Optimera förutsättningar för VBAC?

Hade varit intressant att höra dina tankar om vaginal förlossning efter kejsarsnitt (VBAC). I mitt fall föddes första med snitt pga sätesbjudning, nu gravid igen. Går det att optimera förutsättningarna? Ska man tänka på något speciellt innan/under förlossningen?

Läsarfråga

Jag skriver gärna ett inlägg om VBAC men vill i allra högsta tydlighet hänvisa till en individuell bedömning av vårdgivare som träffat dig och som kan se över faktorer som hör ihop med dig, din graviditet och faktorer som ledde fram till snittet förra gången. Jag kommer ge er mina tankar om ämnet men det är på noll och inget sätt råd på individnivå.

Vad är VBAC?

Det är en förkortning av det engelska uttrycket ”Vaginal birth after cesarean” och handlar alltså om att föda vaginalt efter att ha tidigare genomgått ett kejsarsnitt. Det här har varit en kontroversiell sak tidigare, där man under en period ansåg att ”en gång kejsarsnitt, alltid kejsarsnitt”. Det är ett rätt förlegat tankesätt nuförtiden. Jag har däremot en bekant i Italien som fick kämpa med näbbar och klor för att få föda vaginalt efter ett tidigare kejsarsnitt. Så råden och åsikterna går fortfarande isär världen över, även om forskningen numera är rätt tydlig med att en vaginal förlossning efter ett tidigare okomplicerat snitt inte är något att avråda ifrån i de flesta fall.

Finns det fördelar och nackdelar?

En vaginal förlossning (som inte slutar med en större förlossningsskada) är inte en operation. Vid en okomplicerad vaginal förlossning kan du få en kortare sjukhusvistelse och kanske en snabbare fysisk återhämtning. Den övervägande fördelen för dem som önskar och väljer at VBAC är dock oftast att de vill ha upplevelsen av att föda vaginalt. Vill du bära och föda flera barn även efter denna graviditet kan en vaginal förlossning också minska risken för komplikationer vid framtida graviditeter.

Vilka är riskerna med VBAC?

Om det av någon anledning inte går att genomföra den vaginala födseln som planerat blir det kanske ett akut snitt, och det är förknippat med fler komplikationer och risker rent statistiskt sett.

Den risken som förr gjorde att man avrådde från vaginala förlossningar efter kejsarsnitt handlar om risken att livmodern brister under värkarbetet. Det är ett livshotande tillstånd både för mamma och barn. Detta är väldigt sällsynt (händer färre än 1 % av alla som föder vaginalt efter tidigare kejsarsnitt). Men det är här den individuella bedömningen av din hälsa kommer in i bilden! Bedöms det som att det finns en mycket liten eller lite större risk för detta? Den bedömningen kanske avgör helt och håller hur du ska tänka.

Vem kan föda vaginalt efter tidigare kejsarsnitt?

Forskning från Europa har visat att runt 70-85 % av de som börjar med en vaginal födsel efter tidigare kejsarsnitt också avslutar födseln vaginalt. Det som främst avgör om du kan föda vaginalt efter tidigare kejsarsnitt handlar om din livmoder. Har du flera ärr på livmodern? Hur länge sedan var det du födde senast? Har du andra individuella faktorer eller hälsostillstånd som kan påverka utfallet? Man försöker också undvika igångsättningar vid VBAC.

Går det att optimera förutsättningarna?

Nu går jag utanför forskning och ”vetskap” och spekulerar. Men jag tänker att optimera din generella hälsa under graviditeten är något som kan spilla över på din kropps tålighet och tolerans inför förlossningen. Det kanske inte alls kan optimera utfallet av en VBAC, men att gå in i förlossningen med en känsla av att ”jag är stark och kompetent” kanske kan göra i alla fall den mentala utmaningen lättare.

Annars skulle jag vilja ge samma råd som inför alla andra födslar:

Jag vet att det inte alltid är plättlätt att få tag en fysioterapeut inom kvinnohälsa, men om du kan träffa en så skulle jag också be om en bedömning av bäckenbotten för att se att musklerna är lagom spända och starka för att optimera för förlossning och återhämtning. Som fysioterapeut skulle jag också prata igenom förlossningspositoner och andningstekniker med dig för att se om det finns någon förberedelse att göra med detta.

Ska man tänka på något speciellt innan/under förlossningen?

Ja, även om du har barn sedan tidigare så är du kanske ”vaginal förstföderska” (om du inte redan har barn som föddes vaginalt före kejsarsnittet). Att vara vaginal förstföderska är den största riskfaktorn för att få en bristning under förlossningen.

VBAC är också förknippat med en betydligt högre frekvens av levatorskador än vad det är hos andra vaginala förstföderskor. En stor faktor här kan vara ålder. Är du närmare 40 år och funderar på en första vaginal förlossning så är min personliga åsikt att du kanske ska tänka om. Risken för att få en större levatorskada vid vaginal förlossning kan vara ungefär 50 % vid 40 års ålder. Om risken möjligen är ännu större vid en VBAC anser jag att det talar emot VBAC om du är en äldre föderska.

