Många som fött barn kommer i kontakt med ordet bulbocavernosus. Kanske för att en vårdgivare har berättat att muskeln inte är hel efter en bristning, kanske för att man själv läst på i efterhand och undrar vad det innebär. Här går vi igenom vad bulbocavernosus är, vad som händer när den inte läker som den ska och vilka konsekvenser det kan få.
Vad är bulbocavernosus?
Bulbocavernosus, ibland kallad bulbospongiosus, är en ytlig bäckenbottenmuskel som löper på varsin sida om slidans öppning. Den omsluter urinrör och vagina och möts tillsammans med flera andra muskler i mellangården, i det vi kallar perinealkroppen. Förutom sin roll som viljestyrd muskel innehåller bulbocavernosus svällkroppsvävnad som blir blodfylld vid sexuell upphetsning. Detta gör slidans öppning mer elastisk och bidrar till känslan vid sex, och till orgasmfunktion. Muskeln har alltså både en sexuell och en viktig tillstängande funktion.
Sexuell funktion
Bulbocavernosus ligger inte bara runt slidöppningen utan också i direkt kontakt med klitoris. Mycket av klitoris finns inne i kroppen och består av svällkroppar som breder ut sig runt vaginalöppningen. För att förstå hur en muskelskada kan påverka sexuell funktion behöver man därför känna till hur klitorisens bulber och muskeln bulbospongiosus samverkar.
Klitorisens bulber, bulbi vestibuli, är två avlånga svällkroppar som ligger innanför de inre blygdläpparna på varsin sida om slidöppningen. De är en del av klitoris omfattande inre anatomi och möts framtill genom en tunn vävnadsbrygga. Runt dessa svällkroppar löper muskeln bulbocavernosus som täcker dem ytligt och omger den bakre delen av slidöppningen. Muskeln fäster i perinealkroppen, alltså det område som ofta skadas vid en andra gradens bristning.
När blodflödet ökar under upphetsning sväller bulberna och vävnaden runt dem. Slidöppningen dras ihop och vulva får en fylligare och mer elastisk känsla. Bulbocavernosus trycker mot svällkropparna och förstärker erektionen i klitoris. Den pressar även mot Bartholins körtlar vilket ökar lubrikationen. Under orgasm drar muskeln ihop sig i rytmiska pulser. Tillsammans bildar klitorisens bulber och bulbospongiosus ett funktionellt system som påverkar upphetsning, lubrikation och orgasm.
Vad händer vid bristningar i bulbocavernosus
Vid en grad 2-bristning slits muskeln bulbospongiosus ofta av från sitt fäste i perinealkroppen. Målet när man syr dessa bristningar är att återställa anatomin lager för lager. Oftast räcker det med att föra samman muskelfästena för transversus perinei, då följer bulbocavernosus med och hamnar i rätt position. Men om bulbocavernosus har dragits isär behöver den identifieras och sys separat.
När muskeln inte återfästs korrekt kan det påverka både stöd och sensation. Eftersom bulbo har betydelse för upphetsning, lubrikation och orgasm kan en kvarstående muskelskada bidra till symtom som svagare orgasmkänsla, förändrad upphetsningsrespons eller en upplevelse av instabilitet runt slidöppningen. En väl återställd perinealkropp ger bättre förutsättningar för normal funktion på sikt.
Vilka symtom kan uppstå
En trasig eller defektläkt bulbocavernosus kan ge olika symtom:
- Känsla av att slidöppningen inte stänger till vid knip
- Upplevelse av att slidan känns mer öppen
- Minskad känsla vid penetration, ibland istället smärta
- Svagare eller utebliven orgasm
- Förändrat stöd i mellangården, med kortare avstånd mellan slida och ändtarm
- Besvär med tarmtömning eller återkommande störningar i vaginalfloran
Alla med en muskelskada får inte symtom, och symtomens svårighetsgrad varierar.
Perinealkroppens betydelse
Perinealkroppen fungerar som ett nav för flera muskler i bäckenbotten. När bulbocavernosus inte fäster in där som den ska, minskar stabiliteten. Detta kan bli särskilt tydligt vid belastning, till exempel vid träning eller tunga lyft. Värk eller tyngdkänsla i mellangården efter belastning kan vara tecken på en defektläkt perinealkropp.
Läs mer om perinealkroppen här.
Kan en trasig bulbocavernosus ge överspänning?
Vi saknar belägg för en direkt orsakskedja, att en trasig muskel alltid leder till överspänning. Däremot kan en muskelskada trigga kompensatoriska strategier. Kroppen försöker kanske skapa stöd genom att andra muskler spänns mer, vilket kan ge symtom som trötthet, tyngdkänsla eller spänningsrelaterade smärtor. För den som redan tidigare haft en benägenhet till att bli alltför spänd bäckenbotten kan en muskelskada förvärra balansen och leda till ökade besvär. Det är alltså möjligt, men inte självklart, att en trasig bulbocavernosus bidrar till överspänning.
Strategier vid symtom
För den som har en skada i bulbocavernosus och upplever påverkan i vardag eller sexliv kan vissa strategier underlätta:
- Sexuella positioner: Vid samlag kan det vara hjälpsamt att prova ställningar där belastningen fördelas mer mot den intakta sidan, eller där trycket mot mellangården blir mindre. Ett exempel kan vara att styra djup och vinkel så att vaginal penetration trycker mer mot den hela sidan – där kan det kännas skönare.
- Stöd från omkringliggande muskler: Att stärka andra bäckenbottenmuskler och höft/bäckenstabiliserande muskulatur kan minska känslan av instabilitet.
- Avspänning och andning: Att öva på att slappna av i bäckenbotten kan minska risken för kompensatorisk överspänning.
- Glidmedel: Ett bra glidmedel vid sex kan minska friktion och obehag.
- Belastningsstrategier i vardagen: Att planera in pauser kan vara värdefullt för dig som ofta kompenserar en upplevd öppenhet med låggradiga, långvariga knip.
Vad kan man göra vid kvarvarande besvär?
En defektläkt bulbocavernosus kan inte tränas tillbaka till funktion om muskeln inte fäster där den ska. Bäckenbottenträning kan stärka omkringliggande strukturer, men kan inte bidra till muskelfästet läker rätt. Vid symtom som påverkar funktion, sexualitet eller vardag kan en kirurgisk rekonstruktion av mellangården vara aktuell. Om du däremot inte har symtom är kirurgi inte alltid motiverat. Beslut om operation görs tillsammans med läkare med kunskap om bäckenbottenkirurgi.
Defektläkta bristningar – bulbocavernosus
En trasig bulbocavernosus är en muskelskada som kan ge både fysiska och sexuella symtom, men konsekvenserna varierar stort mellan individer. Det viktigaste är att symtom tas på allvar, att undersökning och diagnos görs strukturerat och att behandling vägs mot risker och nytta. För vissa innebär detta en operation, för andra kan anpassad träning, stöd och kunskap vara tillräckligt. Det finns inga enkla svar, men däremot möjligheten att tillsammans med vården hitta rätt väg vidare.
Hej Mia!
Det har gått drygt 6 månader sen jag gjorde perineorafi och främre kolporafi. Bulbocavernosus var bland andra de muskler som fästes på nytt. Jag har haft regelbunden kontakt med fysioterapeut inom bäckenbottenhälsa, men är nu avslutad där.
Jag känner att mitt liv har kommit tillbaka på ett annat sätt sen operationen och känner mig inte alls lika begränsad som jag gjorde innan. Det i sig är helt fantastiskt! Jag har provat löpträna utan symtom och även styrketränat med lätta vikter utan symtom på tyngdkänsla, vilket var mitt absolut främsta symtom tillsammans med vidhetskänsla.
Men nu kommer det stora MEN:et. Riktigt alla symtom är inte borta ännu. Vid undersökning hos fysio senast såg hon att slidan fortfarande inte var helt stängd, glipar kanske 0,5-1 cm liggande på rygg och väldigt mycket när jag står upp och tittar med spegel. Jag tar fortfarande in luft i slidan, i synnerhet vid vissa samlagspositioner, men även när jag går i mina löst åtsittande arbetskläder. Det känns ibland som att det ligger en luftbubbla i slidöppningen som inte vill försvinna och det ”klickar” även när jag går eller gör vissa rörelser. Jag har också märkt att nu när jag ökat på vikterna på gymmet att det ”klickar” mycket och har också känt någon slags svaghet i bäckenbotten under träningen. Det går inte riktigt att beskriva som tyngdkänsla heller utan det är något annat. Jag vet nog inte riktigt hur jag ska spänna/skydda bäckenbotten under styrketräning kanske.
Min fysio trodde att symtomen kan bero på att musklerna fortfarande är ganska spända mot mellangården efter operationen och att det kanske ger med sig med tiden, men samtidigt så börjar jag undra om det här är nåt som kommer bestå. Ska jag bara ha is i magen och se hur det utvecklas under det här året postop eller är det värt att kolla upp med gynekologen redan nu? Vid undersökningar så säger de att musklerna sitter där de ska och att knipet har förbättrats sen op. Jag vill ju gärna kunna träna styrketräning utan begränsningar och även slippa luftintag såklart, vilket nog är det allra mest störande. Sen funderar jag även på om det är normalt att slidan glipar jättemycket när jag står ut och kollar i spegel? Då har jag ena benet upp på toaletten för att se. Hoppas du orkar svara, tack för en bra blogg!
Med vänlig hälsning
Jonna
Hej!
Det du beskriver är vanligt, både i största allmänhet men också efter operationer. Det kan hända att det är något föränderligt, att det kommer bli mindre när musklerna hittat sin nya balans och stödet i mellangården landat på sin slutposition.
Läkningen fortsätter i upp till ett år, ibland längre, och det kan förändras mycket även efter sex månader. I den fas du är i nu påverkas också slidöppningen av hur spända musklerna är, vilket din fysioterapeut varit inne på. En överspänd bäckenbotten kan ge en funktionell svaghet, alltså att musklerna både känns spända och instabila vid belastning, och det kan både bidra till luftintag och till känslan av svaghet vid styrketräning.
Att slidan glipar mer i stående är också helt normalt. Tyngdkraften påverkar vävnaderna och vinkel och position gör att det ser mycket mer öppet ut då, särskilt när du ställer upp ett ben. Det säger egentligen inget om hur vävnaderna arbetar under aktivitet.
Luftintag vid sex och vid vissa rörelser förekommer hos en del som inte fött barn. Det skulle jag inte kalla ett ”symtom” i det avseendet att det alltid pekar mot en funktionsnedsättning av något slag.
En känsla av svaghet vid tyngre träning kan hänga ihop med att bäckenbotten blir uttröttad och sjunker lite, eller att spänningen ökar och gör att rörelserna inte blir lika mjuka. Det är vanligt att man antingen kniper för mycket, eller att bäckenbotten har svårt att hänga med i den automatiska aktivitet som borde ske. Man behöver hitta det där mittläget där bäckenbotten svarar automatiskt och inte med överspänning, och anpassa träningen efter där det går att träna symtomfritt.
Om du i övrigt mår bra, inte har tyngdkänsla, inte läcker och inte har ont, skulle jag säga att detta ligger inom det normala sexmånadersfönstret. Jag tror inte att du riskerar att förvärra något om du tränar vidare inom ramen för det som känns okej. Däremot är det rimligt att hålla lite koll. Om du upplever att luftintaget och klicket ökar i takt med tyngre träning kan du behöva stegra långsammare eller jobba lite mer med avslappning mellan seten, så att musklerna inte går upp i ett för högt grundpåslag.
Jag tycker att du kan avvakta med ett gynbesök så länge symtomen är störande men inte försämras.
Jag önskar dig en fortsatt fin återhämtning.
Hej! De ovannämnda symptomen stämmer in på mig. Jag har ännu inte fått en missad förlossningsskada erkänd och väntar nu mitt andra barn. Jag upplever att mellangården har blivit mycket kortare, är det en riskfaktor inför vaginal förlossning? Jag är rädd att eftersom saker redan verkar vara skadade så ökar chanserna till att fler skador kommer att uppkomma.. och om fler skador skulle uppstå kan man be på plats på förlossningen att de även lagar de föregående missade skadorna? Tack på förhand!
Hej.
En kort mellangård är alltså inte en egen riskfaktor, men den kan spegla en skada som i sin tur påverkar funktionen. Men inte alltid.Ibland är huden utanpå synbart kort, men alla viktiga strukturer är intakta där under.
Vid en andra vaginal förlossning är risken för stora bristningar generellt lägre än första gången. Flera studier visar att de flesta omföderskor får mindre eller samma grad av bristning som första gången. Att få en större eller mer allvarlig bristning kräver ofta något annat, säg ett väldigt stort barn eller en sätesförlossning eller dylikt.
Om du skulle få nya skador under förlossningen kan man absolut be om att tidigare missade skador ses över och sytts samtidigt. Det kräver att det finns tid och resurser på plats och att du uttrycker det tydligt. Många upplever att man behöver vara väldigt konkret: ”Jag vill att ni undersöker min mellangård noggrant och lagar både nya och eventuella gamla skador”. Ta gärna med din partner och skriv det i din journal och i ett förlossningsbrev.
Min erfarenhet är att rädslan inför nästa förlossning ofta handlar om ovissheten. Det är inte givet att fler skador uppstår bara för att det finns en tidigare missad skada. Det första barnet har ”banat väg”, så risken kan vara mycket lägre.
Önskar dig en så trygg fortsättning på graviditeten som möjligt!
Hej!
Jag undrar om det finns några källor på att trasig bulbo kan ge problem med lubrikationen?
Tack på förhand!
Hej! Muskeln ligger ytligt över vestibularbulberna och Bartholins körtlar och kan påverka blodfyllnad och vävnadstryck i vulva/vestibulum vid sexuell upphetsning. Bartholins körtlar producerar slem som bidrar till lokal fukt/lubrikation vid introitus under upphetsning.
Viktigt att dock att veta att huvudsaklig vaginal lubrikation under upphetsning framför allt uppstår genom vaginalväggen, snarare än enbart körtelsekret.
Här kan du läsa mer om anatomin kring bartholins körtlar: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/books/NBK557803/
Tack för svaret Mia. Jag frågar då min läkare har sagt att det inte finns ett samband mellan bulbo och lubrikation (iallafall att det lubrikation inte kan förväntas bli bättre genom operation av bulbo). Ska jag förstå det som ett teoretisk resonemang från dina sida, kanske även med klinisk erfarenhet? Tänker det vore ju toppen om det fanns någon forskning eller liknande som visade på sambanden, och möjligheten till förbättring genom operation.
Hej, ja precis, det är en anatomisk/funktionell slutledning, har tyvärr inga direkta studier att hänvisa till typ ”grupp med kvinnor med skadad bulbo skattar sin lubrikationsfunktion och jämförs med kvinnor med hel bulbo”. Det är ju också så att alla sexualfunktioner är ett extremt tätt nät av fysiska, psykiska och relationella faktorer. För många tror jag att känslan av att vara skadad, att kanske inte få ut samma belöning av sex som tidigare och oro för att partnern ska känna skillnaden, att allt detta kanske ger en större påverkan. Eller inte. Vi vet helt enkelt inte.
Men det är en anatomiskt baserat antagande, inte taget ur luften. Däremot så är det inte ett så välutforskat symtom att det finns med på listan över symtom vi har god evidens för att perineorafier hjälper för. Det vi däremot vet, både från äldre kliniska studier av perinealoperationer och från svenska nyare studier är att sexualfunktionen som helhet ofta förbättras efter kirurgisk rekonstruktion av perinealkroppen.
https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC4497691/
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/37594200/
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/31923073/
Tusen tack för svaret Mia!
Inte källa, men anekdotiskt så upplever jag väldigt tydlig skillnad i lubrikation efter perineorafi kontra innan (skadad/defekläkt bulbo och transversus). Det var ingenting jag reflekterade över som ett symptom innan skadan lagades för som Mia skriver så fanns det också mycket känslor kring den förlorade sexuella känslan men jag minns det extremt tydligt redan första gången efter operationen att jag tänkte: ”Oj, jag blir ju våt igen, det har jag ju inte blivit tidigare”. Kanske inte räcker för att övertyga din läkare men ville dela med mig av min upplevelse.
Tack så mycket för svaret Angelica. Jag har hört fler som har samma erfarenhet som dig, dvs förbättring av lubrikation efter operation. Jag tänker att det borde kunna hänga ihop på flera plan, där mycket tyder på att det skulle kunna bli bättre efter operation.
Hej, min bulbo är av på den ena sidan, den bleav avklippt vi förlossningen, och inte sydd vid operation senare: perineorafi och bakre plastik, den lämnades bara av. Jag får ofta ont på den skadade sidan men bredvid analöppningen. Kan det vara fästet för bulbo som värker där bak liksom, att det skulle behövas stöd där? Det känns också svagare på hela den skadade sidan, från klitoris och ända bak till analöppningen. Mina sfinktrar skadades inte . Kan det vara bulbostödet som saknas? Eller är det någon djupare muskel?
Hej!
Det du beskriver är fullt rimligt att fundera över, och ja, det du känner kan absolut hänga ihop med en enkelsida muskelskada, men det är sannolikt inte bara den muskeln i sig som förklarar hela symtombilden. Smärtan du känner mer bak mot analöppningen sitter dock troligen inte i bulbo i sig. Detta dels för att det sällan är de skadade musklerna som värker, utan de hela som försöker kompensera. Bak mot ändtarmen till är det troligare att det är levator ani som gör ont.
Att hela sidan känns svagare från klitoris till anus talar också mer för en kombination av muskelbortfall, förändrat stöd i perinealkroppen och eventuellt nervpåverkan, snarare än en enskild djup muskel som är orsakar allt. Kroppen fungerar som ett system, och när en del försvinner får andra delar jobba mer, ibland på ett sätt som ger smärta.
Det är inte ett konstigt eller ovanligt mönster efter den typ av skada du beskriver, även när sfinktrarna är oskadda.