Amning och feminism – vad vården säger och förmedlar

Amning och feminism – vad vården säger och förmedlar

Amning är ett ämne som väcker mycket känslor och debatt, både inom forskare och bland allmänhet. WHO rekommenderar exklusiv amning för barn upp till sex månader och som komplement till annan föda upp till två år. Trots att de flesta forskare och kritiker är överens om att amning har fördelar, är diskussionen om dess betydelse och effekter ständigt pågående. Majoriteten av sjukhus och vårdorganisationer följer WHO:s riktlinjer och rekommenderar amning som den bästa näringskällan för spädbarn.

Feministisk kritik av amningsförespråkandet

Feministisk kritik riktar sig mot hur amningsförespråkandet ofta leder till att kvinnor blir skuldbelagda om de väljer att ge sitt barn ersättning. Amningskampanjer är ofta utformade på ett sätt som gör att kvinnor inte ens uppfattar att det finns alternativa val. Det “bästa” alternativet är ofta definierat utifrån kliniska perspektiv, snarare än att ta hänsyn till kvinnans egna önskemål.

Kvinnoförtryck är en social konstruktion som även påverkar hälso- och sjukvården. I ett medicinskt patriarkalt system förutsätter man ofta att kvinnor är mindre kapabla att förstå och tolka sina egna behov och omgivning. Forskning visar att vissa inom sjukvården kan uppfatta kvinnor som gör valet att inte amma som “irrationella och outbildade”. När vården fokuserar på amningens biomedicinska och nutritionella fördelar, snarare än mammans välbefinnande, prioriterar vården ofta barnets behov över moderns. Detta bidrar till idealiseringen av den osjälviska modern som ammar utan att kräva något tillbaka. Samtidigt visar studier att många förstagångsmödrar upplever amning som smärtsam, onaturlig och krävande. Amning kan också innebära en begränsad personlig belöning, och att amning kan leda till en känsla av “loss of self”.

Fokus på kvinnans välbefinnande

För att skapa en mer rättvis och stödjande vårdmiljö måste vi flytta fokus från varför kvinnor bör amma till hur en amning kan vara positiv och fungerande för både kvinnor och barn. Istället för att bedöma kvinnor som själviska för att de väljer bort amning, bör vårdgivare uppmuntra dem att göra egna, informerade val om hur deras kroppar används. Vårdpersonal som möter kvinnor med spädbarn måste centrera sina insatser på att förstå och respektera kvinnans behov och upplevelser.

Det vården säger har dubbla bottnar

“In caring for families in maternal child settings, clinicians must provide care that balances optimal infant nutritional needs with the psychological needs of the mother. Breastfeeding promotion as it is currently practiced oppresses maternal choice and voice in infant feeding decisions, thus acting to instil perceived feelings of guilt. In light of this, it is critical that the traditional hierarchical relationship that is employed by nurses and other health care providers when providing breastfeeding education and support is shifted to a collaborative partnership between the woman and care provider”.

(1)

För att stödja kvinnors val och välbefinnande är det viktigt att vårdpersonal är närvarande och öppna för att diskutera amningens konsekvenser och kvinnans egen upplevelse.

“By establishing a relationship and being present and open to discussing implications and concerns related to breastfeeding and maternal well-being, clinicians are facilitating exploration of women’s understanding, needs, and experiences related to breastfeeding”.

(1)

Ett feministiskt perspektiv på amningsråd

Amningsråden kan endast betraktas som rättvisa när det vi presenterar det som en valmöjlighet för alla kvinnor, oavsett ras eller klass. Amningsförespråkande bör inkludera arbete för policys som främjar både moderns och barnets fysiska, sociala och ekonomiska välbefinnande. Det bör också ligga ett fokus på att undvika negativa effekter för kvinnor som väljer att amma. Stöd för amning måste gå bortom information och uppmuntran till att även omfatta politisk handling som värderar kvinnors produktiva och reproduktiva arbete, deras kroppar och val, samt stödjer värdet av barn och familjer av alla slag (3).

Avslutande reflektioner

Genom lyfta upp de patriarkala strukturer som påverkar amningsinformationen för diskussion och granskning kan vi arbeta för att stödja kvinnor på ett sätt som respekterar deras val och välbefinnande. Förändring kräver att vi delvis omvärderar vården och det fokus som vi lägger på amning. Vi bör se även kvinnans behov och inte enbart barnets. Det är dags att skapa en vårdmiljö där kvinnors röster och val är lyssnade på och respekterade. Där amning är ett informerat och fritt val snarare än en skuldbelagd norm. Med detta sagt tycker jag samtidigt att det är viktigt regionerna finaniserar och stödjer amningsmottagningar för de kvinnor som önskar och behöver stöd att amma sina barn.

Referenser:

1. Infant feeding and maternal guilt: The application of a feminist phenomenological framework to guide clinician practices in breast feeding promotion.
2. Expressing yourself: a feminist analysis of talk around expressing breast milk.
3. Is breastfeeding fair? Tensions in feminist perspectives on breastfeeding and the family.