Ridning under och efter graviditet
Bäckenbotten och ridning
Ridning är en aktivitet som involverar samverkan från en mängd olika muskelgrupper, inklusive bäckenbotten. För att upprätthålla bålbalans och – stabilitet behöver bäckenbotten vara med och jobba. Vissa ryttare kan uppleva en ökad spänningsgrad i bäckenbotten eftersom de tar spjärn eller håller emot med bäckenbotten under ridningen. Andra ryttare kan känna av hästens rörelser som överförs genom ben och bäckenområde och hos vissa kan detta ge upphov till exempelvis urinläckage.
Rida med besvär från bäckenbotten
Ta hjälp av en erfaren ryttare att analysera din ridteknik och sittställning. För bäckenbottenhänsyn brukar vi prata om ”tension to task” – dvs var precis så spänd som aktiviteten kräver. Här kan du behöva analysera om du kan behöva minska på viss muskelaktivitet för att optimera för bäckenbottens ork och arbete.
Börja stegvis och ta pauser vid längre ridpass för att inte trötta ut eller överspänna bäckenbotten.
Vad säger forskningen?
Studier, även om de är små och varierande i kvalitet, pekar inte på att ridning ökar risken för urinläckage eller nedsatt sexualfunktion. Tvärtom verkar ridning kunna förbättra symtom av ansträngningsinkontinens. Beroende på hastighet och ridstil kan ridning både öka och minska spänningen i bäckenbotten.
Får man rida under graviditeten?
Det generella rådet från “American College of Obstetricians and Gynecologists” är att man som gravid ska undvika aktiviteter med risk för fall eller trauma mot buken. Detta brukar för de flesta innebära att de slutar att rida någon gång under graviditteen. Om du är tidigt gravid, är erfaren ryttare och du har en lugn och trygg häst är riskerna förstås låga. Om du skulle bli avkastad är riskerna sedan större, ju längre gången du är.
Ryttare och förlossningar
Det finns inget som generellt pekar på att ryttare har lättare eller svårare förlossningar än andra människor. Även om många ryttare hävdar att ridning ger en starkare bäckenbotten, saknas vetenskaplig grund för påståendet att detta skulle kunna påverka förlossningen.
När får man rida efter graviditet?
Erfarenheter från ryttare verkar vara att olika ridstilar och hästens storlek och steg kan påverka belastningen på bäckenbotten. Dressyr verkar vara skonsammare postpartum än exempelvis hoppning. En klok start kan vara att kliva på hästen från en höjd och att undvika nedsittande trav om bäckenbotten är svag.
Efter kejsarsnitt bör ridning undvikas under den akuta läkningsfasen, vilket vanligtvis innebär de första 6-8 veckorna. Vid förlossningsskada eller suturering kan det vara lämpligt att vänta minst 8 veckor innan man återupptar ridningen, 12 om läkningen är mer komplicerad.
Om du har haft bäckensmärta under graviditeten kan du behöva ta hjälp och råd från en fysioterapeut innan du återgår till ridning.
Erfarenheter från ryttare
När jag har frågat runt bland er läsare är det flera av er som betonar vikten att lyssna på kroppen och gradvis återgå till ridningen. Många ryttare är benägna att bita ihop när det känns tungt eller gör ont och det är viktigt att veta att det oftast inte är lämpligt att göra det när man är nyförlöst.
Ridning under och efter graviditet
Dela gärna med dig av dina erfarenheter och tankar!
Väldigt intressant ämne!
Jag red fram till och med v31. Hade bäckensmärta men tyckte inte det blev värre av att rida. Slutade för att jag inte orkade rida som vanligt utan det blev mer att åka runt på hästen och det var vinter o mörkt så just det f ge av inte så mycket längre.
Stallarbetet fortsatte jag med tiden ut då det var det som motiverade till rörelse på snlutet när allt var tungt.
Fick grad 3 bristning så väntade 3 månader med ridning. Hade lättare urinläckage första gångerna som försvann snabbt. Annars inga besvär specifikt till ridningen.
Har tagit tid att få tillbaka bålstabiliteten osv men det hade jag räknat med och trodde det skulle vara värre än vad det var.
Erfaren ryttare och hästägare här. Även lite medicinsk akutsjukvårdsutbildning. Lite tankar.
Ridning under graviditet:
– Falla av är farligare ju längre gången du är. Där får var och en göra sin riskbedömning utifrån häst/aktivitet/erfarenhet. Själv satt jag på min egen häst i alla gångarter tom beräknat datum, men anpassade duration och aktivitet (tog bort riskmoment som hoppning och för ”roliga” saker där hästen brukade bralla och i slutet red jag bara någon kvart). Jag hade en väldigt skonsam graviditet avseende allt förutom illamående/kräkningar. Det farliga förutom direkta slag mot buken som kan skada barnet är ju att dina egna organ är sammanklämda och känsligare, din benstomme och ligament är mjukare och tom kan lättare gå sönder, och inre moderkakablödningar i sen graviditet blir akut livshotande. Det ska mycket kraft för att få en sådan (typ svårare varianten av bilolycka) om du har en frisk graviditet och frisk moderkaka, men det är en mycket dålig idé att flyga av i hög fart eller hamna under en häst som snubblat eller få en spark eller bli uppklämd mot väggen… alla de vanliga ridningsriskerna blir helt enkelt några snäpp farligare. Och du blir klimpigare och har svårare att parera. Så tänk efter först och stanna i trygghetszonen. Även den snällaste och tryggaste hästen kan snubbla eller halka eller rycka till och de är stora djur, helt riskfritt blir det aldrig.
– Säkerhetsutrustning. Hårda ridvästsr trycker mot buken varefter den växer. Skaffa hellre en mjuk, sånt där ryggskydd som inte är hårt på framsidan. Går bra tills magen blir stor, då kasar de lite uppåt.
– Ridtights istället för ridbyxor för att ge plats för magen. Visst kasar de ned lite, men tryck mot buken är jobbigt!
– Svårare att aktivera bålen ordentligt när magen vuxit, blir att man försöker kompensera på fel sätt och märkte att jag spände mer med rumpa och lår och kunde få lite ont av det, magmusklerna är annars väldigt involverade i ridning. Blev svårare att hamna i bra sits och komma åt hästen ordentligt. Kom på samma sätt lättare i lite obalans, vilket kan vara värt att ta med i sin egen risk-analys.
– Upp och ned från hästryggen var en utmaning. Jag brukade rida nästan bara i mina barbackapaddar före graviditeten, dvs utan stigbyglar, men magen blev i vägen för att kunna hoppa upp, landa med buken över hästens rygg, och sedan svänga över benet. Så blev att jag tog till sadel och stigbyglar mer, för då behöver jag inte på samma sätt lägga vikten på magen. För att sitta av svängde jag benet framför mig över hästens hals och gled ned, lite med en hand på sadeln för att bromsa nedfarten. Fungerade för mig som trots nionde månaden fortsatt var rätt smidig, men säkert svårare vid tex foglossning.
Ridning efter graviditet:
Jag har trasig bäckenbotten sedan förlossningen så för mig går det här inte alls bra, till min stora sorg, men lite input har jag. Vissa kamrater började rida direkt efter sina förlossningar och upplevde inga besvär, en annan fick en bäckenfraktur vid förlossningen och red inte på nästan tio år. Som jag förstår den forskning som finns så föreligger en ”professionens konsensus” att inte utsätta den läkande bäckenbotten för hård belastning första tiden, men forskningen är skral, och den forskning jag hittat som jämfört ingen belastning med måttlig belastning (aktiva motionärer) postpartum har inte visat någon egentlig förvärring av besvär eller läkning hos de som rörde sig, kanske lite mer urinläckage och större GH men också snarast lite bättre muskelkraft och ibland mindre symptom (mer urinläckage kan ju vara för att de helt enkelt ställde större krav på sin kropp och då kom symptomen, måste ju inte vara att deras bäckenbotten tål mindre). Men professionens konsensus är att undvika risker eftersom de inte riktigt vet vart gränserna går och vill vara på säkra sidan. Sannolikt bra att prova sig fram försiktigt, kanske tom vänta tills efterkontrollen, och att anpassa till sitt eget läge och sin egen situation och symptombild är nog klokt. Inte för att hästmänniskor någonsin kallats kloka (ridning med nya frakturer och gips förekommer ju…).
