vända dig? Nej.
BB-vård utifrån ett bäckenbottenperspektiv
Vad fick du för information om din eventuella skada?
– Ingen information. Det jag vet har jag läst mig till i mina journaler. Tydligen 2:a graden upp i slidan. Kanske delvis kan förklara varför jag tappade 2+liter blod. Attityden va ”äsch alla spricker, det får man räkna med”. Haft två snabba förlossningar med värkar oavbrutet och båda har varit ute på 2h och vägt över 4kg.
Fick du råd om smärtlindring och läkemedel/råd för tarm och blåsa?
-ta alvedon så blir det bra snart. I övrigt ingenting.
Vad fick du för råd och samtal inför hemgång?
-amma, amma, amma, kissa i duschen om det svider. Drick mycket.
Fick du erbjudande om vidare stöd, kuratorskontakt? Nej. Så här i efterhand när jag har jag insett min problematik med framfall på båda ställena så hade man klart önskat att man fått någon typ av upplysning. Vände mig själv till vården när jag efter barn 2 insåg att så här ska det nog inte vara (då hade det varit så sedan barn1 tre år tidigare).
Gjordes någon extra undersökning? Nej. Var det inte amningen de ville kolla, så brydde de sig inte.
Hur upplevde du bemötandet?
Gulliga sköterskor och jag tror att de är mer medvetna om problematiken nu än för 5 år sedan.
Fick du information om vart du kunde vända dig?
-Nej
På förlossningen fick jag info om vikten av knipövningar, var lite tidigt att ta in det när jag inte ännu kunde sitta upprätt utan att svimma, inte hade kissat eller duschat. På BB nämndes inget, de frågade bara om avslaget. Blev klippt och fick ingen info om hur mycket jag blivit sydd eller om det var något jag skulle tänka på. Fick tips om isbinda och alvedon/Ipren när vi blev utskrivna. Hade dock inte särskilt ont efter någon vecka och det läkte jättebra. Upplevde i allmänhet BB-personalen som stressade och OERHÖRT fokuserade på amningen. Vad jag varit med om och hur jag mådde kom långt ner i prioritet.
Efter min andra förlossning låg jag aldrig på BB, bara patienthotell och träffade bara barnmorska vis återbesöken på BB. Fick bara en liten grad 1-bristning som alla påtalade att det var IIIIINGENTING och hade nog inte ens behövt sys, men jag hade jätteont, stygnen sprack upp. Det var väldigt svårt att bli tagen på allvar. Fick också höra att det skulle läka så bra. Det gjorde det inte.
Jag kommer inte ihåg exakt hur mycket information jag fick på BB eftersom jag därefter har läst min journal själv samt lärt mig mycket genom den här bloggen. Men jag vet iaf att jag fick en broschyr om sfinkterrupturer och fick träffa fysioterapeut och läkare innan jag blev utskriven från BB. Fysioterapeuten var inne på mitt rum i säkert en halvtimme och hade med både bilder och en modell av bäcken+muskler att visa på. Läkaren förklarade mycket om skadan och hur det hade blivit sytt och visade med spegel.
Jag fick recept på värktabletter och paraffinemulsion, samt instruktion om dosering och uppmaning att höra av mig om det inte räckte. Jag googlade mig till att man kunde använda xylocain också. I efterhand hade jag gärna velat veta att stygnen inte alltid lossnar av sig själv och att dom kan göra väldigt ont. Det googlade jag mig till när jag efter några veckor hade så ont att jag grät. Ringde min vanliga bm som tog in mig en timme senare och klippte trådar, vilket gav omedelbar lindring.
Extra undersökning gjordes som sagt av läkare före utskrivning. Jag fick dessutom en extrakoll av bm när vi gjorde återbesök för bebisens skull på bb. Hon noterade att jag var lite orolig och erbjöd sig att undersöka. Utöver det har jag fått återbesök hos fysio, läkaren som opererade, uroterapeut och telefonuppföljningar. Dessutom efterkontroll hos vanliga bm. Jag tycker verkligen att jag har fått ett bra bemötande och fått svar på frågor. Vid senaste telefonuppföljningen fick jag info om vart jag skulle vända mig om jag hade kvarstående besvär efter en viss tid.
