Preventivmedel och återhämtning av buktande slidväggar
Hej! Födde första barnet för två månader sedan. Helt okomplicerad förlossning och fick en grad 1 bristning på insida labia. Hade under graviditeten besvär med förstoppning och utvecklade (tror jag) under slutet av graviditeten en buktande bakre slidvägg.
Efteråt har jag haft stora problem med tarmtömning då en bulle faller ut och täcker slidmynningen rejält när jag gör nummer 2 och avföring kan kännas därigenom vilket gör det psykiskt jobbigt (har även fler symtom på rectocele).
Har förstått att detta kaaanske kan återhämta sig under första året vilket jag är tveksam till men såklart hoppas på.
Har nu två månader efter förlossningen fått en Mirena insatt och undrar hur den kan påverka min återhämtning av min slidvägg? Har du någon kunskap kring preventivmedel och återhämtning av framfall/buktande slidvägg? Är själv barnmorska och har kunskap om mycket kring preventivmedel men tror inte jag hört något resonemang kring detta.
Läsarfråga
Hej och tack för din fråga. Det här är jättesvårt, tycker jag. Jag länkar nedan till de två systematiska översikter jag hittat som fann relevanta i sammanhanget, och två ytterligare studier. Jag hittar ingen specifik forskning på Mirena eller andra hormonspiraler.
Mycket kan hända!
Min första tanke är att du förstås är väldigt nyförlöst och att det kan hända mycket inom hela det första året. Men om återhämtningen inte går som du önskar och hoppas finns det kanske anledning att också undersöka ifall det faktiskt också missades en grad 2-bristning vid förlossningen. Om stödet i perinealkroppen är muskulärt och stödjemässigt intakt brukar återhämtningen vara rätt effektiv.
Vad jag hittat finns det inga egentliga studier på tiden efter förlossningen vad gäller bäckenbotten, återhämtning av slidväggar och hormonella preventivmedel. Det jag däremot hittar är en systematisk översiktsstudie på hormonella preventivmedel och bäckenbotten överlag och en på hormonella preventivmedel och urininkonintnens och framfall.
Här är vad jag kan läsa ut ur dessa systematiska översikter:
- Hos kvinnor före menopaus finns det en koppling mellan p-piller, östrogen/progestin-piller och användning av enbart östrogenplåster och urininkontinen. P-piller är associerade med både urininkontinens och framfall hos premenopausala kvinnor.
- För kvinnor efter menopaus är p-piller enbart innehåller östrogen eller kombinerade östrogen/progestin-piller förknippade med urininkontinens, och p-piller är också associerade med framfall. Varken östrogenplåster och kombinerade östrogen/progestinplåster är associerade med urinkontinenens eller framfall hos postmenopausala kvinnor.
- P-piller kan ha en effekt på bäckenbottenfunktionen i en generell befolkning. Det verkar kunna öka risken för smärttillstånd i blåsan och vulva
Här är resultatet av två andra studier:
- En studie (ensam i sitt slag) rapporterar att användning av p-piller i 10 år eller mer verkar öka risken för att urininkontinens. Personer som någonsin använt p-piller har en statistisk signifikant ökade odds att uppleva urininkontinens minst en gång i veckan jämfört med de som aldrig använder p-piller. P-piller kan vara associerat med en måttlig ökning av risken för urininkontinens bland premenopausala kvinnor.
- En annan studie visar att kvinnor med livmoderframfall har använt hormonbehandling oftare än kvinnor i kontrollgrupp. Användningen av hormonbehandling åtföljdes av signifikanta (23%-53%) ökningar av risken för framfall, som var högre vid längre exponering. Postmenopausal användning av östradiol i kombination med olika gestagenkurer kan försvaga bäckenbotten, vilket kan öka risken för livmoderprolaps.
Vad betyder det här?
Det här låter inte bra alls, kommer en del tänka. Jag vill bara slänga in att vi inte vet vad sambandet består av. Det är kanske inte ett orsakssamband, utan kan finnas andra samhörande faktorer. Det behöver komma mycket mer forskning om det här! Tillsvidare vet vi inte så mycket. Är det något annat som gör att kvinnor med ökad risk för framfall och inkontinens i större utsträckning använder hormonella preventivmedel än andra? Vad finns det för möjliga andra påverkningsfaktorer?
