Dina erfarenheter: Eftervård och uppföljning bäckenbottenperspektiv
Jag håller på med olika projekt (böcker, föreläsningar, blogginlägg etc) som på olika sätt syftar till att både folkbilda och bidra till förbättringsarbete inom kvinnosjukvården. I detta arbete är det otroligt viktigt att kunna belysa fler perspektiv än mitt eget. Därför kommer jag i flera inlägg be er om era upplevelser, erfarenheter och tankar utifrån olika teman. Jag ber att både dela med er av positiva och negativa saker om det går!
Och jag kommer alltså kanske använda era citat, men har för regel att alltid avidentifiera så mycket jag kan. Jag kommer därför inte ge var och en av er cred för era bidrag sådär “offentligt”, men ni ska veta att jag är OTROLIGT tacksam för varje berättelse jag får ta del av.
Ni är så viktiga!
Idag vill jag alltså höra era erfarenheter av:
Eftervård och uppföljning bäckenbottenperspektiv
- Hur såg uppföljningen ut efter din förlossning och eventuella skada? Var du nöjd med det?
- Hur var efterkontrollen hos barnmorskan?
- Fick du träffa läkare om du behövde det?
- Fick du de råd, tips och stöd som du behövde?
Berätta allt du kommer på och vill dela med dig av!
Drabbades av bristning grad 4 när mitt andra barn föddes (första vaginala förlossningen då första blev akutsnitt). Syddes direkt på operation under narkos för de fick inte stopp på blödningen (blödde 3 liter). Fick träffa läkaren två dagar efter som förklarade skadan, men fick ingen information innan dess från någon om vad som hade hänt – föll mellan stolarna – perinatal trodde att förlossningen informerat mig.
Fick info om att jag skulle bli kallad till sjukgymnast på kk två månader efter förlossningen och det blev jag. Mycket nöjd med undersökningen och de personliga råden. Ingen uppföljning med läkaren. Hade återbesök på mvc på förmiddagen innan sjukgymnastbesöket och hon brydde sig knappt om att undersöka eftersom jag ju ändå skulle till sjukgymnasten. Men sjungymnasten kollade ju inget, bara kände, så det var bra att jag propsade på att barnmorskan skulle kolla hur det såg ut. Alltså missnöjd med hur mvc såg sin roll i uppföljningen.
Fick grad 3. Hade så ont på efterkontrollen. Var väldigt överspänd. Jag berättade för läkaren att jag hade tyngdkänsla och värk samt var överspänd. Hon sa att det inte var farligt att vara överspänd. Jag svarade att överspändhet ledde till värk i både bäcken och ländrygg. Hon hade noll koll. Hon frågade om jag läckte kiss eller bajs och när jag svarade nej så sa hon att det lät som jag läkt väldigt bra. Upplevde henne som väldigt inkompetent och hispig. Hon lärde upp en annan läkare när jag var där. Känns tragiskt att hennes okunskap sprids över till nästa generations läkare. Jag fick lämna urinprov pga trängningar och fick tre veckor senare reda på att jag hade uvi. Hon hade gått på semester och hade missat att ringa mig. Fick till slut antibiotika men direkt när jag slutade med den kom uvi tillbaks. Hade 5 uvi på 5 veckor. Var hos två läkare till som båda sa att allt såg fint ut. Den ena diagnostiserade mig med överaktiv blåsa, vilket hon nog hade rätt i då blåsträning gjorde så trängningarna försvann. Sex månader efter min fl kom jag rätt då läkare i Linköping konstaterade muskelskada. Väntar nu på konsultation hos Eva i dec!
Första förlossningen slutade med akutsnitt. Jag blev sydd med självabsorberande stygn och eftersom jag inte upplevde några besvär med läkningen kände jag inget behov av annan uppföljning än den vanliga efterkontrollen. Där pratade vi mest om förlossningen och sen testade bm knipet och gav råd om fortsatt träning.
Förlossning nr 2 gav en grad 3-bristning. Efter utskrivning från BB blev jag kallad till återbesök hos fysioterapeut efter två månader. Hon kontrollerade knipförmågan, gav träningsråd och remitterade mig till uroterapeut pga lättare inkontinensensbesvär. Fick jättebra hjälp hos uroterapeuten. Efter ytterligare ett par månader kallades jag till återbesök hos läkaren som hade opererat mig. Där gjordes vanlig gynundersökning och ultraljud för att se att alla muskler var hela.
Jag har även fått hem frågeformulär att fylla i, samt blivit uppringd av bm på förlossningen.
På vanliga efterkontrollen hos bm gjorde hon gynundersökning för att kolla läkningen men testade inte knipet eftersom jag skulle till fysioterapeuten nån vecka senare.
Jag tycker jag har fått en bra uppföljning. Det märks att sjukhuset där jag födde har tydliga rutiner för hur sfinkterrupturer ska hanteras och jag hoppas verkligen att det kommer bli så på alla förlossningsavdelningar.
Fick veta att jag hade fått en grad 2-bristning dagen efter förlossningen. Den beskrevs som jättelindrig skada som redan var lagad ungefär. Fick veta hur många stygn de sytt och en stencil med knipövningar. Fick bra samtal med barnmorska på bb om förlossningen, som varit svår.
Efterkontroll på MVC. Hon undersökte mig och sa att allt såg jättefint ut. Verkade mest vilja prata preventivmedel fast vi inte haft en tanke på sex än mindre preventivmedel. Sa att det var viktigt för relationen att komma igång med sex. (Detta var 6 veckor efter förlossningen.)
Sökte sex månader senare vård för att slidan kändes trasig och valsade runt hos diverse kvinnliga läkare som sa att allt såg jättebra ut i ett antal omgångar under sex års tid, och antydde att jag orealistiska idéer om underlivet och livet efter förlossning, bland annat fick jag höra att alla kvinnor kissar på sig förr eller senare och att jag ”redan haft mitt lilla roliga” apropå att sexlivet blivit förstört.
Skrev sedan egenremiss till Huddinge. De var de första som kollade efter med ultraljud och de såg på en gång att jag hade två avslitna muskler som inte lagades 2012.
Så nej. Jag fick inte de råd tips och stöd som jag behövde. De har jag fått av dig på Baking babies, på Facebook och till slut på Karolinska i Huddinge.
Jag har hela mitt liv varit extremt förlossningsrädd, så att välja att skaffa barn var verkligen inte en lätt process, även om barnlängtan också alltid varit väldigt stark.
Under min graviditet fick jag förmånen att ha en underbar barnmorska en tid (innan hon tyvärr blev sjukskriven så jag var tvungen att byta), och hon såg till att jag bokades in på Aurora-samtal. Något av min absolut största rädsla var (är även nu efter) att spricka. Jag har redan olika sjukdomar med mig i bagaget: reumatism och ulcerös kolit, allergier och sköldkörtelbesvär, och jag känner väldigt starkt att jag inte orkar en enda sak till som krånglar i kroppen. Själva samtalen var helt okej, och man skrev en utförlig och bra notering i min journal. Informationen som jag eftersökt gällande förlossningsskador och vad som händer om de skulle råka uppkomma lös dock helt med sin frånvaro trots frågor till olika personer inom vården, och eget sökande efter svar. Jag ville inte ha varken skräckhistorier eller solskensberättelser, utan faktabaserad information och handlingsplaner. Min upplevelse var en vård som försöker tysta ner alla risker med graviditet och förlossning. Min journal lästes inte heller på förlossningen. Åtminstone följde man inte vad som stod gällande att berätta för mig vad som händer, lugna mig i min panik och att ge mig smärtlindring.
När jag födde sprack jag lite och behövde klippas, och blev därefter sydd.
