Fyra månader med Waldo

Waldo

Waldo fick en tuff start på sin fjärde månad i livet. För tre veckor sedan fick han sin andra dos av rota-vaccin. Redan på samma eftermiddag började han bli gnällig mot kvällen och gjorde något som han aldrig gör annars: Grät otröstligt. Gråtomgångarna höll i sig mellan 15-60 minuter och ökade sedan i frekvens. Till slut fick vi nog och 03:45 på morgon fick vi nog och kontaktade vård och åkte in till Sachska barnakuten. Det visar sig att han fått en ovanlig biverkning till vaccinet som gjorde att gas och bajs inte kom ut och detta gjorde såklart ont. De hjälpte honom på sjukhuset, men följden var ändå 5 dagar till av ett barn med överkänsligt mag-/tarmsystem så att passage av rapar, pruttar och bajs gjorde jätteont. Pysventilen “windi” blev vår bästa vän som hjälpte honom att prutta och bajsa. Det tog honom 5-6 dagar att bli mer sig själv och att inte ägna större delen av dagarna åt att gråta.
Hela grejen med EC har således fått ett bakslag på grund av detta, han har inte fått tillbaka de signaler kring bajs som han tidigare gav och verkar överlag ha svårare att bajsa.

Största utvecklingsstegen just nu är väl att han blivit mycket bättre på att greppa och hålla i saker med flit, rulla från rygg till mage och att han babblar med ett annat slags joller, en ständig svada (som sina bröder, det är som att ha på en oändlig pratradio i vårt hushåll…)

Wollmar och Wilfred

De stora barnen kämpar på. Wollmars klass har firat sina 100 första dagar i skolan och Wilfred har börjat i en barnkör. Som för alla i Stockholms län så har barnomsorgstimmarna minskat från 40 till 30 timmar/veckan för de som är föräldralediga. Konstigt nog så klubbades lagen/regeln genom den 28 jan och blev gällande den 1 feb. Innan dess fanns ingen tydlig information om hur det skulle tillämpas. Wilfred är nu hemma en hel dag i veckan, eftersom Mia behöver ha lite längre tid övriga dagar för att göra vissa jobbgrejer.

Sömn

Sömnen har funkat ungefär som tidigare. Waldo ammar fortfarande 3-5 gånger/natt och bajsar mellan 4:45 och 5:00 (alltså 30-45 minuter innan min väckarklocka ringer). Veckan efter rota-vaccinet var det ingen som sov särskilt bra, och inte nu heller senaste veckan under pga förkylning. (Eller jag sov rätt bra, för jag var i England på hotell i några nätter…)

Mat

Waldo blivit tillräckligt stabil att kunna sitta i baby-/matningsstol (vadderad sådan). Så vid de flesta måltiderna så sitter han i den och SUPER-nöjd. Detta innebär att vi nu har en trevlig period där både föräldrar får ha besittning av hela våra kroppar vid måltiderna vilket ju är väldigt trevligt. Undantaget att skära, blanda, lägga upp mat, städa upp och få de andra barnen att äta. Men det är i alla fall ingen som sitter i knäet.

Föräldrarna

För några dagar sedan var det 1 år sedan vi fick reda på att Waldo fanns i magen. Alltså tänk: För ett år sedan var han ett streck på en pinne och inte mer än en fantasi över att få bli välsignad över ett tredje barn. Idag är han ett av det mest självklara i våra liv!

En läsare frågade efter förra inlägget:

“Jag gärna vilja läsa mer om skillnader och likheter mellan att få andra barnet och att få ett tredje. Vad genererade störst ”chock”? Hur skiljer sig syskonrivaliteten åt? Fördelar/nackdelar med tredje gentemot andra – vad är svårare/lättare? Osv”

– C

När vi fick Wilfred så var Wollmar bara 22 månader gammal. Då tyckte vi att han var “en stor pojke” och var helt redo att bli storebror, men inser nu mer och mer att en knapp tvååring inte är särskilt stor. Vi ångrar oss inte gällande närheten i ålder, eftersom de har så stor glädje av varandra. Men det var ändå en rätt intensiv tid i livet. Chocken då var att helt enkelt vänja sig vid att vi inte kunde lägga all krut på ett barn och med ens växte det stora föräldra-dåliga-samvetet över att inte räcka till. Nu när Waldo kom, så hade vi två ganska stora och mer självständiga barn. Det förenklar det hela och för vår del kändes det mer som att, “ok, nu har vi en till att ta hand om”.

Syskonrivalitet finns just nu enbart mellan Wollmar och Wilfred och där finns den rejält massa ibland och i vissa ljusa stunder så finns den inte alls. Att få en trea tycker jag nästan bara bar med sig fördelar. Fördelarna är att få ha fler barn att få älska och ta hand om, att familjen känns liksom mer komplett. Detta kan ju vara sagt om vilken storlek av barnaskara som helst. För oss var och är tre måltalet och jag tror inte att vi kommer att sörja att det är slut med detta. En nackdel som jag nu kommer på är att vi föräldrar nu är i minoritet i familjen, vilket kan strula till det när en vill lära barnen demokrati. Men vi löser nog det på något sätt….