Maria Rydqvist – andra graviditeten och åter till tävling

Maria Rydqvist – andra graviditeten och åter till tävling

Idag och igår publiceras två inlägg som är resultatet av en intervju med Maria som jag gjorde över telefon i höstas. 

Andra graviditeten

Marias graviditeter har varit ganska lika, men den andra var lite mer av allt. Hon fick lite mer ont i bäckenet och var också fortsatt lite orolig för hur barnet mådde inne i magen av alltför hård träning. Bäckensmärtan gjorde att hon fick välja cykling som motionsform i högre utsträckning. Men hon kunde annars återta ungefär samma strategier som under den tidigare graviditeten och fortsatte att träna genom hela graviditeten. Hade denna gång också en starkare känsla av att hon kunde läsa av sin egen kropp och dess signaler. Andras kommentarer om träning och graviditeter kunde hon låta rinna av sig.

Andra förlossningen

Maria bor 12-13 mil från närmsta sjukhus och när förlossningen startade andra gången var de lite snabbare med att åka in. Hela förloppet gick också ännu snabbare denna gång, de hann vara på förlossningsavdelningen i ungefär två timmar innan bebisen var ute. Även denna gång upplevde Maria förlossningen som bra, och denna gång även lite lättare. Hon hade ett bra samarbete med en barnmorska och fick god vägledning. Inte heller denna gång sprack hon något och behövde inte sys.

Andra återhämtningsperioden

Även denna gång fick Maria en bra period med kroppens återhämtning, även om hon upplevde det som lite långsammare nu andra gången. Bäckensmärtan försvann inte helt automatiskt denna gång och hon fick anpassa träningen efter detta. Även med detta fick hon själv leta reda på en naprapat som kunde hjälpa, det fanns inga automatiska resurser att sätta in på en nyförlöst elitidrottare som ville tillbaks. Bäckensmärtan i framfogen kunde också göra sig påmind som en ilande förnimmelse vid snedskär med skidorna i flera år efteråt. Magen och bäckenbotten tog också lite längre tid på sig för återhämtning denna gång.

Amningen

Maria upplever att det fungerat bra att amma och träna på så hög nivå som hon har gjort. Däremot har hon kunnat känna att det funnits ett direkt samband mellan mat och amning. Har hon gjort av med mycket energi, eller ätit för lite, har mjölkproduktionen också minskat. Det har inte inneburit några problem, men har varit ett tydligt signalsystem. Efter tävlingar det amningen dock varit lite svårare och vid något tillfället har Maria också drabbats av mjölkstockning.

Tillbaks till tävling

När Marias andra barn var 5,5 månader gammal var det dags att börja tävla igen på riktigt. Innan dess hade hon tävlat lite på rullskidor. Denna tävlingssäsong blev inte fullt lika bra som den första säsongen efter första barnet. Det var inte bara kroppen som krävde mer, hela familjelogistiken var svårare. Det var klurigare att få till bra sömn och tid för träning. Men när Marias barn var 4 och 1 år respektive var hon åter på topp. För Maria är det tydligt att det inte enbart handlade om kroppen utan om flera faktorer – om tur, timing, familjelogistiken och träningen. När detta blev bra, blev hon bra. Det var svårare att hålla sig frisk, vara tvåbarnsmamma och få till den tid till träning som krävdes.

Slutade på elitinivå

När barnen var 7 och 4 år valde Maria att sluta på elitnivån. Det var många olika faktorer som spelade in. Det är tufft att kombinera familjeliv med att vara borta så mycket.

Idrott på ojämlika villkor

Maria har haft en strålande karriär och gjort det som många inte ansåg vara möjligt – föda två barn och återkomma till idrotten starkare än någonsin. Hennes erfarenheter om att vara kvinnlig idrottare har gjort att hon har skrivit en bok med tydlig feministisk touch. Ett utdrag ur boken kan du läsa här.

Marias råd och tips:

  • Det är viktigt att hålla igång under graviditeten! För mig innebar träningen en lättare graviditet och en enklare återhämtning.
  • Våga lita på kroppen. Den säger till om rätt och fel bara du lyssnar på den!
  • Fråga bara personer som du har förtroende för om råd.

Mina (Mias reflektioner)

Under samtalet med Maria och i kontakten med Moa blir jag så otroligt glad över att de lyckades. Jag blir lika förvånad och frustrerad över bristen på stöttning som de erbjudits. När jag läser mer av vad  de skriver om hur ojämlik idrottsvärlden är fattar jag ju naturligtvis varför det är så. Sett ut ett fysioterapeutisk perspektiv så finns det ju många potentiella källor till smärtor och besvär, faktorer relaterade till graviditet och förlossning som hade kunnat sätta käppar i hjulet. Hur många idrottande kvinnor hindras från att komma tillbaka för att eftervården/kvinnohälsarelaterad rehab är för dålig? Här har vi två exempel på kvinnor som ändå haft en del tur. Ingen av dem har fått några större graviditets- eller förlossningsrelaterade besvär som blivit långdragna. Hur många idrottande kvinnor TVINGAS sluta för att kroppen inte beter sig som de vill, och resurserna inte finns där för dem?

Jag återkommer till både Marias och Moas fascinerande berättelser då och då. Tänk om fler kvinnor hade kunnat få uppleva den där fascinerade känslan av fysisk flow efter att de fött barn? Hur kan vi komma dit?

Comments (1)

Tack för spännande berättelse och lästips!
Jag hade så tydlig flowkänsla några månader efter min förlossning så det blev jobbigt till slut, närapå mani skulle jag säga. Fast inte fysiskt då; har aldrig varit i så dålig form. 🙂

Leave a comment

Privacy Preferences
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.