Eftervård, hysteriska kvinnor och en omstrukturering
När jag idag funderar över vad problemen i kvinnosjukvården är hamnar jag nu i dessa tre begrepp.
Eftervård, hysteriska kvinnor och en omstrukturering
När jag idag funderar över vad problemen i kvinnosjukvården är hamnar jag nu i dessa tre begrepp.
Ja du, det låter som en dröm. Verkligen. Vi har dock inte ens personal för att täcka jourerna, kliniken haltar fram med hjälp av en armé av stafettläkare som byts ut varje vecka, medan vi ordinarie kämpar med allt som ska göras och som bara klaras med kontinuitet och engagerade medarbetare på plats. Alla, inom alla yrkeskategorier, gör sitt allra yttersta för att hålla skutan flytande. Det behövs resurser inom precis alla områden av vår specialitet, och med resurser menar jag i första hand inte pengar. Jag skulle vilja att man gör en rejäl översyn av den offentliga sjukvården och varför kompetenta, högpresterande individer flyr från den och istället väljer ett kringflackande liv som hyrpersonal. Så kanske man kan förändra saker och ting från grunden, och ge oss arbetsron och arbetsglädjen åter.
Nu vet jag inte vilken verksamhet du jobbar inom och vilken ”vår specialitet” du menar. Håller med dina tankar om sjukvårdens behov av översyn och omorganisation, tänker rätt mycket i likhet med Zarembas artikelserie i DN för några år sedan. Men oavsett organisatioriska problem så finns det attitydproblem inom kvinnosjukvården och de är inte små.
Läkare på mellanstor kvinnoklinik med personalbrist. Vi har eldsjälar, ofta yngre kollegor som valt gyn för att de verkligen vill göra skillnad, som startat upp mottagningar för t ex bäckenbotten, reproduktion och endometrios. De beskriver samtliga att de snabbt överväldigas av antalet patienter och det stora behovet, utan tillräckligt stöd av andra kollegor med specialkunskaper (de existerar helt enkelt inte) och kanske utan tillräckligt med tid avsatt. Det är ledsamt att se. Jag hoppas på ljusning.
Som utländsk mamma som har fött två barn i Sverige kan jag säga att min eftervård har varit mycket annorlunda i jämförelse. Efter ett akut KS (första barn) fick jag inte ens en vaginal undersökning hos min dåvarande BM och blev förvånad när en annan BM vid provtagning undrade om jag hade fått en. För mig som kvinna saknas det tydlig info vad som ska hända i eftervården, vad som är okej och rimlig att förvänta sig, när jag ska och kan söka vård. Mitt andra barn föddes vaginalt med en komplicerad andra grads bristning. Nu efter tre månader skulle jag gärna vilja ha möjlighet att träffa gyn eller BM igen för att ställa frågor som jag efter 6 veckor inte hade, t.ex.
I Tyskland är det t.ex. standard att en fysioterapeut träffar kvinnan efter en förlossning och går genom övningar mm. Mycket fint tycker jag!
Jag bad om en undersökning för att jag upplevde att jag hade ett bakre framfall. Fick då livmodern undersökt och den såg fin ut. Vore spännande om de gjorde likadant med resten av kroppen. Söker man för ont i höger hand så undersöker de vänster osv…