Du ska bara sluta bry dig om idealen! Ta ansvar för ditt eget mående och sluta bry dig!
Läst i forum
Jag går och funderar över det här med kroppsuppfattning en hel del. Går det att ”sänka ribban”, ”blunda” och bara sluta bry sig? Är det mitt eget problem och ”fel” om jag har en negativ kroppsuppfattning i förhållande till rådande ideal?
Mitt svar är delvis nej.
Det finns forskning som visar att vår kroppsuppfattning varierar under menstruationscykeln. Även om det saknas signifikanta mätbara skillnader gällande vikt, BMI, midjemått eller andra mått under de olika faserna i månaden så varierar den upplevda kroppsstorleken och kroppsmissnöjet.
Det finns belägg för att vår kroppsuppfattning varierar med hormonstatus, och att vi alla reagerar olika på våra kroppsegna hormoner är allmänt känt. Vissa grejer går inte bara att ”rycka upp sig” ifrån, och mensen och dess inverkan på våra liv är inte alltid bara att negligera.
Vänner och kroppsuppfattning
Studier visar också att hur våra vänner pratar påverkar vår kroppsuppfattning och att smalideal och ”tjockprat” är en direktsmitta mellan individer. På samma sätt finns det studier som visar att Facebook påverkar våra ideal och vår kroppsuppfattning negativt i jämförelse med andra medier. Kanske för att Facebook i större utsträckning också visar oss våra vänner och bekanta (och deras väl utvalda offentliga sidor?). Våra vänner och våra systrar påverkar på kroppsnöjdhet och kroppsuppfattning i stor utsträckning har forskning visat. Att känna att ens bästa vän är smalare än en själv är en av de mest skadliga sakerna för kroppförnöjsamheten. Så himla sorgligt. Tjockprat från smala kvinnor har visat sig ge större negativ effekt för omgivningen än om normalviktiga gör samma uttalanden.
Minnet är bra, men inte alltid av godo
Vi har också bättre minne för bilder på smala modeller, även om bilderna också ger oss en lägre nivå av kroppsnöjdhet. Av allt vi utsätts för väljer hjärnan alltså att lagra minnen av idealbilden av kvinnan framför bilder av andra alternativa kvinnokroppar. Vi kan alltså inte välja, helt och hållet ”att blunda” eller sluta bry oss. För att påverka vad som fyller det offentliga rummet verkar vara nästintill lika svårt som att lösa konflikterna i mellanöstern.
Gravida kvinnor uppfattar att kroppen ligger utanför deras egen kontroll och att så fort bebisen är född ligger kraven på att kvinnan ”ska återta makten” och forma/tukta kroppen igen, så att den snabbt som tusan ska passa in i idealet.
Forskning har visat att nyblivna mammor kanske behöver få mer stöd i att acceptera sina kroppar och att hantera kropps-omformningen på ett konstruktivt sätt efter förlossningen. För att kunna ta hand om de negativa effekter kroppsmissnöje har på den mentala och psykiska hälsan. Det finns forskningsbelagda samband mellan kroppsmissnöje och postpartumdepressioner, till exempel.
Ett systerskaps-ansvar
Om jag mår okej i min nya mammakropp, men min vän inte gör det – vad säger det om mig, om henne, om oss? Mest säger det att vi båda lever i en sjuk och skev värld där en kvinnokropp som nyss skapat en 3-kilos välfungerande ny människa inte får ha förändrats.
Ligger makten i våra händer? Om hjärnan faktiskt lagrar bilder på smala personer och vi minns dessa bilder mer än andra, då känns det faktiskt lite hopplöst. Om vi dessutom räknar in menscykeln in i bilden så blir det hela nästan övermäktigt. Händer upp, hur många av läsare känner att menssyckeln spelar roll på kroppsuppfattningen? För mig är det ja, rakt av.
Makten ligger i våra händer att välja våra vänner och välja våra flöden.
- Akta dig för smala personer som pratar negativt om kroppen, sin egen eller andras.
- Avfölj personer på Facebook och Instagram som matar din hjärna med idealbilder den inte kan glömma.
Felet ligger inte hos oss som individer, och makten ligger bara i ytterst liten utsträckning i våra egna händer. Vad kan vi alla göra för varandra?
Vi måste diskutera. Gnälla. Stöta och blöta. Vägra titta. Avfölja.
Vad mer?
Referenser:
Comparative effects of Facebook and conventional media on body image dissatisfaction.
Tack för ett viktigt inlägg! En sak jag blev förvånad över efter min första graviditet är att det också finns hat riktat så att säga åt andra hållet. Att vilja försöka träna och gå ner vikt för att må bra i sig själv är fel det med. Till exempel när jag var med i en mammaträningsgrupp som tränade med barnvagn ute hände det flera gånger att okända människor kom förbi och sa negativa kommentarer om att vi borde ta hand om våra barn istället (som sov i sina barnvagnar) etc. Kvinnokroppen får liksom aldrig vara ifred.
Exakt så. Jag tror att det handlar om ett strukturellt kvinnoförakt. Att vi alla är så insmetade i det att det kan vara svårt att se. Men att ifrågasätta en individs förmåga att ta adekvata beslut om sin egen kropp och hälsa, det är ju typ att omyndigförklara henne. Så gör man inte om man respekterar folk.
När jag skulle köpa amningsbh inför sonens ankomst var modellerna smala och hade platta magar så jag packade på fullaste allvar med mig kläder i BB-väskan som jag hade använt innan jag blev gravid. På något sätt känns det rätt talande för vad bilder kan göra med en och att det är rätt intressant hur i alla fall jag frikopplade tydligen all förmåga till logiskt/kritiskt tänkande bara av att webbshoppa amningsbh. 😮