Previous

Next

5 Comments

  • Fick mitt första barn via akut kejsarsnitt för ca 1 år sedan. Efter de erfarenheter som ledde fram till snittet är jag så rädd för att tvingas till VBAC av vården. Orsaken till snittet kommer troligtvis inte föreligga vid ett eventuellt nästa barn. Just nu tvekar jag ifall jag nånsin kommer våga bli gravid med ett andra (sista) barn. Brukar man få välja att bort VBAC efter en första traumatisk förlossning med akut snitt?

  • Så intressant! Jag har försökt vända på detta från alla håll sedan jag gick genom en på pappret ”lyckad” VBAC 2020. Jag hade ett akut KS i bagaget, återhämtade mig otroligt snabbt fysiskt från det. Kände ändå att jag gått miste om ngt då jag inte fött vaginalt, ville ha ”revansch”. Trots rejäl förlossningsrädsla, relativt hög ålder (34), tidigare snitt pga avstannad progress (dvs negativ riskfaktor till skillnad från tidigare säte), tidigare rätt stort barn (4,1kg) och nuvarande fostrets huvud bedömdes stort (+2,4SD) på ul valde jag att försöka. Det började bra, i badkaret på fl. Krystade och krystade, men fick inte ut barnet. Pga dåliga värkar (barnet mådde bra) slutade det med klipp och sugklocka, klippet räckte inte, sprack ner till 5cm djup. Obs! Bara grad 2, sfinktern var hel, så mina skador syns inte ens i statistiken. Lever idag med rektocele och en defektläkt perinealkropp, samt nervskada i den klippta/spruckna sidan som gör att känseln är nedsatt och musklerna atrofierade. Har troligen även partiell levatorskada och ett lindrigare cystocele. Jag önskar att mina vårdgivare hade varit ärliga med mig och sagt att riskerna för skador är rätt stora med mina specs. Känner mig lurad, eftersom det bara talades om procentuell chans att lyckas föda vaginalt, inte till vilket pris. Är själv vårdutbildad, gissar att de tänkte att jag förstod riskerna själv. Eller så var det den eviga ivern om vaginalt till varje pris som tog över. Återhämtningen var förskräcklig jämfört med snittet, 2 veckor sängliggande med full dos av både paracetamol + NSAID.

  • Så bra ämne, saknar verkligen bra läsning om detta inom svensk förlossningsvård! Finns så många aspekter att ta hänsyn till i en sån situation och vården är ofta ganska ensidig i sin rekommendation enligt mig.

    Födde mitt första barn via planerat snitt pga säte och inför min andra förlossning funderade jag mycket på vad som skulle kunna vara den bästa förlossningsmetoden, både medicinskt för mitt barn och mig men även den som skulle ge mig som tvåbarnsmamma bäst chans till snabb återhämtning.

    Kom fram till, efter många samtal med läkare, barnmorskor och egen läsning, att en vaginal förlossning (om den gick smidigt) nog skulle vara bästa alternativet för mig och mitt barn. Om förlossningen blev tuff skulle återhämtningen däremot kunna bli värre än efter snittet.

    Förlossningen gick fint men bristningarna (grad 2) blev väldigt djupa, operation behövdes efteråt och återhämtningen var allt annat än snabb, mycket värre än snittet. Ett år senare har jag opererats igen och hoppas det nu ska bli någorlunda bra.

    Det jag nu efterfrågar är att man i dialogen med MVC och BB i just denna fråga inte bara diskuterar huruvida man KAN föda vaginalt efter kejsarsnitt eller radar upp alla risker med kejsarsnitt utan även diskuterar risker med vaginal förlossning i stort och efter tidigare snitt. Det var inget som vare sig barnmorska eller läkare nämnde för mig nämligen, de höjde bara vaginal förlossning till skyarna. Vet du om det är en diskussion som förs idag Mia?

    Ex:
    Hur påverkas bäckenbotten av en vaginal förlossning jämfört med kejsarsnitt? Finns större risker för vaginal bristning efter ett tidigare kejsarsnitt? Hur gick återhämtning efter första snittet?

    Framför allt önskar jag att någon hade sagt till mig (som inte planerat fler barn) att det kan vara lite smart att ha sina ärr samlade på samma ställe och inte som nu, både på magen och i underlivet.
    Med det sagt är ingen erfarenhet den andra lik och det är viktigt med en individuell medicinsk bedömning och hänsyn till mammans egen önskan naturligtvis.

    MEN fler aspekter behöver läggas till diskussionen om förlossningsmetod efter ett kejsarsnitt så att man kan fatta ett välinformerat beslut som känns bra i magen! 🙂

    • Jeg har det fuldstændigt på samme måde som jer. Hvorfor taler lægerne kun om risiko ved kejsersnit og ikke om vaginal fødsel? Den ene fødemåde bliver talt meget op og den anden bliver talt meget ned. Jeg er i chok over at være efterladt med alle disse skader.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Integritets Preferens
When you visit our website, it may store information through your browser from specific services, usually in form of cookies. Here you can change your privacy preferences. Please note that blocking some types of cookies may impact your experience on our website and the services we offer.