Kultur, graviditet och förlossning
Även om graviditeter och förlossningar är biologiska händelser, är graviditeten och födelseupplevelserna som omger den till största delen sociala konstruktioner.
Förlossning är en av de mest naturliga och biologiska processerna i världen. Men såklart så formas hela graviditeten och födseln sedan av sociala och kulturella faktorer, liksom individuella förutsättningar.
Biologi och kultur
På en biologisk nivå är förlossning en serie av fysiologiska processer som leder till att ett barn föds. Det är en naturlig del av reproduktionscykeln hos alla däggdjur, inklusive människor. Trots detta är vår uppfattning om förlossning och förväntningarna kring den starkt influerad av kulturella normer, värderingar och traditioner. Detta skapar en komplex relation mellan biologiska realiteter och kulturella konstruktioner.
Medicin och tradition
Den medicinska synen på graviditet och förlossning är ofta starkt fokuserad på de biologiska och fysiologiska aspekterna av processen. Det här gör att alltför medicinskt inriktad förlossningsvård ibland kritiseras för att förbise eller inte fullt ut förstå de sociala och kulturella dimensionerna av förlossningsupplevelsen. Som ett resultat kan vården vara bristfällig när det gäller att ta hänsyn till det den födande själv kommer med, i form av individuella faktorer formade av sociala och kulturella fenomen.
Ibland behöver vi få syn på oss själva
Ibland behöver vi landa i att se oss själva med ett utifrånperspektiv. För att kunna se att det som vi tar för givet och anser vara normalt också är den del av våra kulturella och sociala normer. Exempelvis detta (som jag översatt från engelska):
”I Sverige är den samhälleliga uppfattningen om graviditet att det är en normal tillstånd, vilket innebär att en kvinna med en normal graviditet bör kunna fortsätta sitt liv som vanligt under graviditeten. Synen på graviditet som ett normalt tillstånd där graviditetsrelaterade problem inte nödvändigtvis ska vara skäl för sjukskrivning är allmänt spridd.”
En annan svensk intervjustudie med gravida med bäckensmärta har följande citat (jag har översatt från engelska):
”Kvinnorna kände sig stressade över att de inte bara var tvungna att hantera konstant smärta, de var också tvungna att hantera andra människors uppfattningar om en normal graviditet. De kände att de blev bedömda utifrån sina konstiga gångmönster eller om de var tvungna att använda kryckor. Främlingar skulle komma fram och säga till dem att vara gravid var det mest naturliga i världen och inget att klaga på. En kvinna sa att hon blev retad för att “gå som en anka” när hon hade så ont att hon knappt kunde röra sig.”
Vad har vi för kultur?
Gravida som inte bara kan leva vidare ”som vanligt” och arbeta eller bidra lika mycket till hem- och familjeliv upplever ofta skam och stigmatisering i Sverige. Det är min erfarenhet. På samma sätt så är den svenska normen att föräldraledighetsperioden ska var ”jättemysig”. Man ska kunna gå barnvagnspromenader och gå till Öppna Förskolan. Mammor som av olika hälsoskäl inte kan vara lika aktiva som andra upplever ofta att de hamnar utanför samhället.
Hur är det i andra länder?
Världen är ju som bekant stor. Det går inte att skriva något rimligt om hur resten av världen ser på graviditeter.
En sökning gav mig lite olika input:
”I kinesisk antenatal kultur tror människor att fostrets själ lätt påverkas av aktiviteter och miljöer runt gravida kvinnor. På grund av detta följer gravida kvinnor i Taiwan ofta ett antal antenatala tabun, såsom att minska sin aktivitet, för att undvika att störa fostrets själ.”
Gällande ursprungsbefolkning i Tanzania läser jag att de gravida inte har tid att ta hand om sig själva. Graviditeten får inte hindra dem att bidra till familjens arbete. Många födande väljer också hemförlossning eftersom de gör att de anses vara starka kvinnor, och många använder örtmedicin för att sätta i gång förlossningen.
Den kultur som jag har en viss personlig koppling till (via min make) är Sri Lanka. Där finns en rad olika religiösa föreställningar och graviditeter och hur man ska bete sig före och efter barnets födelse. Det är ett mycket fattigt land men med gratis sjukvård av god kvalitet, men med utmaningar med obstetriskt våld.
