Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Rehab under och efter bröstcancer

Rehab under och efter bröstcancer

woman holding pink ribbon

Rehab under och efter bröstcancer

Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor globalt sett. Genetiska orsaker, såsom mutationer i BRCA1- och BRCA2-generna spelar en roll i utvecklingen av bröstcancer. Även miljöfaktorer och livsstil har en betydande påverkan.

En hälsosam livsstil, inklusive adekvat näring, viktreglering, minskat alkoholintag och regelbunden fysisk träning kan bidra till att förebygga bröstcancer och även påverka sjukdomsförloppet positivt. Fysisk träning har visat sig ha flera fördelaktiga effekter på kroppen som kan bidra till att bromsa utvecklingen av tumörer. Dessutom finns det ett starkt samband mellan fysisk aktivitet och minskad risk för bröstcancer. Studier har visat att regelbundet deltagande i fysisk träning kan minska risken för bröstcancer med upp till 25% jämfört med mindre aktiva personer.

Även om framsteg inom tidig upptäckt och behandling av bröstcancer har lett till betydande minskning av dödligheten, innebär ett långt liv efter cancern också att man kan få leva med en del besvär och biverkningar.  Efter att ha besegrat bröstcancer möter överlevande andra utmaningar, såsom risken för komplikationer som förlust av muskelmassa benskörhet och hjärt-kärlsjukdom. Dessa hälsoproblem kan påverka livskvaliteten och fysisk kondition negativt. Delvis på grund av cancerbehandlingar som kemoterapi och strålning, delvis på grund av övervikt och en stillasittande livsstil.

Motion och fysisk har visat sig vara ett effektivt sätt att mildra biverkningar av cancerbehandling och förbättra livskvaliteten, hjärt-kärlhälsa och muskelstyrka hos bröstcanceröverlevande.

Under behandlingen

Fysisk aktivitet under behandling av bröstcancer är säkert och kan förbättra livskvaliteten, övergripande kroppsfunktion och minska psykologiska symtom relaterade till sjukdomen och behandlingarna. Fysisk träning kan minska symtom som smärta, trötthet, illamående och kräkningar under behandling. Studier har visat att konditionsträning kan förbättra fysisk funktion och minska biverkningar av behandlingar som kemoterapi och strålning.

  • Det är viktigt att undvika total inaktivitet
  • Återgå till normala dagliga aktiviteter så snart som möjligt efter diagnos och varje behandlingstillfälle
  • Delta i regelbunden fysisk aktivitet. Ta hjälp av en fysioterapeut om du inte vet hur du ska börja.
  • Börja försiktigt och stegra långsamt
  • Målet är minst 150 minuters måttlig eller 75 minuters intensiv aktivitet varje vecka, uppdelat i flera kortare tillfällen.
  • Inkludera även styrketräning och rörlighetsträning minst två dagar i veckan.

Under behandlingen är det många som förlorar både kondition och muskelstyrka. Fysisk styrka under behandling kan bli 25% lägre i benen och 12-16% lägre i armarna jämfört med friska personer, och liknande trender verkar förekomma för konditionen. Var alltså snäll mot dig själv och acceptera när du känner dig svagare än annars.

Hur påverkar träning?

Det finns flera mekanismer genom vilka fysisk träning kan påverka cancerutvecklingen, inklusive minskad östrogenaktivitet, förbättrad insulinkänslighet, minskad inflammation och minskad oxidativ stress. Vi behöver fler studier för att förstå fullständigt hur fysisk träning kan minska risken för bröstcancer.

Rekommendationer

WHO rekommenderar att vuxna (18-64 år) samt överlevare av bröstcancer bör delta i minst 150-300 minuter måttlig intensiv fysisk aktivitet per vecka, eller minst 75-150 minuter av intensiv fysisk aktivitet, eller en kombination av måttlig och intensiv aktivitet under veckan. Rekommendationerna för fysisk aktivitet efter behandling av bröstcancer är alltså samma som rekommendationerna för den allmänna befolkningen. Det är viktigt att ta hänsyn till individuella behov och eventuella biverkningar av behandlingen.

Trots fördelarna med fysisk träning finns det ingen tydlig konsensus om exakt hur bröstcanceröverlevare bör träna. Vi tror att det är väldigt viktigt att individanpassa efter hur du mår och vad du tycker om!

