Dagens ämne är överspänd bäckenbotten, och kanske riktar jag mig idag mest till professionella. Det har kommit en ny, väldigt intressant vetenskaplig översiktsartikel om bäckenbotten och överspänning. Jag gissar att en del av er läsare är intresserade av ämnet, oavsett om ni är intresserade av privata eller profesionella skäl.
Vad är vad?
När man pratar om överspänd bäckenbotten så menar vi professionella egentligen det som på medicinsk språk kallas tonus. En ökning av tonus jämfört med hur vi förväntar oss att det ska vara. Tonus har att göra med muskelns anspänningsgrad i vila. En muskel med normalt tonus har en lagom anspänningsgrad i vila. Den kan dessutom viljemässigt spänna sig på en adekvat nivå anspänning när det behövs. Bäckenbottens vilotonus ska vara avslappnat i liggande läge, med en viss låggradig grundaktivering så snart vi sätter eller ställer oss upp, och en mer höggradig anspänning när vi gör något mer högintensivt.
Vad är det som händer?
När vi undersöker tonus så gör vi en sammanhållen bedömning av både aktiv muskelaktivitet och passiva komponenter. Bäckenbottens tonus, dvs spändhetsgrad, är viktig för att få en adekvat höjning/spänning i relation till aktivitet och adekvat sänkning/avslappning för att möjliggöra passage. En mer ökad aktiveringsgrad än vad som krävs för ett aktuellt sammanhang kallar vi ökat tonus. På svenska och i dagligt tal kallar vi det överspänning.
Ökning av muskeltonus kan påverka flera egenskaper hos bäckenbotten. Man kan få funktionell förstoppning pga svårigheter att slappna av i bäckenbotten vid tarmtömning. Man kan också få smärta vid smärta vid sexuell penetration eller införande av exempelvis tampong. Det är viktigt att veta att överspänning och smärta inte är synonymt. Smärta är inte ett mått på spänningsgraden. Även om de kan samexistera och bero på varandra kan smärta finnas trots avsaknad av överspänning och vice versa.
Varför blir bäckenbotten överspänd?
Oftast blir bäckenbotten spänd för att du är spänd. Alltså bäckenbotten är inte ett eget litet väsen. Utan det den gör är ofta i samklang med saker i resten av kroppen. Det är vanligt att bäckenbottens tonus ökar av många olika faktorer som stress, rädsla, ångest, trauma, kirurgi eller vissa livsstils- och yrkesfaktorer. Man har sett samband mellan överspänning och diagnoser som ger smärta i området. Där kan det vara lite svårt att veta vad som är hönan och vad som är ägget.
Det som är lite nytt är att man har konstaterat att ökat tonus i bäckenbotten till viss del kan tillskrivas passiva mekanismer. Det är alltså inte enbart till följd av aktiva knip. Man har också sett att den aktiva spänningsgraden kan öka efter en stretch. Det här är vanligt vid exempelvis smärta vid sexuell penetration – när musklerna sträcks omkring omkretsen av kroppsdel/föremålet man för in så kommer en ökad muskelaktivitet/spänning som kan bidra till smärtan. Det här är en av de saker jag jobbar mycket med, tillsammans med patienter.
Begreppsförvirrningen
På engelska används en lång rad olika begrepp för det vi kallar överspänning på svenska. Man pratar ibland om “hyperactive” och ibland om “non relaxing”. När man talar om ”hyperactive” (överaktiv) blir det lite tokigt i och med att man inte kan skilja ut vad som är aktivt och vad som är passivt i tonusökningen. När vi pratar om “non relaxing” så blir det också lite fel, eftersom det inte är enbart muskelaktivitet som är problemet, utan även de passiva strukturerna.
I det begrepp vi använder på svenska (överspänning) pratar vi också om det på ett sätt som att vi skulle ha vetat vad normalläget är, och det vi ju aldrig – varken på individnivå eller som ett mått som går att mäta. Men vi kan prata om det utifrån att det är en överspänning utifrån vad vi kan förvänta oss.
Vad ska vi använda?
Man föreslår att man i vetenskapliga sammanhang enbart ska använda begrepper ”increased tone” och på svenska ökat tonus, utifrån att spänningsgraden ökat hos individen jämfört med normalläget. Utifrån att man inte riktigt vet vad utgångsläget är så ska man inte prata om “hyperactive”, för det indikerar att vi skulle ha ett mått på vad som är normalt och vad som är avvikande.
Jag kan inte argumentera för att det jag använder i dagligt tal (överspänning) i alla lägen är korrekt, men jag har faktiskt inte hittat något bättre.
Har du några tankar?
Kommentera gärna!
Intressant ämne och jag håller med om att det är klokt att använda en terminologi som utgår från individens utgångsläge. Tack för uppdateringen!
En helt annan kommentar också, det skulle vara fint med ett mer inkluderande språk i de här sammanhangen, så att resonemangen också blir giltiga för tex kvinnor i samkönade relationer. Man skulle tex kunna skriva ”sexuell penetration” istället för samlag, ”kroppsdel/föremål” istället för ”penis/föremål” osv.
Tack för bra och tydlig input!