Jag drabbades av infektion i livmodern och såret i två omgångar efteråt, och min eftervård var under all kritik, snarare icke existerande. Vid mitt återbesök efter 8 veckor så ville man inte undersöka mig, utan bara prata om preventivmedel (jag var inte ens i närheten av att tänka på sex alls, inte på ett år fram!). Jag är inte alls nöjd med hur vården fungerar efter en graviditet och förlossning, och kan knappt förstå hur den kan tillåtas att vara så dålig. Jag känner det som att kvinnor är ett andra klassens medborgare där så snart de utfört sin “plikt” med att vara gravid och föda, så är de inte längre betydelsefulla. Inga läkarbesök, inga kontroller, smärtor som inte tas på allvar, man varken följs upp eller försöker åtgärda uppkomna skador och besvär. Inga sjukgymnastbesök och ingen information mer än att man ska knipträna (jaha, hur då då?!?). Det är ett stort fokus på bebisen, vilket såklart är jättebra och viktigt, men kvinnan hamnar helt i skymundan. När min man skulle tillbaka till jobbet igen efter 10 dagar kände jag mig fortfarande helt trasig och sargad i kroppen, så han fick helt enkelt ta ut semester och vi ta ut dubbla föräldradagar för att vara hemma lite längre.
Generellt så upplever jag inte alls att jag fick de råd, stöd och tips som jag behövde, och min rädsla för att vara gravid och föda igen har inte minskat. Vår kvinnovård är sjuk och har väldigt stora brister enligt mig.
Grad 2 bristning, fick uppritat i en broschyr vid förlossning ”ett Y” i slida och mellangård. FL maj-18.
Har därefter varit en ”jobbig patient” och sökt för både styng som lossnat efter 4 dygn och tyngdkänsla innan efterkontrollen vid 12v, blivit lugnade att det är normalt. På efterkontrollen gjordes cellprov och då det gjorde vansinnigt ont (har inte tyckt det tidigare) spändes hela kroppen inklusive bäckenbotten så då tyckte BM att jag har kraft i bäckenbotten. Påtalade att jag tycker det är svårt att knipa hela dragkedjan och fick svaret ”det är det, fortsätt knipa”. Det såg bra ut, bra sytt och så tal om preventivmedel.
Efter efterkontrollen fick jag mer besvär, fick komma till BM som sa att slemhinnan lossnat från bakre slidväggen och ligger och skaver i slidan. Fick rådet att vända mig till gyn. Träffade gyn som sa att det var granulom och etsade. Var då ingen slemhinna som lossnat enligt henne. På åb hos gyn var granulomet borta men visst var det en flik av slemhinna som lossnat… kände inte att jag fick riktigt gehör. ”Måste åtgärdas kirurgiskt isf, kom tillbaka om du får besvär.” Blev paff försökte fråga om varför/hur det uppstått. Fick inte kläm på det, hör henne nämna att det kan vara muskler bakom som är skadade. Min känsla är självuppfyllande profetia, om jag får reda på att något är galet så känner jag det och först då blir det ett problem, vilket vården vill undvika.
Har inte orkat söka igen, har ju ”bara” gått 6månader. Men vill veta om det står vad som är lagat/gick sönder i förlossningsjournslen och behöver få svar på frågor innan jag kan släppa det och gå vidare. Hade en snabb och smidig förlossning på 2h, upplever återhämtningen och problem på vägen som det jobbiga.
Svar på frågor har jag hittat här på baking babies. Svårt att få svar av både BM och gyn har jag upplevt, dock har BM tagit min oro på allvar och försökt hjälpa mig.
Hittar inget om slemhinna som lossnat när jag försökt läsa mig till info. Har/kan du skriva något om det?
Blev klippt pga sugklocka. Uppföljningen var den vanliga efterkollen på mvc, dvs inget mer än det som erbjuds alla.
Efterkollen var bra, bm visade med spegel, var noggrann, kollade knipet.
Fick inga speciella råd men kände inte heller att jag behövde det. Har inte haft några besvär efteråt.
Jag började skriva men det jag skrev blev så ledsamt, så förbannat och så frustrerat att jag raderade.
Nej, jag är inte nöjd med uppföljningen jag fick. Barnmorskor och läkare har sagt att allt är normalt i ett gäng omgångar. Efter en rejäl karuselltur i vårdapparaten fick jag äntligen komma till fysioterapeut i angränsande landsting som konstaterade bakre framfall och gav mig bra tips och råd. Många av råden hade jag redan läst mig till här (tack!) men inte alla.