Den här texten publicerades på instagram stories men kommer också här som delningsbar artikel.
Det är nog få som missat den senaste tidens skriverier om den avstängda hembarnmorskan. Det blir väldigt lätt polariserade diskussioner om både smått och stort, äpplen och päron. Jag anser att man måste kunna diskutera det aktuella fallet utan att direkt hamna i diket med svartvita åsikter om hemförlossningar i stort.
Personligen anser jag att det är bra att vårdgivare granskas. Det är viktigt att kunna stänga av vårdgivare som bedriver vård som går emot evidens och beprövad erfarenhet. Det är viktigt att samhället har den makten över vårdgivare. Enskilda vårdgivare besitter en speciell sorts makt över de enskilda individer de ska ge vård och omsorg.
Att vara vårdgivare innebär alltid ett asymmetriskt maktförhållande. Den som söker vård gör det i tillit, ofta i ett sårbart tillstånd. Man förlitar sig också på att vårdgivaren besitter kunskap, omdöme och följer vetenskapligt förankrad praxis. Den makten får aldrig tas lätt på. Den får heller inte förväxlas med kvinnans rätt till självbestämmande. Tvärtom är vårdgivarens ansvar att skapa förutsättningar för informerade val. Detta är inte synonymt med att lägga över ansvaret på den födande.
Man stänger inte av vårdgivare på vaga grunder. Tvärtom finns det nog många fler fall där man kan ifrågasätta att en person får fortsätta att verka inom vården, än vad de finns fall med individer som blir avstängda på felaktiga grunder.
Om den nu avstängda hembarnmorskan läser vi att hon inte suturerat uppkomna bristningar, med hänvisningar till en äldre studie som inte pekade på att det alltid är bäst att sy bristningar som uppkommit vid en förlossning. Det här är problematiskt. Inte minst om man låter den födande välja själv men utan att helt ha kunskapsgrunden att basera sitt beslut på.
Det är inte ett riktigt informerat val.
Ett informerat val förutsätter att vårdgivaren ger korrekt, aktuell och evidensbaserad information. Vidare förutsätter det att den födande förstår konsekvenserna av sina val. Om vårdgivaren själv lutar sig mot selektiv eller föråldrad forskning, blir det i praktiken inte ett informerat samtycke utan en ideologisk styrning. Det är ett svek mot den tillit som vårdrelationen bygger på.
I artiklar framkommer också att den avstängda hembarnmorskan har brutit mot socialstyrelsens riktlinjer, assisterat vid riskförlossningar och gett födande läkemedel utan läkarordination. Det framkommer också att hon inte lyssnat tillräckligt på fosterljuden hos de födande. Hembarnmorskan själv menar att detta är en genusfråga och om kvinnans rätt att välja själv.
Inte en genusfråga
Att använda genus som argument för att rättfärdiga vård som saknar vetenskaplig grund är att urvattna hela den feministiska kampen för bättre och säkrare vård för kvinnor. Kvinnors rätt att välja handlar inte om att stå ensamma med konsekvenserna av felaktiga beslut, utan om att få vård som bygger på respekt, kunskap och transparens. När vårdgivare använder kvinnors frihet som täckmantel för att avvika från evidens, förskjuts ansvaret från systemet till individen. Detta är också historiskt något som alltid drabbat kvinnor hårdast.
Den studie som barnmorskan hänvisar till är i sammanhanget föråldrad och följde bara upp smärta och sårkomplikationer upp till åtta veckor postpartum, när man jämförde individer med grad 1 och 2-bristningar som blivit respektive inte blivit suturerade. Här har man alltså inte tagit muskelfunktion, sexualfunktion eller bäckenbottendysfunktion med i beräkningen. Det är också oftast saker personer upplever först efter att de åtta första veckorna passerat.
IVO har alltså inte förbjudit hemförlossningar, utan har stängt av en enskild individ från att bedriva vård. Förtroendet för vården bygger inte på att vårdgivare får göra som de vill, utan på att patienter kan känna sig trygga i att vården vilar på gemensamma etiska och vetenskapliga principer. Att granska och, vid behov, begränsa en vårdgivares verksamhet är inte ett angrepp på kvinnors rättigheter eller rätt att välja. Istället ser jag det som en viktig del av den struktur som skyddar patienter och födande.