Det här var 2017, kanske jag ska tillägga.
Jag bad specifikt om att få träffa sjukgymnast/fysioterapeut på BB, då dom först nämnde att möjligheten fanns…. men jag fick veta att all info jag behövde fanns på en youtubefilm som jag fick en QR-länk till och det var typ det? Men sen blev jag snittad också.
Vet inte om klipp räknas som skada? Men det borde det väl göra även om den är ”gjord med flit” så att säga. Jag fick ingen speciell information mer än att jag blivit klippt, fick smärtlindring på bb och även recept på tabletter som jag kunde fortsätta ta hemma om jag hade ont.
Ingen extra undersökning gjordes förrän efterkollen hos barnmorskan på mvc. Den undersökningen var bra då hon visade med spegel och var noggrann, kollade knip osv.
Mitt första barn kom med akut snitt så då fick jag veta att jag inte skulle lyfta tungt. Fick också laxerande för att komma igång med magen igen. Utöver det, ingen vidare information. Men hade heller inga problem, så inget att klaga på.
Nästa förlossning var vaginal med tvillingar, ettan i huvudbjudning och tvåan i säte. Dagen efter kom min treåring dit och jag hade längtat så efter att kunna bära honom igen, vilket jag inte kunnat göra under hela graviditeten. Så det första jag gjorde när han kom var att lyfta upp honom och något knäppte till inuti mig.
Vet fortfarande inte vad det var. Men jag hade ingen aning om att jag inte fick lyfta efter en ”vanlig” förlossning. Jag ser ändå mig som en person som har lätt att både söka upp och ta till mig information; men detta har alltså helt gått mig förbi. Ingen frågade mig om jag önskade laxerande den här gången, men mindes hur förra gången varit och bad om det själv. Stannade 10
dagar på bb, men den dagen jag kom hem låste magen sig helt och jag fick i panik skicka iväg min man och köpa nåt på apoteket.
Efter ett par veckor märkte jag att jag hade ett främre slidväggsframfall. Detta hade jag heller ingen aning om att det kunde hända. Så jag fick googla mig till vad det var jag hade fått.
På mitt återbesök hos barnmorskan framförde jag att jag tyckte att informationen gällande bäckenbotten efter förlossningen skulle vara bättre. Kanske tas upp på ett av alla de besök man är på hos henne fram till födseln. Hon menade då på att alla inte vill höra om alla risker (som framfall tex). Jag sa också att jag tyckte infon borde vara bättre på bb efter en vaginal födsel, liknande den efter ett snitt. Jag menade på att vem som helst kan ju ha glömt eller helt enkelt inte fått denna informationen. Minns inte hennes respons på det.
Tack för att ni gör ett fantastiskt jobb!
Födde första barnet med sugklocka, svårare grad 2 bristning och blev sydd på operation efter. Fick väldigt bra bemötande på BB överlag och blev erbjuden kuratorkontakt pga att jag upplevde förlossningen väldigt traumatisk. MEN mina fysiska skador blev totalt ignorerade. Jag fick tjata till mig en undersökning för jag hade så ont att jag grät och fick tjata till mig smärtstillande. Fick inga råd angående skadan, min kropp, bäckenbottenträning etc.
Noll hjälp eller råd eller kylpåse eller smärtlindrande efter första. Trots vidöppen pannbjudning, 3 timmar krystvärkar, medio-lateral epistiomi pga sugklocka och ett brott på svanskotan. Hade babiankön i 3 dygn.
