Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Kultur, graviditet och förlossning

Kultur, graviditet och förlossning

a close up shot of pregnant women

Kultur, graviditet och förlossning

Du har uppnått dina 15 gratis inlägg. Bli premiumläsare* eller logga in för att återgå kunna läsa vidare.

*Som premiumläsare får du tillgång till obegränsat innehåll i 30 dagar från och med köpdagen. Du debiteras enbart för en period och förbinder dig inte till någon form av prenumeration eller återkommande betalning. Betalning sker med kort via en säker tjänst.

Vill du läsa mer om betalvägg på bakingbabies kan du läsa vidare här.

5 kommentarer till “Kultur, graviditet och förlossning”

  1. När jag födde mitt andra barn ( på åttiotalet) var en av de sex(!) kvinnor som delade vårdsal på sjukhuset från ett land i Afrika. Hon skrattade åt oss och sig själv som låg där i sjukhussängarna och tog igen oss och berättade om sin mor som arbetade på fälten när hon var gravid. När det var dags att föda hukade hon sig , födde barnet , svepte in det i en schal och arbetade vidare. Det kanske var sant. Kanske var det mormor. Vi andra trodde på henne. Det var en fantastisk upplevelse av kvinnlig gemenskap där i salen. Förstföderskorna ville gärna hem efter ett par dagar medan vi två som fött vårt andra barn gärna stannade kvar en hel vecka:)

  2. Vilken träffande text! Är höggravid och varit både deltids- och heltidssjukskriven pga bäckenrelaterad smärta sedan v 30. Och snacket runt mig har varit precis som du skriver. Har fått höra kommentarer som ”bit ihop, snart får du belöningen” ”lite ryggont får alla”.
    Är så oerhört trött på att vara gravid just nu med två veckor kvar, dels pga smärta men även pga dessa kommentarer. Det är som du skriver, att jag fylls av skam för att jag inte kan göra vanliga saker
    Tack för ytterligare ett bra blogginlägg! /Anna

  3. Tack för du lyfter detta!
    Jag var gravid nu under hösten och upplevde vad som på pappret var en normal medicinsk graviditet och förväntades att fortsätta precis som vanligt. Dock hade jag stora problem med kräkningar, aptit och mat (precis under gränsen för diagnosen graviditetsillamående) vilket gjorde mig svag och energilös och orkade inte hålla uppe något slags tempo i livet. Tack vare en förstående arbetsgivare och bekantskapskrets så löste det sig ändå, men att vara så svag att man inte orkar något och sedan få höra att man har en normal graviditet. Ja det gav mig skuldkänslor och kände att jag var ”dålig på att vara gravid” och klagande. Bra diskussionspunkt kring förväntning och upplevelse, biologi och kultur, krav och önskemål.

  4. Hej, tack för intressant inlägg. Jag upplever att den svenska graviditetskulturen är precis som du skriver, normal innefattar alla krämpor som därför inte behöver tas någon större extra hänsyn till. Den svenska förlossnings- och postpartumkulturen är relativt obefintlig. När det gäller förlossning är det vårdens väg eller så är du galen. Postpartumkultur har vi väl ingen förutom förlossningsbrickan och ett uppföljande samtal efter 6 v med MVC. Det känns fattigt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *