Att förstå din bäckenbottenjournal
Det är vanligt att patienter läser sin journal via 1177 och känner sig maktlösa när de inte känner igen sig i orden och beskrivningarna där. Den här guiden är skriven för dig som vill få koll på begreppen!
Journaler är förstås skrivna av och för vårdpersonalen, för att hålla reda på vem du och är vilka bedömningar som gjorts. Men du har rätt att få hjälp att förstå dem. Jag har samlat ord, förkortningar och fynd från både verkliga journaler och vanliga frågor jag fått från patienter.
Du har alltid rätt att få din journal förklarad av den som skrivit den. Be om en uppföljande tid, ring eller skriv via 1177. Den här texten är ett stöd, men kan aldrig ersätta din kontakt med vården.
A till E – begrepp och förklaringar
Anteflekterad uterus – En framåtböjd livmoder, vilket är helt normalt hos majoriteten av kvinnor.
Atrofiska slemhinnor – Tunt och skört slemhinneutseende i slidan, ofta p.g.a. östrogenbrist vid amning eller efter klimakteriet. Kan ge sveda, irritation och sämre läkning.
Avulsionsskada – En skada där en muskel (ofta levator ani) har släppt från sitt fäste mot blygdbenet. Kan ses på ultraljud och vara ensidig eller bilateral. Är ibland associerat ibland med framfall och svaghet.
Bakre vaginalväggen – Vaginans bakre vägg mot ändtarmen. En sänkning härifrån kallar man rectocele.
Bulbocavernosus – En ytlig muskel vid slidans öppning som är viktig för stöd, knip och sexuell funktion. Detta kan man få en uppfattning om via en manuell undersökning hos van vårdgivare.
Cystocele – Framfall där urinblåsan buktar ner mot/slidan p.g.a. stödjesvaghet i den främre slidväggen.
Defekt i hymenalringen – En skada eller öppning i kanten runt slidmynningen. Kan vara tecken på tidigare bristning eller vävnadsförsvagning.
Descens – Betyder nedsjunkning. Ex: descens av bakre slidväggen = bakre väggen hänger ner.
Djup vaginalfåra – Kan syfta på asymmetri i slidans form, t.ex. efter muskelskada eller avulsion.
Dyssynergi – När muskler inte samarbetar som de ska. Ex: vid krystning rör sig perineum uppåt istället för neråt, vilket försvårar tarmtömning.
F till K – begrepp och förklaringar
Fasciadefekt – En bristning eller svaghet i den bindvävshinna (fascia) som stöttar slidans väggar mot omgivande organ. Ex: rektovaginal fascia mellan slida och ändtarm.
Främre vaginalväggen – Vaginans framsida mot urinblåsan. Här kan ett cystocele uppstå.
Fullgod blåstömning – Att urinblåsan är tömd efter miktion. Kontroll sker ibland med ultraljud.
Hiatus – Öppningen i bäckenbotten genom vilken urinrör, slida och ändtarm passerar. Ett ”förstorat hiatus” tyder på svaghet i muskulatur och stödjevävnad.
Hymenalring – Kantområdet runt slidmynningen. Kan vara uttänjd, sprucken eller ”isärsprängd” efter förlossning eller skada.
Hypertonus – Förhöjd grundspänning i bäckenbottenmusklerna när du egentligen ska vara avslappnad. Kan leda till smärta, samlagssmärta, svårigheter att tömma blåsa eller tarm, och trötthetskänsla i bäckenbotten.
Hypotonus – Sänkt grundspänning i bäckenbotten. Musklerna är slappa även i vila och kan ha svårt att dra ihop sig vid knip. Kan ibland kopplas till urinläckage, tyngdkänsla och framfall.
Iliococcygeus – En del av levator ani-muskulaturen. Palperas ofta vid bedömning av bäckenbottens styrka och tonus.
Introitus – Själva slidöppningen. Buktningar, ärr eller bristningar ser man ofta här.
Knipförmåga – Hur starkt och effektivt bäckenbottenmusklerna kan dra ihop sig. Detta bedömer vårdgivare ofta enligt Modified Oxford Scale (MOS) 0–5, där 5 är starkast.
Kompartment – En funktionell region, t.ex. främre, bakre eller apikal (livmoderns fäste) i bäckenbotten. Ett begrepp som främst används vid framfallsbedömning hos läkare.
