Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Livet med tre barn – Waldo 9 månader

Livet med tre barn – Waldo 9 månader

  • av

Waldo

Waldo blir idag nio månader! Han är ingen liten bebis längre, utan han är en person som med nyfikenhet och frustration tar sig fram här i livet. Han går längs med möbler, ställer sig upp mot allt och släpper och står utan stöd korta stunder. Han travar på med stöd av en person eller av en möbel eller vagn (även om vi inte har någon sån där bra lära-gå-vagn). Han har blivit lite tystare vad gäller ord, alltså för en månad sedan så försökte han mer med att säga ord. Nu känns det som att det är något annat i utvecklingen som dominerar. Men han har börjat försöka härma efter vårt stödtecken för “all done” och det är så himla gulligt.

Wollmar och Wilfred

Alltså, det här med att ha långsemester med hela familjen är ju både mysigt och lite påfrestande. Ni vet ju hur det är. Men stundtals har vi det så himla mysigt och att vara fem i familjen där här sommaren är en riktigt bra grej.

Sömn

På Gotland och nu i Finland bor vid i stugor som inte är som hemma. Det är ju själva poängen, nästan. Men det här med att inte ha nattlampa (eller el för den delen) gör att Wilred vaknar och gråter varje natt. Lägg till lite bebis-fas, någon nerkissning och så gör ju att nätterna inte är helt ostörda. Vi har det inte dåligt med sömn, men vi har haft några riktigt dåliga nätter.

Mat

Vi har varit på resande fot i några veckor nu och det blir inte helt genomtänkt bebismat, alltid. Waldo äter det vi äter, och det funkar. Vi har inte tillgång till stavmixer eller så, så det blir mest plockmat. Det funkar.

Föräldrarna

Det märks att vi har tre barn nu. Det är mysigt på så många sätt men det märks också att vi är i minoritet. Det är inte lika enkelt att få till träning i trädgården eller bullbak i sommarstugeköket. Det är en liten omställning. På vissa sätt är det som att backa till småbarnsåren med Wollmar och Wilfred, på vissa sätt är det enklare och på vissa sätt svårare. Alltså att ha en bebis som kräver konstant översyn är ju en sådan sak, en vuxen går ju alltid åt till Waldo. Samtidigt som han ju också “bara kan hänga med” i sele på ryggen, så att vi ändå kan gå pokemonpromenader eller spela boll med storgrabbarna.

Ni andra med bebisar, hur har ni det?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *