Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Hur påverkar vikten risken att drabbas av förlossningsskador?

Hur påverkar vikten risken att drabbas av förlossningsskador?

selective focus photography of pregnant woman holding bundle of leaves
Foto: Michaela Markovičová

Hur påverkar vikten risken att drabbas av förlossningsskador?

De allra flesta som drabbas av en förlossningsskada kommer förr eller senare fundera på om skadan uppstod på något man själv gjorde eller inte gjorde. Att fundera på om skadan uppstod pga ens egen kroppsvikt är också vanligt. Idag ska vi därför gå igenom allt vad vi vet idag om vikt och förlossningsskador.

Vad vet vi utifrån forskning?

Det finns två saker som är sanna samtidigt. Det ena är att ett högt BMI hos modern kan öka risken för att föda ett stort barn. Ett stort barn kommer också en en ökad risk för förlossningsskador. Vi vet också att undervikt kan bidra till en ökad risk för prematur födsel och att barnet föds med låg födelsevikt, vilket i sin tur kan bidra till förlossninskomplikationer främst för barnet.

Ett avvikande BMI  åt båda hållen ökar risken för komplikationer under graviditet och förlossning. Men sambandet mellan BMI och själva bäckenbottenskadorna är något mer komplext.

BMI och bristningar

Föadnde med högre BMI har i flera studier haft lägre risk för grad 3–4-bristningar, alltså skador som involverar analsfinktern. Det finns flera tänkbara förklaringar till detta. En är att kvinnor med högre BMI ofta har en tjockare perinealkropp, alltså ett större avstånd mellan vagina och anus, vilket i sig är en skyddande faktor. I en svensk studie har man sett att gravida förstföderskor med fetma hade längre uppmätta avstånd i början av förlossningen än normalviktiga. En annan hypotes är att den ökade vävnadsmängden i mellangården ger ett slags mekaniskt skydd, där vävnaden inte utsätts för samma punktbelastning som hos kvinnor med tunnare perinealkropp. Skillnaden verkar alltså inte bero på sämre diagnostik, utan på verkliga anatomiska och biomekaniska variationer.

BMI och levatorskador

När det gäller skador på levatormusklerna, alltså de djupa bäckenbottenmusklerna, verkar det vara tvärtom. Ett lågt BMI är associerat med en ökad risk för levatorskador, specielltt i kombination med lång utdrivningsfas eller tångförlossning.

Risker för urin- och analinkontinens

Även under tiden efter förlossningen kan man se BMI-relaterade skillnader. Kvinnor med högre BMI har en ökad risk för urininkontinens men minskad risk för analinkontinens åtta veckor efter förlossning, både efter andra gradens bristning och efter sfinkterskada, jämfört med normalviktiga.

En komplex bild

Ett mycket högt eller mycket lågt BMI är kopplat till ökad risk för komplikationer under graviditet och förlossning. Högre vikt kan ge ett visst skydd mot bristningar i mellangården och mot analinkontinens, men samtidigt öka risken för urininkontinens. Jag tycker att detta är värt att lyfta fram, om inte annat för att minska skuldbeläggandet för en del som drabbats av skador och som får höra att allt dåligt som händer dem beror på hög kroppsvikt.

Nu handlar hela den här artikeln om vikt och förlossningsskador, och det kanske får det att låta som att vikt vore den största eller bland de största påverkansfaktorerna för huruvida du kommer få en bristning eller inte. Vikt är aboslut inte en av de starkaste riskfaktorerna för att drabbas av bristningar totalt sett. Faktorer som barnets vikt, utdrivningsfasens längd, förlossningsmetod och tidigare skador har betydligt större betydelse.

Referenser

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *