Av alla frågor vi kan få är detta en fråga som faktiskt trillat in några gånger nu.
Det här är ett jättetråkigt svar: Vi bråkar typ aldrig.
Vi har verkligen försökt komma på vad vi bråkar om. Men vi kunde tillsammans räkna till fem riktiga bråk på våra snart 15 år tillsammans. Det senaste året, första året som trebarnsföräldrar, har vi nog varit surare fler gånger än tidigare. Ni vet de där pressade situationerna där alla gör sitt bästa och det ändå är något som blir fel. Då händer det att vi fräser till varandra.
Senast i veckan bad Joseph mig snälla, sluta lägg in matlådorna huller om buller i skåpet. För två veckor sedan protesterade jag mot att han brukar glömma att städa upp efter barnen när de bytt om till pyjamas, så att det litegrann faller på mig att plocka upp deras alla kläder från badrumsgolvet. Det är på den nivån. Joseph är också frustrerad på mig att jag inte skjuter in kaffebryggaren efter att jag bryggt kaffe, och jag på honom för att han lämnar köket rörigare efter matlagning än vad jag skulle gjort.
Vi irriterar oss lite, säger till, och får gensvar.
Ibland läser en ju i typ magazin och artiklar på nätet “Alla sunda par bråkar” eller “Så visar era bråk att ni har en bra relation” eller nåt. Men vi är ganska övertygade om att bristen på bråk inte innebär att vi liksom lever i en avslagen relation, utan att vi verkligen har haft tur att hitta varandra. Tillsammans är vi bäst.
Vi bråkar heller typ aldrig hemma med varandra, tillsammans i 18 år. Det är skönt! Ibland kan vi va lite sura på nåt och då säger vi till direkt, men det är ganska sällan. 🙂
Fast vad menas med bråka? Måste det vara storbråk? När jag läste frågan var det just vardagstjafs som jag kom att tänka på. Det kanske inte borde kallas bråk då, men jag tror att det är den typen av saker (matlådor, klädplockning, småsaker man stör sig på) som många menar när de undrar vad ni bråkar om.
Har man ofta många större bråk så bör man kanske fundera över sin relation, tänker jag. Jag tycker att ni verkar högst normala i bråkmängd 🙂
Håller med om att jag tror det var vardagstjafs som det frågat om.
Vårt vardagstjafs brukar eskalera till bråk men det är för att vi är så helt skilda i hur man hanterar bråk/diskussion, vart gränsen går vid var intressant diskussion övergår till tjafs, diskuterar ej på modersmål och kommer från helt skilda kulturer och länder.
Det enda vi är riktigt överens om är att det är så fruktansvärt onödigt och märkligt att små grejer blir stora diskussioner