Samtalet innan hemgång fick jag rådet att ta en Alvedon och boka tid för efterkontroll om 8 veckor, inget erbjudande om ytterligare samtal, ingen info om att man kunde be om sittkudde via VC eller om man kunde göra nåt annat för att underlätta, ingen info om knipövningar trots att jag nämnde att det gjorde så himla ont i hela bäckenet att knipa pga svanskotan . Ingen kontrollerade klippet innan hemgång. På mvc kunde man inte ge nåt råd alls om svanskotan de utan det skulle gå över av sig själv trodde dem. Ärret efter klippet såg dock bra ut.
Jag kunde inte sitta alls på 6 månader och först 1.5 år senare fick jag hjälp av en kirpraktor på eget bevåg.
Om möjligt ännu mindre stöd och råd barn två och tre, men då fick jag inga uppenbara skador heller.
Jag fick ingen information om skadan. Visste att jag gått sönder mycket men när jag frågade hur mycket dom behövt sy fick jag svaret att det var många stygn. Jag visste inte då att man kunde bedöma en bristning i olika grader och frågade inte om det. Fick heller inte det svaret när jag frågade hur mycket jag gått sönder.
Fick råd om läkemedel och tips på tarmhjälp.
Inga råd vid hemgång, ett samtal ägde rum men det handlade mest om hur man tar hand om barnet om jag kommer ihåg rätt. Fick ett papper med info ”För dig som fått en sfinkterskada”. Men ingen direkt info om min specifika skada.
Inget erbjudande om stöd eller återbesök.
Ingen extra undersökning gjordes.
Fick bra bemötande från BB-personalen. Hade såklart önskat att jag fått mer förhållningsorder samt erbjudande om återbesök. Hade också velat haft mer detaljer om min skada.
Fick informationen att jag kunde vända mig till BB för Amningshjälp men ingen annan info.
Kanske ska tillägga att dom missade att min interna sfinker gått sönder så den syddes aldrig ihop. Dom missade även musklerna i mellangården. Fick ingen hjälp när jag 2 veckor efter förlossningen ringde in för att det inte kändes bra. 10 månader efter förlossningen blev jag remitterad vidare för bedömning på annat sjukhus för operation. Då hade jag sökt vård på mitt sjukhus och min hälsocentral över över 8 gånger.
jag fick en grad 3-bristning och känner att jag blev tagen på (nästan för) stort allvar på bb. Kände mig nästan särbehandlad och lite stackars dig. Men bra info har jag fått tycker jag. Dock ältar jag fortfarande om man (dom/jag) kunnat gjort nåt annorlunda för att undvika min bristning. Mycket anklagande på mig själv och börjar gråta så fort jag läser min journal. Men uppföljning har varit extremt bra. På utskrivning fick jag träffa världen bästa barnmorska som gjorde kontroll och jag fick följa med i en spegel. Läkaren däremot ville inte att jag skulle bli utskriven innan jag gjort nummer två. Vilket jag hade jätteångest över, som att det var mitt fel att vi aldrig fick komma hem. Blev bara ännu värre låsning. Sen var det sååååå sjukt mycket tjat om amning, att få igång det till varje pris och det är nånting som jag mått väldigt dåligt över. I kombination med min förlossningsskada. Senare fick jag träffa fysio, läkare och tog möjligheten till kurator. Mycket nöjd över det. Nu 6 månader senare har jag precis tagit tag i att begära uppföljning av min skada då jag upplever besvär och vill för min eget lugn bli undersökt igen. Enl mvc skulle jag tydligen få det men har ännu inte blivit kontaktad…
Ingenting om någonting. Smittad och fokus var mest på amning, allt jag fick veta rörde amning eller mitt sår på magen. Ingen som pratade bäckenbotten. Då låg jag ändå kvar en vecka på BB.
Du borde få betalt för att traggla dig igenom mina långa svar (eller så borde jag gå en kurs i Hur Man Fattar Sig Kort)!
Jag fick ett infoblad om sfinkterrupturer efter operationen.
Alvedon för smärta, efterfrågade starkare smärtstillande men fick ingen. Vid hemgång fick jag med mig en tub xylocainsalva att stryka på för att våga bajsa.
Fick inga råd som rörde skadan, inget samtal.