Krystningstest – Undersökning där man ber patienten krysta som vid tarmtömning för att bedöma framfall och muskelfunktion.
L till P – begrepp och förklaringar
Levator ani – En muskelgrupp som utgör den djupa bäckenbotten. Viktig för stöd, lyft och kontroll. Består av bl.a. puborektalis, pubococcygeus och iliococcygeus.
Levatoravulsion – När en del av levator ani (ofta puborektalis) släppt från sitt fäste mot blygdbenet. Kan ses med ultraljud. Är långsiktigt kopplat med risk för framfall och nedsatt bäckenbottenstyrka.
MOS (Modified Oxford Scale) – En skala från 0 till 5 som man användr för att gradera styrkan i ett knip. 0 = ingen kontraktion, 5 = mycket stark kontraktion.
Palpation – Undersökning med händerna, ofta genom att känna med fingrarna i vagina eller rektum för att bedöma muskulatur, ärr eller stödjevävnad.
Perinealkropp – Området mellan slida och anus, där flera bäckenbottenmuskler fäster. Tjockleken mäts ofta; <2 cm kan tyda på skada.
Perinealkroppsdefekt – När muskulaturen i perinealkroppen är skadad, tunn eller är isärsprängd. Kan påverka stöd och sfinkterfunktion.
Perineum – Mellangården, området mellan slidöppning och anus. Detta bedömer man vid inspektion och palpation.
Per rektum – Undersökning genom ändtarmen, ofta med ett finger. Den bedömningen gör man för att bedöma sfinktermuskler, smärta eller framfall.
Proktocele – Ett framfall där ändtarmen buktar mot slidans bakvägg, ibland högre upp än ett vanligt rectocele.
Pubococcygeus / puborektalis / puboperinealis – Olika delar av levator ani som kan undersökas vid vaginal palpation. Viktiga för knip, stöd och muskelkoordination.
Pudendusnerven – Nerv som styr känsel och funktion i stora delar av bäckenbotten. Skador eller retning här kan ge smärta, domning eller förlust av funktion.
R till Ö – begrepp och förklaringar
Rectocele – Ett framfall där ändtarmen buktar in mot slidans bakre vägg, ofta till följd av svaghet eller skada i stödjevävnaden (rektovaginala fascian).
Relaxation – Musklernas förmåga att slappna av. Nedsatt förmåga till relaxation kan bidra till smärta, svårigheter att tömma tarmen eller att ha samlag.
Sfinkter – Ringformade muskler som kontrollerar urin och avföring. Går att undersöka genom palpation och ultraljud.
Sfinkterskada – Skada på analsfinktern, kan vara yttre (extern) eller inre (intern). Graderas 3A, 3B, 3C och 4 beroende på omfattning.
Substansförlust – Avsaknad av vävnad, ofta muskelvävnad. Är ett begrepp som beskriver muskelskador i perinealkroppen eller levator ani.
Transperinealt ultraljud – Ultraljud som man utför över mellangården. Bedömer stöd, framfall och muskelrörelser.
Transversus perinei – Ytliga och djupa muskler i mellangården. Kan vara skadade, förtunnade eller saknas vid vissa bristningar.
Uretrocele – Ett framfall där urinröret buktar in mot slidans främre vägg. Ofta kopplat till cystocele.
Vaginalväggar – Vaginans främre och bakre vägg. Deras stödjefunktion bedöms vid framfall.
Vilotonus – Den grundspänning som finns i muskler i vila. För hög vilotonus kan tyda på överspänning, för låg på svaghet.
Vulva – De yttre könsorganen. Utseendet här noterar man vid undersökning av bäckenbotten. Tecken som ”glipande vulva” kan indikera att du är nyförlöst eller har en muskelskada.
Överaktiv bäckenbotten – Ett annat ord för hyperton bäckenbotten. Syftar ofta på ett tillstånd där musklerna i bäckenbotten är spända, ibland utan att man märker det själv. Kan påverka både sexliv, tarmtömning och ge smärta i underlivet.
Att förstå din bäckenbottenjournal
Saknar du något för att du ska förstå din bäckenbottennjournal? Skriv gärna frågor i kommentarsfältet!
Artikelseriens alla inlägg
Hjälp att förstå din förlossningsjournal
Hur du kan förstå din bristning