– Det påstås att rida lätt (dvs resa sig och sätta sig till hästens steg) ska vara skonsammare, man kommer ifrån studsandet, men för mig är det omöjligt: att sätta sig och resa sig upprepat får min trasiga bäckenbotten att gunga vilt i protest, om jag däremot sitter får den lite stöd av underliggande sadel. Dock är jag ju erfaren ryttare och har förmågan att följa med i steget sittande på även de skumpigaste hästarna, vilket hjälper mig faktiskt bibehålla läget i sadeln.
– Skavsår innanför blygdläpparna av att sitta i sadeln. Gör superont. Tips är att använda vagisan skyddskräm som finns på apoteket, det lindrar lite. Eller göra som min kompis; ta en snällare sporttejp och tejpa ihop de yttre blygdläpparna ifall de inte håller sig på plats själva.
– Urinläckage. Ja, denna är knepig. Töm blåsan före så gott det går. Igen, jag fick mer läckage av lättridningen än av att sitta, men det kan nog variera. Jag använder menstrosor för att inte behöva bekymra mig. Om läckage är ett tecken på överansträngd bäckenbotten i det enskilda fallet kan det ju vara en signal att korta sina pass och bygga styrka först. För andra är ju läckaget pga trasiga strukturer, inte bara svaga muskler, och då kan ju iof anpassad träning hjälpa men hjälpmedel som inkontinensringar är ju också värt att prova.
– Sitta av hästen; känns för mig tryggare att fortsätta försiktigt glida ned från hästryggen än att svinga/hoppa av som jag gjort tidigare. Är nog bra för bäckenbotten iaf första tiden att undvika den smällen.
– Kroppens kalkreserver har nyligen gått till att bygga ett barn och skelettet är skörare precis efter födseln, det är inte läge att ta stora risker då heller.
– Amma före ridning, om du ammar, och stadig sportbh utan tryckpunkter.
Sedan bör påpekas att hästlivet inte bara är ridning. Allt arbetet kring hästen är fysiskt krävande och ibland riskbelagt. Har man besvär med bäckenbotten kanske någon annan ska få hacka/lyfta loss den fastfrusna hästtransporten två veckor efter förlossningen när ni måste åka på akut veterinärbesök. Och någon annan kan få bära vatten/hö/spån och köra fulla skottkärror i djupsnön. Men igen, det kan ju vara beroende på besvärsbild och hur långt det gått sedan förlossningen.
Skulle vara väldigt intressant att ta min bäckenbottenskada och jämföra hur det är att rida i klassisk damsadel istället. Men damsadlar är svåra att få tag på i Sverige, och det är en konst i sig att rida i dem, blir som att vara nybörjare igen.
Amma före ridning minskar risken att avbryta i förtid för att ungen är hungrig också Våran unge är född i januari så körde inlägg i ull för värmens skull, var ganska nojjig för mjölkstockning då vi har kallstall.
Låter som du fått en del problem efteråt, är det något som går att göra något åt? Har flera elever som gjort operation för urinläckage men det beror väl på vad det är som orsakar läckaget.
Vissa saker är bestående, men en del av de trasiga musklerna kan sys fast igen. Så lite bättre än det är kan det nog bli. De vill bara att jag ska ”föda klart mina barn” först. Vilket kan ju ta flera år, och är lättare sagt än gjort när saker inte fungerar i sovrummet heller (har en lång lista på saker som inte fungerar numera, toabesök och all form av fysisk aktivitet och sitta upprätt en hel arbetsdag med mera).