Inget erbjudande om vidare stöd. Information om att jag automatiskt skulle bli kallad till fysioterapeut om åtta veckor pga sfinkterruptur.
Efterfrågade extra undersökning innan hemgång av opererade läkare. Fick en AT-läkare men hen kunde inte svara på hur det var sytt eller hur läkningen verkade för att allt fortfarande var så svullet. Dock peppade hen mig att titta med spegel på mitt underliv och det är jag glad att jag gjorde! Hade väntat mig en hemsk syn men det var inte alls så illa som jag föreställde mig.
Jag sa att jag ändå inte kände mig trygg med att åka hem så läkaren ringde op:ande läkare och gav mig info att hen skulle komma till BB dagen efter och undersöka inför hemgång. Dagen efter kom hen in, lyfte på täcket och tittade på mitt underliv när jag låg i sängen. Ingen undersökning gjordes och läkaren sa att jag kunde åka hem. Jag sa att jag läckte avföring och hade svårt att stå och gå och hen sa att det bara var att knipträna. Jag ifrågasatte varför broschyren för sfinkterskada sa att man inte skulle knipa de första veckorna och då ångrade hen sig och sa att jag skulle följa broschyrråden och gick sedan ut (fick stark känsla av att hen inte mindes mig samt trodde att jag var skadefri). Jag åkte hem senare samma dag trots hemsk smärta och oro.
Jag upplevde bemötandet på BB som okunnigt och bitvis nonchalant. Det kändes som att jag var en förbrukad vara och att det enda viktiga var att jag hade fått ett friskt barn. Jag grät och var ledsen hela tiden, försökte fråga BB-personalen om min skada men ingen kunde ge mig svar. Det var ingen som ens verkade veta (eller bry sig om?) att jag hade fått en skada. Eftersom barnet mådde bra fanns ingen anledning för oss att stanna på BB och vi skrevs ut (väldigt motvilligt från min sida).
Jag fick information om att ringa förlossningskoordinatorn om problem uppstod. Några dagar efter hemkomst hade jag så ont att jag ringde och bad om att få komma till kvinnokliniken för undersökning men blev då hänvisad av koordinatorn till vanlig akutmottagning eftersom jag inte tillhörde förlossningsvården längre. Jag stannade hemma för jag kunde knappt röra mig, och absolut inte sitta på stol i väntrum. Ville inte heller ta med nyfödd bebis på allmänakut (jag helammade och bebis tog inte flaska). Efter ytterligare några dagar hade jag fått hög feber och hade tydliga infektionstecken så ringde tillslut till min mvc-bm som sa åt mig att genast åka till sjukhusets antenatal/spec.mvc/amningsmottagning (härlig sammanslagning av enheter under sommarhalvåret!). Där blev jag först avvisad pga platsbrist och det faktum att barnet inte var sjukt men sa att jag inte tänkte åka hem och ställde mig i väntrummet ändå (kunde inte sitta). Mottagningen stängde på kvällen och efter åtta timmar stående/halvliggande på golv med feber och nyfödd bebis i knökfullt väntrum fick vi välja på att åka hem och söka igen imorgon eller gå till specialförlossningens väntrum (vi valde det sistnämnda). Efter ytterligare två timmar kom en läkare och ropade in mig på avdelningen, undersökte mig och konstaterade direkt infektion i op-sår och livmoder. Jag fick två sorters antibiotika. Då hade jag försökt få hjälp i en vecka utifrån den info jag fått på BB.
Åh herregud vad ledsen jag blir av att läsa detta.
Min erfarenhet av bb är tyvärr att jag fick noll information. Jo, det låg några gamla sneda stenciler om knipövningar i korridoren. Personalen på bb var absolut gullig och så men av punkterna som du undrar över vad vi fått för info om så är det absolut nada noll. Jag fick dessvärre ingen info om amning heller. Natten innan vi åkte hem ringde jag på hjälp med amningen , men då vara alla barnmorskor på förlossningen då det var kaos där o då. Så kan det gå. Men summa summarum är ju att vi födande kvinnor VILL HA MKT MER INFO!!!! Innan och efter!
