Vad säger röntgenbilden om ryggsmärta?
Du har haft ont i ryggen i flera år och börjar nu närma dig fyrtio. Din läkare remitterar dig till en bilddiagnostisk undersökning, kanske magnetkameraundersökning (MR) eller vanlig slätröntgen. När du får svaret visar det på åldersrelaterade förändringar i diskarna, en ihopsjunken disk, och en buktning på nivå L5-S1. Då är det lätt att tänka“Aha, det är därför jag har ont!” Det är lätt att börja identifiera sig med den bilden och tänka att ländryggproblematiken finns på grund av statiska faktorer och att det är svårt att påvera.
Det är viktigt att förstå att många röntgenfynd är vanliga hos individer som inte har någon smärta alls. Studier visar att dessa förändringar ofta är en del av normalt åldrande och inte nödvändigtvis förknippade med smärta. Faktum är att många människor utan ryggsmärta har precis lika dana fynd om man undersöker dem.
Idag tänkte jag skriva om varför röntgen av ryggen inte alltid ger den informationen du behöver.
Röntgen kan ibland förvärra situationen
När människor får veta att det finns något “avvikande” i deras ryggrad, är det naturligt att vilja “fixa” det. Om läkaren sedan rekommenderar fysioterapi istället för kirurgi eller annan ingrepp, kan det skapa förvirring och frustration. Studier har visat att patienter som får en smärtdiagnos baserad på röntgen eller MR ofta har mer långvarig smärta än de som inte genomgår någon bilddiagnostisk undersökning.
Vad händer i ryggraden under livets gång?
Under livets gång genomgår ryggraden en rad förändringar som är naturlig del av åldrandet. Under barndomen och tonåren växer och utvecklas ryggraden i takt med resten av kroppen. Kotorna och diskarna växer i storlek. Ryggradens kurvatur blir så som den ska vara under livet. Under denna period har kroppen en god förmåga att återhämta sig från skador och belastningar.
När man når vuxen ålder har ryggraden nått sin fulla utveckling. Kotorna, som består av hård benvävnad, ger strukturellt stöd och skydd åt ryggmärgen som löper genom ryggradskanalen. Mellan kotorna finns diskar, som fungerar som stötdämpare för att förhindra att kotorna skaver mot varandra. Diskarna är sammansatta av en geléliknande kärna omgiven av en stark fibrös ring. Dessa diskar hjälper till att fördela trycket vid rörelse och belastning.
Åldersförändringar
- Med åldern börjar naturliga förändringar ske i ryggraden, som en del av kroppens normala åldringsprocess. Diskarna tappar gradvis vatteninnehåll och elasticitet. När diskarna sjunker ihop kallar vi det att de ”degenererar”. Den minskade höjden på diskarna bidrar till att vi tenderar att bli kortare med åldern.
- När diskarna blir mindre elastiska kan kärnan börja pressas ut genom den fibrösa ringen, vilket kan resultera i ett diskbråck. Ett diskbråck kan trycka på närliggande nerver och orsaka smärta, domningar eller svaghet i de områden som nerven förser.
- De små lederna (fasettlederna) mellan kotorna kan med tiden bli drabbade av artros, vilket innebär att brosket som täcker ledytorna inte hinner med att bygga upp i samma takt som de slits. Detta kan leda till stelhet, smärta och minskad rörlighet i ryggraden.
- Med åldern kan kotorna utveckla små beniga utväxter, kallade osteofyter, i ett försök att stabilisera ryggraden. Osteofyterna kan ibland leda till förträngningar i ryggradskanalen eller i de hål där nerverna går ut från ryggraden, vilket kan orsaka smärta eller neurologiska symtom.
- Med tiden kan de naturliga kurvorna i ryggraden bli förändrade, detta påverka utseendet och ibland vissa funktioner.
- Många av de “avvikelser” som man upptäcker på röntgen eller MR behöver inte alls vara kopplade till smärta. De är en del av det normala åldrandet.
Vad orsakar egentligen ryggsmärta?
Smärta i ryggen är ett komplext fenomen, och den exakta orsaken till smärta är inte alltid tydlig eller enkel att fastställa. Forskningen har dock gjort betydande framsteg, och idag vet vi att ryggsmärta sällan beror enbart på strukturella eller mekaniska problem som dålig ergonomi eller specifika skador.
Den biopsykosociala modellen för ryggsmärta har blivit en ledande förklaringsmodell. Denna modell betonar att ryggsmärta inte bara kan förklaras av fysiska faktorer (som vävnadsskador eller anatomiska avvikelser), utan också av psykologiska och sociala faktorer.
Den biopsykosociala modellen
- Stress, oro, och rädsla för smärta eller rörelse kan alla bidra till hur en individ upplever och hanterar smärta. Dessa faktorer kan leda till en ond cirkel där rädsla för att röra sig förvärrar smärtan.
- Arbetsrelaterad stress, ekonomiska bekymmer, och socialt stöd eller brist därpå spelar också en roll i hur smärta upplevs och hanteras. Dessa faktorer kan påverka smärtans intensitet och hur länge den varar.
- Tidigare skador, generell fysisk hälsa, och genetiska faktorer kan bidra till smärta, men är sällan ensamma ansvariga för kronisk ryggsmärta.
Smärta kan uppstå av olika orsaker, och många patienter har ingen klar, mekanisk orsak till sin smärta. Istället kan smärta vara ett resultat av en kombination av dessa biopsykosociala faktorer.
Ryggradens anpassningsförmåga
Ryggraden har en mycket god anpassningsförmåga och kan ofta kompensera för förändringar eller skador. Regelbunden motion och att undvika statiska positioner kan alla bidra till att upprätthålla ryggradens hälsa och minska risken för smärta och skador, även i takt med att vi åldras.
Fysioterapins roll i behandlingen
Träning är otroligt viktigt. Starkare muskler kan avlasta ryggen och minska smärtan. Konditionsträning som promenader, simning eller cykling kan hjälpa till att förbättra blodcirkulationen, minska inflammation och öka kroppens allmänna hälsa, vilket i sin tur kan minska ryggsmärta. Evidensen pekar på att ingen träningsform är generellt bättre än någon annan, utan den träning som du gillar och kan hålla i över tid är den bästa. Träningen bör anpassas till dina behov, ditt aktuella fysiska tillstånd och dina mål.
Att du som patient är välinformerad om smärtmekanismer, kroppsmedvetenhet, och goda rörelsemönster kan hjälpa till att minska rörelserädsla och bryta smärtcirkeln.
Manuella behandlingar som kiropraktik och massage har begränsad evidens för långsiktig effekt vid ryggsmärta. De kan erbjuda kortvarig smärtlindring men bör inte vara huvuddelen av en långsiktig behandlingsplan.