Det finns inte heller någon som helst förståelse för att min häst inte är något jag kan ”lägga på hyllan ett tag”, eller ”bara sälj den och köp en ny sen”. Han är en familjemedlem, en levande varelse som behöver skötsel och träning, och ridningen är det som gör livet i övrigt värt besväret.
Åh vad jag blir beklämd av din situation .
Vi är färdiga med barn, i alla fall planerade.
Förstår dig till fullo att förståelsen för att hästen inte är en fotboll man kan stoppa undan i garderoben några år. Gjorde knäet riktigt illa 2016 och ortopeden hade verkligen noll koll på rehab och återhämtning (vilket ju förvisso inte är hans jobb, benet lagade han ju bra) och det var 12 tuffa veckor på kryckor men jag hade bra fysioterapeuter som gav mig lite hopp att jag snart skulle vara uppe i sadeln igen.
Hästarna ger ju så mycket tillbaka och att sälja en kär vän gör man inte i första taget. Så förstår din frustration. Har ingen ridbar häst just nu och jag känner mig verkligen inte riktigt hel som människa även om jag självklart kan pyssla om dom. Dock passar det bra i livet att inte ha en häst att rida på (inte förvisso ) då jag pluggar till fysio och har långa resor till skolan. Men mitt sto fick en fin fölunge i somras som får gå och växa till sig några år.
Hoppas du kan få ordning på dina besvär!
Jobbat som ridlärare många år och är erfaren ryttare. Red fram till v.30, sen var det klumpigt och obekvämt och motivationen försvann. Inte roligt helt enkelt! Jobbade min häst från marken och sen gick hon lite i ridskoleverksamheten. De flesta ridskoleelever som blivit gravida slutar rida ganska tidigt är min erfarenhet. Har man egen häst håller man i längre. Jag skulle definitivt inte sätta mig på någon ny okänd häst eller en jag vet är sprallig när man gått lite längre i graviditeten. Det är en dum risk att ta. Något annat att tänka på är ju att själva hanteringen av hästar en riskfaktor i sig. Handläggaren på försäkringskassan var nästan upprörd att jag fortfarande fick jobba med hästarna när jag ansökte om graviditetspenning… Vet inte hur hon hade tänkt jag skulle försörja mig då jag inte hade någon grund för sjukskrivning (ex. bäckensmärta)… och svårt att göra administrativa grejer på kontoret när det inte finns så mkt av den saken att göra och är anställd för att hålla lektioner och arbeta med hästarna…
Jag gjorde ett planerat snitt och började jobba hästen från marken efter kanske 3 veckor. Red första gången knappt 8 veckor förlossningen, jag hade kunnat börja tidigare men min häst blev lite öm i ryggen av att gå med olika ryttare på ridskolan så arbete från marken var ju ändå perfekt. Några dagar senare satt red jag dressyrträning, känner mig nästan lite oförskämd när jag säger att det kändes ungefär som vanligt… att börja rida efter 12 veckor på kryckor efter en knäfraktur var jobbigt och framförallt kämpigt med snedhet och styrka.
Har träffat ett fåtal personer i mitt jobb som tyvärr fått stora problem med att rida efter barnafödande, tänker att mörkertalet kan vara stort. En del ger nog tyvärr upp ridningen pga stora problem.
Har ingen ridbar häst i dagsläget (men ett föl på tillväxt!) och hade haft svårt att hinna det just nu då jag pluggar, till fysio, och har 3 h restid då jag behöver vara i skolan. Men jag känner mig verkligen inte hel som människa utan hästarna/ridningen så att tvingas ge upp en så viktigt sak hade varit fruktansvärt för mig! Det är en av orsakerna till mitt planerade snitt, det finns fler anledningar också såklart.
Summa summarum: med sunt förnuft kommer man långt, gör det du mår bra av men lyssna även på vettiga människor inom hälso- och sjukvården.