*Vad fick du för information om din eventuella skada?
– Inte mycket. Vid utskrivningssamtalet sa läkaren att jag fått en grad 2-skada. På henne lät det inte som nån stor skada. Bara att jag spruckit lite och behövde sys. Gjordes i förlossn.salen av förlösande läkare. Läkaren o Bm satt o diskuterade stygnteknik, “jaha, syr du så, jag brukar sy såhär…” Hörde även någon av dem säga “Hm, undra hur det här ska sitta ihop” (Tror det var min spruckna blygdläpp de syftade på).
*Fick du råd om smärtlindring och läkemedel/råd för tarm och blåsa?
– Nej, inget för tarm o blåsa. Enbart Xylocain sam jag tipsades om att gå till Apoteket o köpa direkt, då jag hade vansinnig smärta i underlivet efter stort barn o sugklocka. Hade redan Alvedon 665 mot smärta i rygg sedan innan, så det nämdes inget om mer värktabletter.
*Vad fick du för råd och samtal inför hemgång?
– Genomgång av förlossningsjournalen. “Det märks att du haft en jobbig förlossning. Såhär många sidor bruksr de flesta inte ha, bara nån enstaka sida”. -Jaha, ok.
Fick du erbjudande om vidare stöd, kuratorskontakt? -Nej.
Gjordes någon extra undersökning?
– Nej. De bara kollade stygnen, trots att jag hade hemsk smärta efter sugklockan och i svanskotan o underlivet. Kunde knappt sitta, och inte ligga på rygg
*Hur upplevde du bemötandet?
– Personalen var trevlig. Fick stanna tre dygn på BB, pga att jag var så medtagen av mina över 18 tim galna förvärkar, och 25 tim trög förlossning.
– Fick du information om vart du kunde vända dig? BB kort efter hemkomst, sedan minns jag inte. Barnet är född 2014.
Ingen hjälp och ingen info.
Blev klippt, fick ingen info relaterat till det eller något annat om bäckenbotten (men fick info om att sköta barn innan utskrivning). Smärtstillande togs bara upp apropå eftervärkar. Eftersom min urinblåsa blev helt koko (jag kände inte när jag var kissnödig så jag kissade på mig flera gånger på BB och hemma, samtidigt som jag inte kunde tömma blåsan när jag försökte kissa förebyggande på regelbundna tider) hade jag uppskattat att få info om att sådana saker kan inträffa men inte måste vara för evigt (har inga sådana problem nu 9mån pp). Jag tog upp det när vi var på återbesök på amningsmottagningen och hon ba ”men du har ju fött baaarn” och de satte iofs kateter men inget onormalt fylld blåsa eller uvi så det var det. Annars var amningen det enda som hetsades ”VI HAR HÖRT ATT DU HAR PROBLEM MED AMNINGEN” (har jag?), så de sa att jag skulle ringa när jag skulle amma för att de skulle visa men antingen sa de ”hon suger fel” (utan att visa hur) eller så gick larmet och de försvann en timme eller glömde helt att komma tillbaka (väntade såklart inte med att amma då men blev så stressad av dem så jag slutade ringa och började ljuga att allt gick bra och det gick ju helt ok, hon tappade knappt nån startvikt, vi var nybörjare bara).
(Återbesöket på amningsmottagningen var väl typ tre dagar efter)
Direkt efter förlossningen blev jag väl undersökt för att säkerställa vilken skada jag fått. Jag blev skjutsad upp till operation och hämtad av samma personal. Väl nere på förlossningen vill jag minnas att persnolen tog god hand om mig och när de väl lämnade så sa de att jag fick ringa på klocka om det var något. De kom snabbt när jag ringde på klockan och fick smärtlindring så fort ryggmärgsbedövningen börjat släppa. Detta var under natten, födde på kvällen. Dagen efter kom överläkaren som opererade mig och gav vidare information + en folder med mig hem.
