Sommarinlägg – om oss och vårt vardagspussel

För att ge oss själva lite semester fyller vi ut med lite lättsamma inlägg så här mot slutet av sommaren. Vi fick in ett gäng frågor på instagram om oss, så här kommer svar på några av dem.

Hur är det att vara hundägare och ha tre barn?

När barnen började be om att få ett djur sa både jag och Joseph spontant nej. Vi har ganska fullt upp i livet och hade inte ett önskemål om att få ytterligare måsten och borden i livet. Sen kom Elda (mer om hur det gick till nedan) och landade PERFEKT i vårt liv.

Hon om till oss medan pandemin fortfarande pågick och det alltid var någon som jobbade hemma. Tack vare det var det NOLL omställning mellan att inte ha hund och att plötsligt ha det. Vi ska ändå lämna barn, hämta barn, få iväg barn till fritidsaktiviteter osv. Förutom en liten tur vid lunch så var det ingen annan promenad som tillkom som inte redan fanns i vårt vardagspussel, i princip. Det är nästan alltid någon av oss som är ute och springer eller tränar medan barnen är på fritidsaktiviteter, så Elda har bara fått hänga på i rutinerna som fanns sen tidigare.

Sedan återgången till att jobba på jobb har vi fått pussla lite mer med att se till att Elda inte får för långa dagar ensam hemma, men nu har vi också så stora barn att vi också kan be dem om hjälp om det krisar.

Hur funkar vardagsruljansen med tre barn?

Första somrarna med tre barn var eländiga. Vi båda var helt slut efter semestern och ledigheten hade innehållit NOLL procent vila. Nu frågade ni om vardagsruljansen, så ska inte berätta så jättemycket mer om sommarsemestrarna, men ville bara nämna det eftersom vi kanske annars kan verka rätt stabila. Våra barn är nu 10, 8 och 3,5 och de två stora är rätt självständiga. Det är så pass stora nu att de ganska ofta sätter sig och läser eller gör något annat lugnt. När de var yngre hade vi INGA lugna stunder, våra barn har i princip aldrig lekt ensamma utan att slåss och har heller aldrig ritat eller pysslat stillsamt. Waldo kan ibland leka med brorsorna, men säger annars mest “Jag behöver en vuxen!” och vill då lägga rabarber på en förälder för att leka inne på hans rum. Det blir ganska osmidigt om det bara är en förälder hemma och denne borde laga mat eller fixa med något annat. Waldo är inte heller den som accepterar ett nej… Det innebär att vi oftast gör alla vuxen/måste-saker efter att barnen har somnat eller medan de kollar på TV.

Elda

Elda fyller 6 år i höst och är en jaktgolden. Hon är uppvuxen på Eldflammans Kennel som min kollega Emma driver och var till en början en lovande tävlings- och avelshund. Sen visade det sig att Elda har pålagringar på en armbågsled och att hon inte håller för varken tävling eller avel. När kenneln skulle utökas med två nya valpar fick Elda tillfälligt flytta hem till oss. Elda älskar allt och alla, förutom just ohängda valpar. Efter att Elda bott hos oss i lite över ett halvår fick vi frågan om vi ville köpa henne och vi sa såklart ja. Hon är den perfekta familjemedlemmen vi inte visste att vi saknade. Elda är sjukt väluppfostrad och är som en sval, lugn och fin dam i temperamentet. Hon älskar barnen och har ett sjätte sinne för om de är krassliga. Hon ger oss så mycket glädje och gos!

Hur gör ni för att jonglera jobb ni tycker om med familj, intressen, vänner och ta hand om er själva?

Superbra fråga! Joseph har ett ganska flexibelt jobb och jag är egenföretagare. Dagar jag träffar patienter är jag väldigt icke-flexibel, men jag har också dagar då jag bara jobbar hemifrån och skriver exempelvis. Detta tillsammans gör att vi har ganska lätt att jonglera jobb och andra måsten som dyker upp. VAB har vi bestämda dagar för, dyker det upp så vet vi i regel alltid innan vem som ska ställa om eller ställa in.

Vi äter i regel alltid middag ihop hela familjen och har på så vis en fast punkt för familjesammanhållningen. Därtill har vi hundpromenader och lottarbete, som också är saker som alla är med på men i olika konstellationer. Vi har familjen, träning och matlagning som våra stora intressen, så det är inte så svårt att kombinera.

Vänner har vi både i gemensamma och sådana som vi bäst och mest träffar ensamma. De vänner vi träffar ensamma kräver ofta lite mer planering av typen “kan jag vara iväg hemifrån onsdag nästa vecka?” Våra gemensamma vänner som har barn i samma ålder träffar vi väldigt sällan, för det är så meckigt med att hinna/vara friska vid samma tidpunkter. Men vi hörs och hoppas på bättre tider framåt. Sen har vi vänner med äldre barn och dem träffar vi oftare, för de är mer flexibla och inte lika ofta sjuka, haha.

För min del är att “ta hand om mig själv” att ge mig själv andrum och tid för eftertanke. Där är Elda perfekt, jag löser det mest av återhämtning genom hundpromenader. Jag är mer introvert än extrovert men hämtar också oändligt mycket energi från samtal och middagar med vänner. Joseph har kolonilotten som både intresse och andningshål.

Hur motiverar du dig själv, peppar vid motgångar osv?

Jag tror inte att det märks så mycket på sociala medier men jag har i perioder ganska mycket ångest. Under höst och vår gick jag på terapi, det har jag gjort i flera omgångar i livet. Nu handlar det inte om att peppa mig själv – men jag vill nyansera bilden. Vi glider inte runt och har det lätt och bra alltid. Jag har dock lyxen att vara egenföretagare och ganska mycket kunna styra mitt arbete till att göra saker som jag i grunden är motiverad för. Vid dippar, depp eller motgångar pratar jag med vänner. Jag har några olika vänner jag har mer eller mindre pågående chattar med där jag är trygg att jag när som helst kan spy ur mig gnäll, klag eller ångestrapporter.

Sen har jag vissa saker jag gör för att ta en paus från min ständigt malande hjärna. Ibland är det mobilspel och ibland är det att djupdyka i någon specifik tråd på flashback.

Sommarinlägg – om oss och vårt vardagspusslet

Det här var svar på några frågor ni hade. Ställ gärna fler så svarar vi vid tillfälle!