Vi måste fortsätta att diskutera digitala vårdbesök
Ibland blir bakingbabies ett slags tidsdokument över en vårdapparat i förändring. Jag kikade nyss på en text jag skrev 2019, med rubriken Kan vi prata om digitala vårdbesök.
Det jag problematiserade då var att diskussionen om digitala vårdbesök i största utsträckning skedde bland läkare eller tech-entreprenörer. Jag var tydlig med att jag såg behov av digitalisering och om att vården måste möta samhällets krav och möjligheter. I artikeln efterlyste jag ett samtal om vilka former av vård som lämpar sig som digitala besök, och på vems villkor den digitala vården ska ske. Jag skev om att digital vård kan göra vården mer lättillgänglig, men också att man redan då sett ett slags överutnyttjande för mindre besvär, samtidigt som vissa befolkningsgrupper riskerade att bli utestängda.
Sedan kom covid. I en text beskrev jag hur min omvandling till att erbjuda digitala vårdbesök gick till.
Nu är vi åter i nutid
Jag ska inte på något sätt påstå att jag är en forskare själv, men jag har en forskarbästis. Och när hon frågade om jag ville vara med på ett hörn i en kvalitativ studie om just digitala vårdbesök sa jag såklart ja. Vi har ägnat en massa tid åt att läsa intervjumaterial från intervjuer hon genomfört, och sedan har vi analyserat ihop. Det resulterade i en artikel som publicerats i Physiotherapy Practice and Research, med titeln New Ways of Working as a Physiotherapist in the Digital Era – A Qualitative Study.
Här är vad vi kom fram till
Digitaliseringen av hälso- och sjukvården går snabbt, och fysioterapi är inget undantag. I studien har Elvira intervjuat fysioterapeuter i primärvården om hur de upplever sitt arbete i video-baserade patientmöten, och i vår analys ser vi att det finns mycket som är annorlunda i de nya arbetssätten.
En krävande omställning
Att ställa om till digital fysioterapi är inte självklart. Många upplever att det krävs ett nytt sätt att tänka för att tuföra digitala besök som fysioterapeut. Detta särskilt eftersom yrket traditionellt är starkt förankrat i ett praktiskt, ”hands-on”-arbete. I intervjuerna beskrev fysioterapeuterna att de behövde omformulera sina kliniska resonemang, skärpa sina samtalsfärdigheter och utveckla nya sätt att samla in information, allt detta utan att kunna känna eller guida patienten med händerna.
Nya möjligheter, nya begränsningar
Samtidigt öppnar det digitala mötet för nya möjligheter. Att möta patienter i deras hemmiljö skapar förutsättningar för personliga samtal och anpassade råd. Flera deltagare nämnde också att vissa patienter uppskattar flexibiliteten och strukturen som det digitala formatet innebär. Men det fungerar inte för alla; små barn, personer med språkbarriärer eller låg digital vana kan kräva andra lösningar.
Professionell identitet påverkar anpassningen
Hur man ser på sin roll som fysioterapeut påverkar hur lätt det är att anpassa sig till att erbjuda digital vård. De som lutade sig mer mot samtal, pedagogik och träning tyckte ofta att det gick smidigare att anpassa sig. För andra var det svårare att släppa det fysiska hands on-arbetet som nav i arbetet. Många lyfte behovet av utbildning, stöd och forskning för att känna sig trygga i den nya digitala arbetsmiljön.
Vad behöver vi framåt?
Vi inom vården behöver strukturerade riktlinjer och utbildning för att säkerställa att digital fysioterapi blir evidensbaserad och rätt använd. Det handlar inte bara om teknik. Vi behöver förstå vad som fungerar digitalt, vilka patientmöten som passar att utföras digitalt, och hur vi behåller kvalitet och förtroende i vården.
Vi måste fortsätta att diskutera digitala vårdbesök
Det är otroligt spännande att faktiskt ha fått vara med under den här omställningen som skett sedan 2019. Och det är en förmån att ha forskarkompisar som inbjuder till att delta i analysen av fenomenet.
