Vet ni vad som för mig är en avgörande faktor för om jag vill följa en person i sociala medier eller inte? Och faktiskt också en vattendelare för hur jag kan tänka mig att samarbeta med en annan hälsoaktör. Hur de skriver om mat och träning. Jag följer inte människor som postar bilder på sig själv i parti i minut. I alla fall inte de som använder sin egna kropp som marknadsföringsplattform för deras egen “hälsosamma livsstil”. Jag är inte mer människa än att jag får ångest av perfekta magar i mitt instagramflöde.
Jag avföljer också…
Folk som konsekvent pratar om mat som “kost”. De skriver om “hur de sköter kosten” och att de ibland “slarvar med kosten”. Där drar jag öronen åt mig och klickar mig vidare snabbt som tusan. När en person förminskar mat till att handla om enbart närings- och kaloriintag blir jag mycket tveksam till hälsan personen försöker förmedla.
Mat är så oändligt mycket mer och ska inte utan medicinsk orsak förminskas till något mätbart. Mätbart i kalorier och gram, eller på något annat sätt begränsat i urval “i onödan”. Med det där med “utan medicinsk orsak” menar jag att jag ändå skulle följa en blogg som rör sig i sfären kring mat=vetenskap. Då kan jag gå med på att begreppet kost har en relevant innebörd. Jag fattar alltså grejen med att du kan behöva göra riktiga “kostomläggningar” om du behöver sätta dig in i ett helt annat sätt att äta, om du fått en ny diagnos eller så.
Det är alltså inte ordet i sig, egentligen
Det är skillnad naturligtvis om dietister pratar om kostomställningar, då är ju faktiskt en klinisk sjukvårdande approach som syftar till att behandla eller förebygga ohälsa. Som när de går igenom kostomställningar vid födoämnesallergier. Men när gemene hen slänger sig med ordet “kost” när de pratar om sin egen mat, då är det symptomatiskt. Kanske inte på individnivå, men det är ett symptom för vårt samhälles knasighet.
Tack! Så bra inlägg!