Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Skulden på offret

Skulden på offret

white bubble illustration

Skulden på offret

Det här meddelandet (förkortat här) trillade in:

“Jag har ju inte råkat ut för någon klassificerad skada efter mina sex förlossningar Jag kan inte kan hoppa på studsmatta, nysa, skratta för mycket osv. Vad jag däremot tog fasta på efter första barnet var att man ska LYDA barnmorskan. Jag har fött sex barn och är läkare själv, jag vet.

OM hon säger: Krysta INTE, då ska man inte göra det. Ett tips där skulle ju kunna vara att de säger: -Du får ta det lite försiktigt nu för det går så fort och din ändtarmsöppning ser ut att spricka….jag skulle tro att även den kraftigaste krystvärk går att lugna lite!?! Nu är jag klar med barnafödandet men jag säger till alla jag känner som ska föda barn att LYSSNA på detta lilla tips.”

Lite gammal hederlig “skulden på offret”-mentalitet?

Kan vi fundera lite på detta? Jag tycker att det snuddar vid samma feltanke som “varför hade du så sexiga kläder då?” som fråga till någon som blivit utsatt för en våldtäkt.

Jaså, så om alla vi förlossningsskadade skulle ha lyssnat lite på barnmorskan? Då kanske inte förlossningsskadeproblematiken skulle finnas ens? Ansvaret ligger kanske på föderskan som har svårt att ta instruktioner? (Hoppas ni förstår min sarkasm…)

Klart att det är vettigt att lyssna

Jag är helt med på noterna med att det är viktigt med en bra kommunikation med barnmorskan. Det finns till och med vetenskapligt stöd för påståendet att bra samarbete och kommunikation mellan barnmorska och föderska minskar risken för förlossningsskador. Det är inte det jag vill vrida och vända på med er, utan det är attityden.

Andra riskfaktorer

Personligen fick jag krysta utan krystvärkar. Jag hade inte det minsta lust att krysta när vår förstfödde skulle komma ut, den gången jag fick min sfinkerskada. Inte det minsta lilla kroppsegna drivet till att få ut ungen. Jag fick krysta på kommando med egen muskelkraft och på barnmorskans “KRYSTA!” och “PAUSA” vrålat i örat.

Kom inte och påstå att min skada hade kunnat undvikits om jag hade “lyssnat på barnmorskan”. Det var HELT andra riskfaktorer inblandade.

Här finns en tydlig förteckning över riskfaktorer kopplade till bristningar.

Jag är så TRÖTT på att kvinnor tvingas bära skulden

Det finns inga enkla sätt att undvika en förlossningsskada, som kvinnan kan göra själv. Det går INTE garanterat bra även om man gör alla rätt; förberedelser, andning, avslappning, lyssnar bra på barnmorskan – you name it.

JAG GÅR INTE MED PÅ DET HÄR LÄNGRE

Förlåt versalerna, men jag accepterar inte den här nedvärderande attityden längre.

Det finns en skillnad mellan ”gott samarbete” och att ”lyda barnmorskan” vilket alla vårdgivare tyvärr inte har koll på. Ett gott samarbete, eller ett person-centrerat partnerskap, etableras långt tidigare än krystfasen. Sen tänker jag att en läkare borde veta att egen erfarenhet aldrig räcker för att göra generaliserbara påståenden.

#lyddebarnmorskansprackändå

Dela gärna om era reflektioner!

Vidare läsning på Bakingbabies.se

Mias sfinkterruptursberättelse i korthet

Hantera skuldkänsla över förlossningsskada

3 kommentarer till “Skulden på offret”

  1. Det jag tänker mest kring det att lyssna på barnmorskan (inte lyda men lyssna) är att man borde få info innan om hur man ska krysta.
    T.ex när jag säger åt dig att krysta så kan du krysta litegrann, sen säger jag till om jag vill att du ska krysta mer.
    Troligtvis kommer vi komma till en fas när jag säger åt dig att sluta krysta och då vill jag bara att du ska andas och försöka att inte trycka på någonting.

    I filmer osv får man ju alltid se när någon ska föda att de trycker på för kung och fosterland, skulle jag gjort så skulle jag nog haft betydligt mer skador.
    Första barnet tryckte jag endast lite, tittade på barnmorskan och slutade där. Det andra barnet krystade jag ibte alls då hon flög ut ooch det trdje barnet krystade jag väldigt lite. Det jag tycker är bra med att lyssna på bm är att lyssna in “kroppsspråk, stressnivå osv” för att kunna hamna rätt.
    Tänker också att det kräver att man har en bm som man känner det samspelet och förtroendet med.

    Så min tanke är att vården behöver kma med mer info om hur man ska lyssna på bm, sen givetvis inte lågga skuld på den födande!

  2. Jag är övertygad om att min förlossningsskada inte skulle blivit så stor om bm lyssnat på MIG. Istället för att fråga mig hur det går med kryssandet beordrade hon ”ta i för kung och fosterland”. Jag var livrädd för att spricka, vågade inte krysta alls, men gjorde som hon sa. Från att vara en femkrona synlig kom bebis ut på en värk, när jag tog i för hela kungariket. Hur det gick? Sfinkterruptur grad 3/4, operation som inte lagade skadan, många år av ”allt ser fint ut”. Nu har jag äntligen sökt och fått hjälp med ny operation. Men mycket onödigt lidande som kunnat undvikas om bm pratat med mig och guidat mig bättre genom förlossningen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *