Den femte november publicerades en artikel i Dagens Medicin som handlar om obstetriskt våld. Den lyfter att Hanna Åmark, som är överläkare och patientsäkerhetsansvarig på förlossningen vid Södersjukhuset, började uppmärksamma klagomålen som kom in. Dessa ledde till en självrannsakan. Jag är alltså helt och hållet till positiv till detta, men jag häpnar över att det Hanna säger i artikeln.
”Jag insåg att det är rimliga personer med en helt rimlig önskan.”
Det här är pudelns kärna. Det här ringar in hela problemet. Patienter i stort, och födande specifikt, överraskar alltså vårdpersonalen när de visar sig vara helt rimliga personer med rimliga önskemål. Citatet visar att patientens perspektiv fortfarande anse vara avvikande tills det bevisats ”rimligt” även från vårdpersonalens vy. Det här är, om något, ett exempel på det paternalistiska tankesättet som finns inom vården i stort.
Internationellt sett pratar man om begreppet obstetriskt våld för att beskriva det fysiska och psykiska våld som kvinnor utsätt fär under förlossning. Hit räknas alltså uteblivet samtycke, något som man också diskuterar i artikeln gällande bland annat hinnsvepningar utan samtycke.
Man måste prata om kränkningar och brister
Marion Ek, också överläkare på SÖS och också ordförande för Svensk förening för obstetrik och gynekologi (SFOG), citeras också i artikeln. Hon lyfter fram att begreppet obstetriskt våld kommer från patienthåll, men att SFOG nu arbetar tillsammans med Svenska Barnmorskeförbundet för att uppmärksamma frågan i Sverige. Marion säger i artikeln att man ”måste kunna prata om kränkningar och brister i respektfull vård”.
Medan Åmark och Ek nu talar om frågan inifrån professionen, visar forskningen hur omfattande erfarenheterna är från patienthåll. Detta kan vi se i ljuset av en annan artikel från Dagens Medicin, också från den 5 november, som beskriver hur en enkät från forskare vid Karolinska Institutet blivit ovanligt populär. De preliminära resultaten ger en bild av hur kvinnor i Sverige upplever vårdpersonalens bemötande under förlossningen.
Strax över 18 000 kvinnor har svarat på enkäten som specifikt gäller bemötande och förlossningsupplevelse.
- 31 procent har svarat att de upplevde kränkande behandling i någon form vid förlossningen.
- 3 procent beskriver fysiskt våld, som exempelvis ett klipp utan bedövning.
- 18 procent svarar att vårdpersonal struntade i dem eller att det tog orimligt lång till att få hjälp efter att man bett om det.
- Deltagarna beskriver också hur man inte avbryter vaginala undersökningar, trots att den födande ber om det.
Resultaten är fortfarande preliminära och studien kommer någon gång under 2026.
Vem är det som är orimlig?
Att 31 procent av kvinnorna upplevt någon form av kränkande behandling visar att detta handlar om systemfel. Nästan var tredje födande känner sig alltså överkörd, ignorerad eller förminskad. När man sätter det i relation till Åmarks ord om ”rimliga personer” blir det hela ganska svårsmält. Patienterna är såklart helt adekvata och rimliga. Det är systemet som inte är det.
Den här rapporteringen pekar på en spännande utveckling. Frågan är vad som händer nu? Kommer diskussionen om obstetriskt våld faktiskt förändra praxis, utbildning och maktförhållanden nu?
Det avgörande blir om vården klarar att se diskussionen inte som ett hot mot sin heder, utan som konstruktiv kritik. Och, det får man ge både Hanna Åmark och Marion Ek att de verkar se det som, även om det kommer från en väldigt låg nivå av insikt.
Källor:
De vill uppmärksamma obstetriskt våld: ”Vi har en enorm makt”