Armen/rörlighet

Det är viktigt att utvärdera rörligheten i armen före man startar upp ett träningsprogram och att överväga specifika risker och behov för varje person. Behandlingen mot bröstcancer kan påverka både lymfsystemet och muskelsystemet i bålen och armen. Efter kirurgi och strålterapi är biverkningar vanliga och upp till en tredjedel upplever en begränsad rörlighet i axeln, långvarig smärta och lymftödem.

Tidigare har man haft föreställningar om att alltför tidig eller intensiv träning kan öka risken för lymfödem eller sårkomplikationer. Lymfödem innebär en överdriven ansamling av proteinrik vätska och svullnad i den drabbade armen. Detta är förknippat med smärta, en känsla av tyngd, nedsatt rörlighet och påverkan på livskvaliteten.

Nuförtiden anses träning vara en standardbehandling även vid lymfödem efter bröstcancerbehandling. Forskning har visat att träning inte bara är ofarlig utan också fördelaktigt för bröstcancerpatienter genom att bibehålla och återställa fysisk funktion och hälsosam kroppssammansättning.

Kemoterapi

För patienter som genomgår kemoterapi är det viktigt att förstå och hantera de potentiella kardiovaskulära och andra biverkningarna av behandlingen. Fysisk aktivitet har visat sig vara säker och kan förbättra livskvaliteten, fysisk funktion och minska psykologiska symtom relaterade till sjukdomen och dess behandlingar. Kemoterapi har en del direkta och indirekta effekter som kan leda till att kärlen åldras och risken för hjärt-kärlsjukdom ökar. Studier har visat att fysisk träning kan förbättra hjärt- och lungfunktionen hos kvinnor som har haft bröstcancer.

Återfallsrisk

Fysisk aktivitet kan också bidra till att minska risken för återfall och progression av bröstcancer samt förbättra överlevnaden efter behandling.

Psykoemotionella faktorer

Träning kan ha goda effekter på livskvalitet, trötthet och depressiva symtom hos bröstcancerpatienter. Den största effekten kanske uppnås hos den som börjar träna och som tidigare varit inaktiv. Störst effekt på psykiskt mående har fysisk träning som sätts in under den tidiga perioden efter behandling.

Majoriteten av alla cancerpatienter går in i en process av depression efter att ha fått diagnosen för första gången eller som en reaktion på försämring och progression av sjukdomen. När kroppen svarar på sjukdom och behandling med minskning av konditionen, trötthet och förlust av muskelstyrka kan även detta leda till depression.

En hälsosam livsstil som inkluderar regelbunden fysisk aktivitet är avgörande för att minimera de psykologiska och fysiska biverkningarna av behandlingen. Studier visar att träning minskar förekomsten av depression avsevärt.

Kognition

Antalet bröstcanceröverlevare som drabbas av sena effekter av cancer och dess behandling har ökat de senaste åren på grund av ökad incidens och överlevnad. Kognitiva problem är vanliga och kan påverka minne, uppmärksamhet och andra kognitiva funktioner.

Träning kan indirekt minska kognitiva problem genom att minska trötthet, som är vanligt vid både träning och cancerrelaterade kognitiva problem, men träning har ingen tydlig effekt på testad kognitiv funktion i stort hos bröstcancerpatienten.

Vattenträning

Vattenträning har i någon studie visats effektiv för att förbättra emotionellt måande och minska negativa symtom associerade med bröstcancerbehandling.

Yoga/pilates

Yoga och pilatesträning kan vara postivt på generellt, psykiskt och socialt välbefinnande, särskilt under pågående cancerbehandling.

Styrke- och konditionsträning

Ett kombinerat träningsprogram med konditions-, styrke- och rörlighetsövningar kan ge goda effekter på smärtlindring och trötthet hos patienter som genomgår behandling för bröstcancer.

Konditions- och styrketräning har visat sig förbättra muskelfunktion och kroppssammansättning, minska trötthet och minska risken för dödlighet hos bröstcanceröverlevande. Det har också har visats ha stor inverkan på alla domäner av livskvalitet hos bröstcancerpatienter. Det saknas dock ännu konsensus om rekommendationer för träningens fekvens, intensitet, typ eller tidpunkt för uppstart av träning.

Studier har visat att om det finns vägledning och kontroll, individanpassning samt en succssiv stegring i träning finns det inte någon ökad risk för förvärring av symtom eller svårighetsgrad av exempelvis ödem eller smärta.

Frågor och erfarenheter?

Dela gärna med dig i kommentarsfältet!

Referenser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *