
När vi var mer nya som trebarnsföräldrar hade vi återkommande blogginlägg med uppdateringar om just trebarnslivet. Sen kom vi in i en lunk och vi slutade med uppdateringarna. Men nu bad någon om det! För nytillkomna läsare – våra stora barn är 6 och 8 ( fyller idag faktiskt!) och minstingen fyller 2 i oktober.
Lugnet före stormen
Just nu känns det lite som att vi står på en härlig strand och väntar in en kommande storm, som vi ser vi horisonten. Vi har sommar, mycket tid tillsammans och rutiner som både är härligt omtumlade och ändå en del saker som sitter i benmärgen. Men om bara några veckor ska vi göra debut som trebarnsföräldrar där båda jobbar. Joseph börjar en ny spännande tjänst, Wilfred börjar skolan och Waldo börjar förskolan.
Morgnar
Waldo brukar vakna först, oftast i vår säng. Oftast vaknar vi av att han kastar sig på oss, försöker trycka in nappen i munnen på någon av oss och att han upprepade gånger försöker klättra ur sängen strax innan klockan 5. Då blir en stund av tvångskramande/brottning/”nej Waldo det är fortfarande natt” innan en av oss ger upp och går upp och gör frukost. Havregrynsgröt och macka till Waldo, macka till oss andra. Kaffe till Mia, te till Joseph. Wollmar brukar studsa upp, på tre sekunder redo att äta ostmackor. Wilfred behöver typ en halvtimme i soffan, bläddrandes i serietidningar innan han kan komma till frukostbordet.
Dagens måsten
Ni vet alla “vuxensaker” som måste göras? Inköpslistor, handling, matlagning, tvätt, städ osv. Tidigare i familjelivet har detta försvårats av att vi oupphörligen behövt pausa för att sysselsätta/sära på/trösta de två äldre barnen. De är som att de under flera år haft ett stort behov av att brottas/bråka just precis när en förälder har händerna i en köttbullesmet. Nu är de ganska lugna faktiskt. Däremot har vi virvelvinden Waldo. Antingen agerar han stjälpreda i köket eller så är han någonstans och är misstänkt tyst, vilket oftast betyder att han hittat ett sätt att riva ur alla skor i garderoben, hälla ut vatten ur en upphittad flaska, rulla ut allt toalettpapper eller något annat.

Måltiderna
Vi har en helt okej måltidssituation nu. Ett tag i våras blev det så oerhört hetsigt, när den lille diktatorn skulle sitta och hojta om allt vad han ville äta innan någon annan fått ett dyft på tallriken. Om vi inte var snabba nog blev det kris och panik. Sen hetsåt hälften av sin mat på tre sekunder, kastade resten på golvet och blev sen jättearg över att en vuxen inte ville följa med honom från bordet för att gå och leka. Nu har det lugnat sig lite.

Kvällar
Våra kvällsrutiner är fortfarande ganska lika för alla barn. Vid klockan 18 städar vi, duschar och borstar tänder och sen får de kvällstv. Waldo får 20-30 minuter med egen TV, sen får Wilfred och Wollmar sin. Sen tar en förälder de två stora, går och läser ett kapitel i en bok och säger sedan godnatt. De somnar ibland direkt och ibland ligger de och bläddrar i böcker själva innan de släcker. Waldo somnar oftast liggandes bredvid en av oss, med “Babblarnas vaggvisa” på repeat. Om vi har tur tar det 10 minuter. Om det bara finns en förälder tillgänglig för nattningen blir det lätt hysteriskt. Då försöker vi läsa för storbarnen samtidigt som Waldo klättrar runt i deras våningssäng och på alla sätt försöker störa läsningen, sen får vi gå och lägga honom.
Utevistelse
Vi har en ganska harmonisk tid nu när det gäller utevistelse. Om vi är i en trygg miljö, typ lekparken eller vid kolonilotten, kan de två stora leka helt självständigt långa stunder. Waldo behöver ju närvaro hela tiden, men det funkar alltså att vara en vuxen med alla barnen ute. Inte på en badstrand dock, där behöver ju såklart de stora barnen mycket mer nära översyn och Waldo en egen vuxen att hålla i handen. De vill ju sällan vara på exakt samma ställen.

Bil!
Något som är helt nytt i trebarnslivet är tillgången till bil. Vi har alltså gjort de första 7,5 åren som föräldrar utan bil. Vi ångrar det inte, men speciellt under coronatiden när vi inte kunnat åka buss/tunnelbana/pendeltåg överallt har bilen kommit att bli en särskilt välsignelse.
Vad vi saknar
Redan innan coronakrisen kände vi oss utsvultna på vuxentid, dejter och att få spendera lite mer tid bara jag och Joseph. Våra tre barn har varit lite för små/lite för många, har vi upplevt, för att kunna lämnas till barnvakt/mor/farföräldrar tidigare. Men nu är de plötsligt större och mer hanterbara på en rimlig nivå för en utomstående. Nu hoppas vi på att vi kan landa i att det går att helt tryggt umgås över generationerna framöver. Då ska vi nog få till en dejt snart!
Uppdatering trebarnslivet
Ja, det var nog uppdateringen för nu. Fråga gärna om det är något mer ni vill veta!