Preventivmedel och återhämtning av buktande slidväggar
Du funderar över preventivmedel och återhämtning av slidväggarna och mitt svar blir att vi inte vet alls. Vi brukar ju säga att den hormonstatus som kroppen är i under amning kan förlångsamma återhämtningen lite, därför är kanske hormonella preventivmedel ändå en väg till att snabbare kommer högre i östrogen, och därmed påskynda läkningen. Men det vet vi inget om. Samtidigt, enligt den vetenskapliga grund vi har, verkar det inte finnas någon robust fördel med p-piller för bäckenbottenfunktion eller framfall sett till befolkning som inte ammar.
Referenser
- Associations Between Type and Route of Hormone Use on Urinary Incontinence and Pelvic Organ Prolapse in Premenopausal and Postmenopausal Women
- Hormonal contraception and pelvic floor function: a systematic review
- Oral contraceptive use and incident urinary incontinence in premenopausal women
- Postmenopausal hormone therapy is accompanied by elevated risk for uterine prolapse
Hej! Vill bara ge lite “pepp” till frågeställaren att kroppen kan återhämta sig mycket men att man får ha tålamod. Jag hade bultande bakre slidvägg som besvärade mig rejält efter min andra graviditet. Jag kunde helt enkelt inte gå på toa normalt och så fort jag lyfte minsta lilla (typ en full kastrull) kändes det som att hela innanmätet ramlade ut. Min psyke pajade totalt och livet kändes så begränsat. Jag sökte hjälp men det fanns inget att göra enligt läkarna. Jag rehabtränade min bäckenbotten första halvåret och började sedan successivt bygga styrka i resten av kroppen. Idag kan jag träna på gymmet, klarar att lyfta möbler om vi ska möblera om och toalettbesöken fungerar. Spiral som tog bort min mens förbättrade mina besvär. Det tog ca 2 år innan min kropp kom på banan efter den förlossningen. Jag födde efter det en son till och det blev inte alls lika illa efter den förlossningen men besvären kom tillbaka lite förstås. Så då fick jag “ta hand om kroppen” en vända till. Så jag skulle säga att det tar ca 2 år innan man vet hur det blir och det kan bli riktigt bra även om det inte känns så när man är mitt i det. Denna webbsida har varit min guide i min återhämtning!
Hej!
Jag vill också ge lite pepp men också förståelse i samma situation. Fick också bakre buktande slidvägg efter förlossningen. Sjukt svårt att gå på toa typ de första 8 veckorna sen blev det liiiite bättre men fortsatte att gå upp och ner. Hade svårt att gå på toa många gånger men började bli bättre. Blev dock deprimerad, kände att kommer jag någonsin känna mig ok igen men försökte jobba med att bara stå ut. Vid 5 månader kände jag mig väldigt nedstämd och vi hade det jobbigt med vår son och dålig sömn och jag kände att det här kommer aldrig bli bra. Men sen vid 7 månader slutade jag amma och då gick återhämtningen lite snabbare. Nu vid 9 månader så kan jag gå på toa helt utan problem och röra mig som vanligt utan att känna nån buktning men känner mig fortf trött och konstig i bäckenbotten om jag gör väldigt mycket på en och samma dag. Enligt min fysioterapeut har den bakre slidväggen gått tillbaka helt men jag har kvar lite extra slemhinna. Jag känner aldrig att det buktar där längre men stoppar jag in ett finger så känner jag att jag har mer slemhinna där än innan barn. Men det påverkar mig inte funktionellt.
Det jobbigaste har varit det psykiska och att jag därmed också fick en överspänd bäckenbotten pga oron som sen i sin tur ökade mina symptom och min oro. Jag önskar att jag hade fått mer stöd av vården.
Mitt tips är att bestämma sig för att bara läsa det Mia skriver och gå till en fysioterapeut samt följa helt underliv på instagram. Jag har googlat så mycket och det finns så mycket felinformation där ute som bara stressar en.
Önskar dig det bästa !