Forskarkalendern: Magmuskeldelning

Gästblogginlägg av Marin Eriksson Crommert

Hej!

Jag heter Martin och är sjukgymnast och forskare på Universitetssjukvårdens forskningscentrum i Örebro. Jag forskar på delade magmuskler efter graviditet. Eller, egentligen är det ju lite fel att säga så, alla har delade magmuskler, även de som aldrig varit gravida. Även män. Men jag forskar på dem som har fått en ökad delning av magmusklerna efter sin graviditet.

Forskningsstudie om delade magmuskler

Jag är en del i en forskargrupp som i ett forskningsprojekt undersöker hur delade magmuskler hänger ihop med olika fysiska och psykologiska faktorer, t.ex. muskelfunktion, fysisk aktivitetsnivå och rörelserädsla. Vårt mål är att öka kunskapen kring fenomenet med delade magmuskler och försöka få vägledning i hur vi egentligen bör behandla delade magmuskler. Bland annat har vi precis avslutat en stor datainsamling där vi mätt delningens bredd och tjockleken av magens muskler i vila och under olika övningar med ultraljud hos drygt 140 kvinnor. Nu väntar analys av det materialet och vi kommer även att gå vidare och göra djupintervjuer med drabbade kvinnor och försöka öka förståelsen för hur det är att ha delade magmuskler.

Vad är egentligen delade magmuskler?

Alla har en senstruktur som delar våra magmuskler mitt fram på magen, vilket bland annat är det som gör att vissa kan stoltsera med ett sexpack. Under en graviditet tänjs dock den här senstrukturen och musklerna i magen ut i samband med att magen växer. För det allra stora flertalet återgår bredden på senan till någonstans i närheten av bredden innan graviditeten. Men för andra kvarstår ett ökat avstånd, en ökad delning. Ofta märker de som har en ökad delning att magen ”tältar” eller blir spetsig när de försöker göra vissa magövningar. Utifrån vad som finns publicerat idag ligger det inom normalvariationen att kvinnor som fött ett barn har ca 1 cm bredare avstånd mellan musklerna jämfört med de som aldrig varit gravida.

Är delade magmuskler ett problem?

Men spelar det någon roll då? Är delade magmuskler ett problem? Svaret är nog ett tydligt ja om man frågar de som är drabbade. Men det är faktiskt inte lika lätt att svara om man bara ska utgå från den vetenskapliga litteraturen. Anledningen till det är för det första, att det finns försvinnande liten mängd forskning på området. För det andra drar olika studier delvis motsägande slutsatser. Mätningen av delningen sker på olika ställen på magen och den sker med olika mätmetoder (fingerbredd, ultraljud etc.) i de olika studierna. Det gör det svårt att jämföra och försöka få någon helhetsbild. Om något, så pekar dock dagens vetenskapliga underlag på att det inte finns något tydligt samband mellan en ökad delning och t.ex. ländrygg- och/eller bäckensmärta.

Inte bara smärta

Smärta är ju naturligtvis en viktig aspekt, men kanske är det lite för enkelspårigt att endast fokusera på den. I alla fall bara på ländrygg- och bäckensmärta vilket ofta har varit fokus i forskningsstudier. En välfungerande kontroll av stabiliteten i ländrygg och bäcken är ett resultat av ett komplicerat system som involverar styrka, uthållighet och koordination av de flesta musklerna i bålen. Inklusive diafragma och bäckenbotten. Det är mycket möjligt att det finns andra möjliga konsekvenser av en nedsättning någonstans i detta system förutom smärta. Många av de kvinnor som deltagit i vårt projekt har i förbifarten angett t.ex. känslor av obehag i magen. Eller känsla av bristande kontroll av musklerna i magen. Det är upplevelser som inte riktigt låter sig beskrivas som smärta. Därför kommer de inte fram vid frågor om smärta. Jag hoppas mycket att de intervjuer vi ska genomföra kommer att kunna lyfta fram sådana aspekter. Det skulle göra att vi i framtiden kan utvärdera och fråga efter symtom och aspekter som upplevs som viktiga för de som är drabbade.

Inte bara bredd

Det börjar också komma fram andra mått på delningen som kanske kan vara bättre än just ett fast mått i vila. Ett sådant mått är framtaget av en australiensisk/amerikansk forskargrupp. Det tar hänsyn till om senstrukturen på magen är spänd (uttänjd) eller slack när magens muskler arbetar. Teorin är att en spänd struktur skulle vara mer fördelaktig och bl.a. minska ”tältningen”. Det måttet involverar dock en mätning av den faktiska längden av senstrukturen fram på magen, t.ex. med ultraljud, och den mätningen är relativt svår att göra.

Vår pågående studie

I vår studie kommer vi att undersöka om det går att ta fram liknande mått, som tar hänsyn till bredden av delningen i både vila och i anspänt läge, men som samtidigt är lättare att utföra än att mäta den faktiska längden. Djupet av delningen är ytterligare ett sådant mått som kanske skulle kunna ha betydelse. Det tar vi även med i studien. Med mer relevanta mått ökar vi chanserna att viktiga aspekter av fenomenet med delade magmuskler inte missas på grund av okänsliga utvärderingsmått. Något som eventuellt skulle kunna leda till felaktiga slutsatser.

Är det kört om man har delade magmuskler?

Som jag beskrivit finns inte särskilt mycket bevis forskningsmässigt för någonting när det gäller delade magmuskler. Inga studier visar att en viss typ av träning är bättre än någon annan. Inte heller finns stöd för att man helt och hållet ska undvika en viss typ av övningar för att inte förvärra delningen. Tvärtom talar det bristfälliga underlaget om att det inte händer så mycket med bredden på delningen efter 12 månader efter förlossning. Jag tror dock inte att det ska tas som ett tecken på att man som drabbad inte kan göra något. Bland de drygt 140 kvinnorna i vår forskningsstudie finns många exempel på de som har tränat upp sig och lyckats få god, t.o.m. mycket god funktion, i sina mag- och ryggmuskler.

Inte vara rädd att träna och röra på sig.

Det finns preliminära resultat från forskningsstudier som visar att det kan vara av betydelse hur man koordinerar sina muskler. Alltså i vilken ordning och hur mycket de olika musklerna i magen aktiveras. Det verkar lovande och vi kommer i vår studie kunna titta närmare på den aspekten. Men jag tror att det viktigaste rådet i dag är att inte vara rädd att röra på sig. Börja att göra övningar/aktiviteter som man märker inte förvärrar eventuella besvär och som går att utföra utan att magen ”tältar”. Sen ska man stegra gradvis. Ta hjälp av en professionell person, t.ex. sjukgymnast/fysioterapeut, om man känner att man vill ha hjälp, guidning och stöd i sin träning. Förhoppningsvis kommer vi snart kunna ge mer säkra råd på hur/vad man ska träna och vilka som eventuellt kanske behöver annan åtgärd som t.ex. kirurgi.

Tusen tack Martin för ditt gästinlägg och din viktiga forskning!