Smärtlindring fick jag utskrivet alvedon, Ipren och kodein samt inolaxol och paraffin. Vilket jag fick mer av vid återbesök. När vi var tillbaka på 4-dygns kontroll för bebis kollade de även mig och skixkade med bedövande salva.
Innan hemgång kom en överläkare och tittade på hur det såg ut och besvarade mina frågor. Förlossningpersonalen sa också att det bara var att ringa om jag undrade över något både gällande mig och barnet. De sa också att jag fick kontakta dem längre än 2 veckor efter pga min skada.
Jag fick remiss skickad till sjukgymnast för att få hjälp med knipandet och information om när och hur jag skulle börja knipa igen. Samt en folder om detta. En BM ringde också upp mig efter ett par dagar för att se hur jag mådde.
Ett gott bemötande och fortfarande så än idag. Går till samma läkare och han är väldigt mån om att jag ska få må bra och vara smärtfri.
Första träffen med bvc informerade om kuratorhjälp och lika så på återbesöket hos BM.
God information från alla håll. Och nu 8 månader senare har många frågor och tankar dykt upp ändå och har fått omgående tid med en erfaren BM på förlossningen för att besvara mina frågor. Dock inte de som förlöste mig då de bytt jobb.
Personalen var rätt fokuserad på amning, dock blev jag erbjuden en extrakoll dagen efter förlossningen. Jag avböjde, då den inte skulle innefatta ultraljud och barnmorskan som erbjöd den sa att den var mest för att minska de nyblivna mammornas oro efter att pressen skrämt upp dem. Kanske var det dumt men jag tror faktiskt inte de hade hittat något mer.
Innan hemgång var det noga att jag skulle bli informerad om min bristning. Infon jag fick var typ; ”Du har fått en bristning klass två och det är helt normalt, det har kvinnor fått i alla tider.” Jag hade gärna fått mer ingående info, typ vad det var som gått sönder och var de hade sytt, kanske en teckning eller något.
Oj, jag svarade inte på alla frågorna:
Råd om smärtlindring (paracetamol) fick jag men bara generellt att det var vanligt att bli förstoppad och inget om blåsan.
Fick info om att första veckan var det OK att vända sig till BB, sedan var det mvc (barnmorska) och bvc (kurator) som gällde.
Jag födde barn i juni 2018 och fick en grad 2-bristning.
Vad fick du för information om din eventuella skada? Jag fick bra information. Jag fick titta med spegel efter att de sytt. Jag fick också en teckning av ett underliv där bm ritade hur hon sytt och förklarade detta för mig. Nämnas bör nog att jag hade en Doula med mig som bad bm om att gå igenom med mig.
Fick du råd om smärtlindring och läkemedel/råd för tarm och blåsa? Nej, fick fråga om hur långt tid efter förlossning man bör bajsa på efterkontroll m vår son 4 dagar efteråt.
Vad fick du för råd och samtal inför hemgång? Vi gick igenom förlossningsjournal med bm. Det fanns också en checklista på BB-hotellet rörande den info vi skulle få innan hemgång. En info-punkt var knipövningar och det fanns info om det i en bok vi fick. Ingen muntlig information om knipövningar.
Fick du erbjudande om vidare stöd, kuratorskontakt? Nej.
Gjordes någon extra undersökning?
Jag undersöktes igen på efterkontroll för vår som 4 dagar efteråt.
Hur upplevde du bemötandet? Vänligt bemötande och precis efter de sytt kände jag att jag fick bra och utförlig information. Men efter det togs frågan aldrig upp spontant vilket jag saknade. Jag hade velat veta mer om vad man kunde förvänta sig av läkningsprocessen, hur det ska kännas, var man kan söka hjälp osv.
Fick du information om vart du kunde vända dig? Nej. Mvc var dock bra på att ta mig på allvar på efterkontrollen. Men nu drygt 5 mån efteråt vet jag inte var jag ska vända mig m ev frågor.