Den skeva synen på postgraviditets-kroppen

Den skeva synen på postgraviditetskroppen

Vi har skeva utseendeideal över huvud taget, så är det bara. Så kroppar framställs på sociala medier, i reklam och i serier och filmer, så ser vi ju helt enkelt inte ut.

Jag själv hade en ätstörning som tonåring och jag är inte befriad från kroppsknepigheter. Det kändes svårt att gå upp i vikt under graviditeterna, och jag har haft mycket svårt att hitta hem i kroppen efteråt. Jag kan på alla sätt förstå behovet av att “ta tillbaks kroppen” efter en graviditet. Men vi är också otroligt osnälla mot oss själva genom processerna som pågår.

Den postgravida kroppen har i årtionden varit föremål för skam, ångest och ouppnåeliga förväntningar. I media hyllar man kändisar och influencers som “studsar tillbaka” några veckor efter förlossning. Detta är en skadlig och orealistisk syn på postpartumtiden anser jag.

Det enda rimliga, och det verkliga

Det enda rimliga är att postpreggokroppen skulle vara överöst av tacksamhet för jobbet den gjort. Men det verkliga är att mitt flöde fylls av mammor som tränar intensivt, äter enligt vissa dieter och på alla sätt försöker påskynda processen “att komma tillbaks”. Problemet med att ha kroppen som förbättringsprojekt sådär är att det ändå är en slags kropps- och kvinnohat. Vi alla är genomsyrade av idealbilden. Det som framstår med all tydlighet är att allt annat än den perfekta kvinnan inte duger.

Det jag inte skriver om

Jag skriver ganska lite om hur man tränar bäst efter graviditeter. Jag brukar inte heller dela med mig om tips gällande förändringar om vikt eller kroppsform. Det är svårt att skilja mellan en sund längtan efter kropp med normala funktioner, och vad som handlar en strävan efter ett visst utseende.

Men jag menar ju inte att det är dåligt att träna. Det är heller inte dåligt att äta nyttigt. Men jag orkar bara inte vara den som pekpinnar om sånt hela tiden. Ditt flöde är säkerligen fyllt av det ändå.

Kvinnohat

Det rådande skönhetsidealet efter graviditet kräver att kvinnor ska dölja kroppens förändringar. Stretchmärken på magen, ärr från kejsarsnitt, tyngre och lägre belägen byst och en mjukare mage ses som något som ska åtgärdas eller döljas. Sociala medier svämmar över av tips för att snabbt komma i form, som om den naturliga, postgravida kroppen är något som måste korrigeras.

Budskapet är samma gamla vanliga kvinnohat: kvinnors kroppars värde ligger i knullbarheten.

Priset för att passa in är det psykiska och fysiska lidandet som kan följa med idealen. Stressen över att inte leva upp till den önskade bilden av hur en nybliven mamma ska se ut kan förstärka känslan av otillräcklighet och självkritik – och det mitt i en av livets mest omvälvande och krävande perioder. Det är så orättvist.

Omfamna postpreggokroppen

Kroppen efter en graviditet är en kropp som har burit, närt och fött ett barn. Den har genomgått enorma fysiska förändringar och förtjänar respekt. Det borde vara häftigt och coolt att graviditeterna lämnar spår.

Det är viktigt att vi förändrar hur vi pratar om postgraviditetskroppar. Kroppen behöver inte vara ett förbättringsprojekt.

Såklart menar jag inte att förminska vikten av hälsa. Jag vet inte om jag behöver poängtera det här – men utseende och hälsa är inte alltid synonymt. Hälsa kan se olika ut!

Ge kroppen den kärlek och respekt den förtjänar. Du är stark, vacker och värdefull.