Kultur, graviditet och förlossning
Graviditet och förlossningar är komplexa och mångfacetterade händelser som påverkas av både biologiska och kulturella faktorer. Det är otroligt intressant att lyfta blicken, både för att få syn på vilka idéer vi själv bär med oss – men också för att se vad man i andra kulturer bär med sig in i graviditet och födande.
I vårt samhälle finns också så många människor som kommer från olika länder och kulturer. Jag tror att vi har ganska låga kunskaper generellt om hur vi kan optimera mödra-, förlossnings- och postpartumvård utifrån detta.
Vad tänker du?
Vad har du för tankar om kultur, graviditet och förlossning? Dela gärna med dig av tankar i kommentarsfältet!
Referenser
- “Struggling with daily life and enduring pain”: a qualitative study of the experiences of pregnant women living with pelvic girdle pain
- Life’s pregnant pause of pain: Pregnant women’s experiences of pelvic girdle pain related to daily life: A Swedish interview study.
- How do pregnant women manage lumbopelvic pain? Pain management and their perceived effectiveness.
- Sociocultural practices and beliefs during pregnancy, childbirth, and postpartum among indigenous pastoralist women of reproductive age in Manyara, Tanzania: a descriptive qualitative study
- Some Customs and Superstitions Associated with the Childbirth in SriLankan Sinhalese Society
- Obstetric Violence Is Prevalent in Routine Maternity Care: A Cross-Sectional Study of Obstetric Violence and Its Associated Factors among Pregnant Women in Sri Lanka’s Colombo District
När jag födde mitt andra barn ( på åttiotalet) var en av de sex(!) kvinnor som delade vårdsal på sjukhuset från ett land i Afrika. Hon skrattade åt oss och sig själv som låg där i sjukhussängarna och tog igen oss och berättade om sin mor som arbetade på fälten när hon var gravid. När det var dags att föda hukade hon sig , födde barnet , svepte in det i en schal och arbetade vidare. Det kanske var sant. Kanske var det mormor. Vi andra trodde på henne. Det var en fantastisk upplevelse av kvinnlig gemenskap där i salen. Förstföderskorna ville gärna hem efter ett par dagar medan vi två som fött vårt andra barn gärna stannade kvar en hel vecka:)
Vad spännande, tack för att du berättar!
Vilken träffande text! Är höggravid och varit både deltids- och heltidssjukskriven pga bäckenrelaterad smärta sedan v 30. Och snacket runt mig har varit precis som du skriver. Har fått höra kommentarer som ”bit ihop, snart får du belöningen” ”lite ryggont får alla”.
Är så oerhört trött på att vara gravid just nu med två veckor kvar, dels pga smärta men även pga dessa kommentarer. Det är som du skriver, att jag fylls av skam för att jag inte kan göra vanliga saker
Tack för ytterligare ett bra blogginlägg! /Anna
Tack för du lyfter detta!
Jag var gravid nu under hösten och upplevde vad som på pappret var en normal medicinsk graviditet och förväntades att fortsätta precis som vanligt. Dock hade jag stora problem med kräkningar, aptit och mat (precis under gränsen för diagnosen graviditetsillamående) vilket gjorde mig svag och energilös och orkade inte hålla uppe något slags tempo i livet. Tack vare en förstående arbetsgivare och bekantskapskrets så löste det sig ändå, men att vara så svag att man inte orkar något och sedan få höra att man har en normal graviditet. Ja det gav mig skuldkänslor och kände att jag var ”dålig på att vara gravid” och klagande. Bra diskussionspunkt kring förväntning och upplevelse, biologi och kultur, krav och önskemål.
Hej, tack för intressant inlägg. Jag upplever att den svenska graviditetskulturen är precis som du skriver, normal innefattar alla krämpor som därför inte behöver tas någon större extra hänsyn till. Den svenska förlossnings- och postpartumkulturen är relativt obefintlig. När det gäller förlossning är det vårdens väg eller så är du galen. Postpartumkultur har vi väl ingen förutom förlossningsbrickan och ett uppföljande samtal efter 6 v med MVC. Det känns fattigt.