Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Vaginala-, anala- och 3d-ultraljud

Vaginala-, anala- och 3d-ultraljud

purple and pink diamond on blue background

Vaginala-, anala- och 3d-ultraljud

Idag ska vi fördjupa oss i de mer avancerade ultraljuden. Det finns vaginala ultraljud, anala ultraljud och även 3d-ultraljud. Var och en av dessa metoder har sina egna fördelar och begränsningar beroende på vilken typ av information man försöker samla in och vilken sorts besvär patienten lider av.

Nu är det säkert någon läkare som utför dessa undersökningar som skruvar på sig och tänker ”varför i all sin dar klumpar hon ihop det så här?”. Svaret är: för att den här inläggsserien inte ska pågå i all oändlighet.

Vaginala ultraljud

Ett vaginalt ultraljud gör man medan du befinner dig i gynstol. Du behöver vara avklädd nertill. En stav, tjock som ett finger ungefär, får ett plastskydd och så tar man glidmedel på den. Sedan förs staven in i slidan. Det kan kännas lätt obehagligt. Om du lider av väldigt uttalade spänningsbesvär kan undersökningen vara svår att utföra. Undersökaren kommer föra runt staven lite för att få en vy över olika områden. Bilder av strukturerna under kommer synas på en datorskärm och undersökaren kan göra en bedömning utifrån det hen ser.

Undersökningen ger en närhet till muskler och organ och gör att metoden är särskilt användbar för att undersöka organen och anatomiska förändringar på nära håll. Det är vanligt att vaginala ultraljud ger vanliga 2d-bilder.

Från den här vyn är det också möjligt att diagnostisera framfall och skapa en tydlig bild av hur bäckenbotten och organen samverkar. Trots att det är en metod som görs via vagina är min erfarenhet att dessa ultraljud oftast inte är förknippade med något starkt obehag, för de allra flesta.

Begränsningar med vaginala ultraljud

Vaginala ultraljud ger bäst vy över den främre delen av bäckenbotten.

Dessa ultraljud ger en bild av rörelsekomponenten men även anatomisk status i närområdet, men ger ingen information om muskelstyrka, muskelspänning och begränsad information om stödjevävnadsstatus.

Anala ultraljud

Anala ultraljud sker genom att man för in en ultraljudsstav i analkanalen, med liknande förfarande som vid vaginala ultraljud. Dessa använder man främst för att bedöma den anala sfinktermuskeln och andra rektala strukturer. Det är ett effektivt verktyg för att diagnostisera skador på analsfinktrarna. Undersökaren kan upptäcka muskelskador, ärrvävnad eller defekter som påverkar sfinkterns förmåga att hålla tätt.

Eftersom den anala öppningen ligger nära levator anis bakre delar kan man också få värdefull information om skador på muskler i bäckenbotten i detta område.

Begränsningar med anala ultraljud

Dessa undersökningar upplever ofta du som patient som mer obehagliga, men tolererbara.

Liksom andra ultraljudsmetoder ger anala ultraljud en bra bild anatomiska strukturer, men det ger ingen exakt information om muskelstyrka eller funktion. Det är mer användbart för att identifiera strukturella problem snarare än funktionella förändringar.

3D-ultraljud

Tredimensionella ultraljud ger en visualisering av bäckenbotten och dess strukturer på ett sätt som gör att bedömaren kan se både djupa och ytliga muskler och organ. Det ger en mer heltäckande bild än traditionella ultraljud. Vid undersökning av muskler som levator ani eller vid bedömning av framfall, ger 3D-ultraljud en mer fullständig och exakt bild av hur dessa strukturer ser ut och reagerar under knip och krystning.

Skillnaden mellan 2d- och 3d-ultraljud handlar främst om hur mycket information som kan visualiseras och hur detaljerat bilden kan analyseras. 2D-ultraljud ger en tvådimensionell, platt bild av strukturerna i realtid, vilket är tillräckligt för att bedöma en del saker. Det ger en god vy över specifika delar av bäckenbotten, men begränsar möjligheten att se strukturerna i relation till varandra eller att få en komplett helhetsbild.

3d-ultraljud å andra sidan skapar en tredimensionell bild av bäckenbotten och dess organ. Detta gör det möjligt att analysera både ytliga och djupa muskler, liksom hur olika strukturer samspelar.

Begränsningar med 3d-ultraljud

Det här kräver en dyr utrustning och en mycket kompetent och erfaren tolkare. Detta gör att det inte alltid är tillgängligt i alla vårdmiljöer. I enklare fall där vaginala och anal ultraljud ger tillräcklig information, kan ett 3d-ultraljud vara överflödigt. Det bör därför användas när det finns en tydlig indikation, såsom misstanke om komplexa skador eller anatomiska avvikelser.

De mer avancerade bäckenbottenultraljuden

Vaginala och anala ultraljud ger specifika bedömning av bäckenbotten och relaterade strukturer lokalt. 3d-ultraljud erbjuder den mest omfattande och detaljerade visualiseringen av bäckenbottens anatomi och status. Valet av metod bör baseras på vilken typ av information som behövs, patientens behov och tillgänglig teknik.

Alla ultraljud behöver kompletteras med en annan undersökning för att mäta bäckenbottens styrka och spänst.

Sammanfattningsvis kan de avancerade ultraljuden ge dig information om hur bäckenbotten rör sig och hur stödfunktionerna är, om det finns några anatomiska avvikelser och sidoskillnader och kan ge diagnoser för framfall, perinealkroppsdefekter och levatorskador.

Varför gör man inte bara en magnetröntgen istället?

Att använda magnetröntgen (MR) för att undersöka bäckenbotten kan vara en bra idé i vissa fall, men det finns flera skäl till varför andra metoder som ultraljud fortfarande är vanliga och ibland mer lämpliga. Det enklaste förklaringen är att ultraljud finns tillgängligt, MR-maskiner finns ofta med med mycket lägre tillgänglighet. Bilden som en MR ger är utmärkt för strukturella detaljer, men visar inte på musklernas funktion i realtid eller på strukturerna reagerar på knip och krystning. Ultraljud kan erbjuda en funktionell bedömning av hur musklerna arbetar under olika förhållanden, vilket är viktigt för att förstå vissa funktionella problem. Eftersom bäckenbottens funktion är att parera och erbjuda adekvat rörelse är dessa bedömningar prioriterade.

Vaginala-, anala- och 3d-ultraljud

Jag läser ibland om personer som på internet ställer frågan oroligt “Jag har inte genomgått ett 3d-ultraljud och nu ska jag snart opereras, borde jag inte först genomgå ett mer avancerat ultraljud?“. 3d-ultraljuden är allra bäst på att se levatorskador. Skador i mellangården, de som går att reparera med kirurgi, går bra att bedöma med andra former av ultraljud. Om den vårdgivare du träffat har undersökt dig med exempelvis fingrarna och utifrån inte bedömer att du uppvisar tecken på levatorskada kanske det heller inte är nödvändigt med 3d-ultraljud.

Referenser:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *