Bemötande till Maja Larssons artikel i DN Kultur

Bemötande till Maja Larssons artikel i DN Kultur

Maja Larssons artikel

Maja Larsson lyfter i en artikel i DN den 8 mars en viktig diskussion om forskning på kvinnosjukdomar och vården för kvinnor i Sverige. Hon menar att det är en myt att kvinnosjukdomar negligeras i forskningen. Dessutom pekar Larsson på att svensk forskning historiskt har haft ett starkt fokus på kvinnohälsa och att stora resurser idag läggs på studier av kvinnodominerade sjukdomar.

Jag håller med om att det finns god och väl genomförd svensk forskning om kvinnokroppen. Det finns också ett genomgående narrativ i sociala medier om att kvinnors besvär inte tas på allvar inom sjukvården. Detta leder till att många vänder sig till alternativa källor för hjälp. Här har många alternativmedicinska företag sett en affärsmöjlighet och influerare driver på detta narrativ. Larsson har rätt i att det är skadligt och vilseledande att man påstår att det inte sker någon forskning på kvinnor. Speciellt när det budskap framläggs av personer som samtidigt avfärdar evidensbaserad medicin.

Problemet ligger främst i bemötande

Trots att Larssons genomgång är väl underbyggd upplever jag att den saknar viktiga perspektiv. Problemet ligger inte i brist på forskning, utan i hur vi bedriver vård. Problemet ligger i bemötande, vårdkultur och hur forskningen omsätts i vården. I en nygjord svensk studie om eftervården efter förlossning konstaterar Christel Johansson och kollegor att det fortfarande finns brister i kvalitet och kontinuitet.

Kvinnor vill ha mer individuellt anpassad vård, bli bemötta med respekt och känna sig sedda. Det som framför allt sticker ut i deras rapport är att deltagarna i studien upplevt likgiltighet och respektlöshet från vårdpersonal. Det behövs en genomgripande förändring av de kulturer och hierarkier inom vården som möjliggör ovärdigt bemötande av gravida, födande och patienter.

Endometriosvård och bristen på respekt

Det är inte bara kvinnor efter förlossning som möter ett likgiltigt bemötande. Inom endometriosvården ser vi samma problematik. Personer med endometrios möter fortfarande misstro och besvären kan blir avfärdade som normala, överdrivna eller psykiskt betingade. Forskning om endometriosvård visar att bristen på empati och respekt är en av de största utmaningarna.

De mest återkommande känslorna hos patienterna i dessa fall är självifrågasättande, skam, rädsla, maktlöshet och ilska. Vissa vårdmöten beskriver kvinnor istället som stödjande och stärkande. Det är inte enbart vårdpersonalens kunskaper som ligger till grund för detta. Det är när patienternas upplevelse är att bli lyssnade på, respekterade och bekräftade som god vårdnöjdhet finns.

Klimakterievårdens svårigheter

När det kommer till vård av klimakteriebesvär visar en svensk studie att kvinnor upplever att de har otillräcklig kunskap om menopaus och dess symtom. Symtomen kan vara skrämmande. De flesta kvinnor letar själva efter information på internet, i böcker, poddar, sociala medier och samtal med vänner eller sina mödrar. Kvinnor saknar tidig och tillförlitlig information om menopaus från vården och beskriver att det är svårt att veta vilken instans man ska vända sig till vid besvär.

De efterfrågar proaktiv information, exempelvis i samband med gynekologiska kontroller som exempelvis cellprovstagning. Många upplever att det är svårt att få tag på en tid hos en gynekolog. Många beskriver också att vården inte tar deras symtom på allvar.

Respekten bör vara viktigast

Larsson argumenterar för att vi borde nyansera bilden av att kvinnors hälsa är negligerad. Men jag anser att vi bör vara ännu mer kritiska i våra förväntningar på sjukvården. Sverige är en av världens mest jämställda nationer. Att vi har god forskning om kvinnokroppen betyder inte att forskningen alltid blir använd på rätt sätt. Det betyder heller inte att att kvinnor får den vård de faktiskt behöver.

Vi kan ha de bästa forskarna i världen i världens mest jämställda land. Men det räcker inte om kvinnor upplever brist på något så grundläggande som respekt i vårdmöten. Det hjälper heller inte om vi har en välfungerande sjukvård, men kvinnor efter graviditet och i klimakteriet inte vet var i vården de kan vända sig med sina besvär.

Vi har en vårdkultur som fortfarande innehåller en hel del maktstrukturer där patienter, och särskilt kvinnliga patienter, inte blir sedda och hörda. För att förbättra kvinnosjukvården behöver vi mer utbildning om kvinnospecifika sjukdomar i vårdutbildningarna, tydligare riktlinjer och implementering av forskning i primärvården samt en förändrad vårdkultur där kvinnors upplevelser blir tagna på allvar.

Referenser:

• Swedish womeńs suggestions for health care improvements during the first year after birth: A qualitative study of free-text answers given within a randomized controlled trial
• Emotions of endometriosis in clinical encounters: An analysis of women’s experiences of health care.
• The double-edged experience of healthcare encounters among women with endometriosis: A qualitative study
• Living with painful endometriosis – A struggle for coherence. A qualitative study.
• Swedish women’s experiences of menopausal transition: A focus group study