Josephs årskrönika 2018

2018 har på många sätt varit året då både allt och inget hände. Det finns delar av året som verkligen lämat ett avtryck i våra liv, samtidigt som det varit långa perioder av sådant som jag inte alls minns vad jag hade för mig. Men det är väl så livet är. Vi är rutinmänniskor och livet rullar på och trots att det är viktiga saker vi gör, viktiga samtal som förs och viktiga relationer som byggs så försvinner det i tiden. Ibland hade det varit kul med en årskrönika som hyllar det vardagliga och lyfter upp guldkorn från den, men det får i så fall bli nästa år eftersom det kräver att en skriver ner och tar med sig dessa reflektioner. Så jag säger tack 2018 för allt du medfört och här kommer mina hightlights.

Januari

I och med flytten till Årsta blev det även aktuellt att byta förskola för barnen. Wollmar hade bara en termin kvar innan skolstart och vi hade kunnat ha kvar honom i gamla förskolan, men vi prioriterade smidig familjelogistik. Vi förlitade oss på att barn är flexibla inför nya situationer, kanske utifrån mina egna erfarenheter att under förskole- och skolår flytta fram och tillbaka mellan Sverige och Sri Lanka. Det gick bra för dem båda och i bytet har båda barnen hunnit få många nya Årstakompisar.

Februari

Den 10 februari gjorde vi en sådan där sak som vi bara gjort två gånger tidigare i livet och kanske aldrig kommer att göra igen. Vi gjorde och läste av ett positivt graviditetstest och fick bekräftat att Waldo fanns i Mias mage. Att självaste ”ett barn blir till” skedde i januari struntar vi i här. Det hade kanske varit lite akward om jag hade haft det som januari inlägg.

Mars

En av de allra viktigaste händelserna under mars månad var bokrelease av Mia och bästa Louise Winblad (aka Hejhejvardag) bok ”Mammaroll och snippkontroll”. Den 7 mars var det releasefest för boken i ”Bergrummet” på Skeppsholmen. Hur gick det för boken sedan? Jo, jag kan i alla fall avslöja att första upplagan såldes slut redan innan midsommar.

April

Ett större projekt och något som vi aldrig riktigt bloggade om i april var läggning av klinkers på balkongen. Nu var det inte vi som utförde självast plattläggningen, men ångesthantering, design och inköp låg helt i våra händer. Som vi skrivit flera gånger så är ”renovering” eller vilket annat som helst äntligen hemma/Ernst-jox inte riktigt vår grej och bara tanken av att borra hål i en vägg eller tapetsera ger oss massor av ångest och osäkerhet. Men när väl plattsättningen var klar så blev vi mycket nöjda och är så ännu nu.

Maj

I maj fyller både Mia och Wilfred år. Wilfred var under hela våren väldigt förtjust i hajar (började efter att hajboken köptes vid bokrean 2017) och därför önskades det ett hajkalas (med inslag av pirater).

Juni

För mig var juni månaden som gick bort. det var sista månaden innan semestern, det regnade på midsommar (typ sommarens enda regniga och kalla dag) och jag hade sjukt mycket på jobbet. Interninspektion, besök från Japan och en massa annat. Något som stod ut och som var hur mysigt som helst var att vi fick vara barnvakt åt våra kompisars tvååring när de skulle ut på galej. Han sov över en natt och Wollmar och Wilfred fick testa hur det är att ha en till liten i hushållet. (Tur dock att bebisar inte föds och är två år gamla med en gång…)

Juli

SEMSTER + FÖRÄLDRALEDIGT! Jag vet att det var många som led av sommarens hetta och att många hade det hemsk med skogsbränderna, men vi hade verkligen världens bästa sommar. OK, visserligen hade sommaren varit bättre för Mia om hon inte var gravid, men förutom det var det EPIC. Förutom Greklandsresan som Mia nämnde om så åkte vi som vanligt ut till västkusten för att hälsa på min familj och våra vänner. Vi fick förmånen att segla ut till Lindholmen en dag tillsammans med vännerna Elvira och Filip med barn och morfar.

Vi firade även som vanligt Wollmars födelsedag med släkt och vänner i mina föräldrars hus.

Augusti

Semestern/föräldraledigheten fortsatte under augusti och efter Öckerö, Marinnaelund och Astrid Lindgrens Värld åkte vi till Gotland som sedan ett par år sedan blivit en rutinhållplats för oss på sommaren. Denna gången hade vi bil med oss och hade lite större frihet att göra utflykter.

September

Sista månaden innan Waldos födelsemånad var intensiv på jobbet. Mycket som skulle fixas och ordnas inför pappadagarna. Ett roligt evenemang som jag fick göra var att springa Stockholm halvmaraton för tredje gången. Inte den bästa tiden kanske, men det var som vanligt ett mycket roligt lopp.

Oktober

Waldo, Waldo, Waldo! Tänk att han äntligen kom ut! De där första minuterna, timmarna och dagarna var verkligen helt magiska och när jag nu tänker tillbaka på den tiden så blir jag alldeles mjuk inombords. Min förlossningsberättelse (även om det är ett konstigt uttryck för en person som inte fött) kan ni läsa mer om här.

November

Under november kom mina föräldrar på besök och fick träffa Waldo för första gången. Ni kan ana att de njöt i fulla drag och min pappa som annars känt sig osäker kring barn och bebisar var mycket nöjd och trygg med en sovande Waldo-skrutt i famnen.

December

Sedan i augusti har Wollmar och jag gått på karate tillsammans. Jag har tidigare i livet praktiserat andra kampsporter men vi började både två som nybörjare (vitt bälte) att träna tillsammans. Efter att ha tränat hårt hela hösten så kunde vi i december båda få godkänt på vår gradering och avancera till 10 kyu/mon. Många år kvar till svart bälte kanske, men det har än så länge varit underbart att se hur Wollmar utvecklats i kroppskontroll, medvetande och disciplin under dessa få månader.

Så var 2018 förbi och det har verkligen varit ännu ett underbart år. 2019 kommer jag att påbörja min föräldrledighet med Waldo och det kommer säkert att hända en massa annat spännande. Tackar även er läsare för iår och önskar er ett gott nytt 2019!