
För åtta år sedan släpptes min första bok, Mammaroll och snippkontroll. Sedan dess har det blivit ett ganska stort antal böcker. Det har blivit en ny bok varje eller vartannat år sedan dess.
Mammaroll & snippkontroll: Du och din kropp året efter förlossningen
Kejsarfödsel: Snittkoll & mammaroll
Bäckenbotten och förlossningsskador: Handbok för barnmorskor
Lusten, liggen, livet: Om vardag och kåtslag
Pirret, livet, drivet: Fakta om kroppen för alla med snippa
Även den minsta fanatiker behöver sova ibland – En berättelse om Karisma Center
Den första boken som öppnade dörren
Det finns stunder i livet som blir som en vändpunkt i ens livsberättelse. Jag själv ser tillbaka på ett ögonblick när jag stod i ett hotellrum i Hikkaduwa, Sri Lanka, och läste ett mejl där Fri Tanke svarade att de gärna ville träffa mig och Louise Winblad för ett samtal om en kommande bok.
Inte kunde jag ana hur stort gensvaret skulle bli för den boken. Inte heller kunde jag ana hur mycket den boken skulle prägla resten av mitt liv. Efter den följde många fler, och efter ett antal böcker vågade jag börja benämna mig själv som författare.
Skrivandet som följde
Tillsammans med Louise har jag fått skriva om kropp, lust, sex, kejsarsnitt och pupertet. Med andra kollegor har jag skrivit en handbok för barnmorskor. Tillsammans med min syster har jag skrivit en bok om tro, makt och en frikyrklig miljö som präglat både oss och många andra.
Det var när jag och min syster började med Även den minsta fanatiker behöver sova ibland som jag insåg mitt behov av ett annat sorts skrivande än det rena facktextskrivandet. Jag började gå kurser i kreativt skrivande och lekte med de första scenerna till ett romanmanus. Sedan följde kurs efter kurs i kreativt skrivande. Det är oerhört beroendeframkallande.
Bakingbabies som grund och hemvist
Bakingbabies är platsen där allt startade. 2017 blev jag utsedd till Årets fysioterapeut, tack vare hemsidan. Här har jag finslipat min röst, min ton, mitt sätt att förmedla komplicerad kunskap enkelt. Här har jag också lärt mig att balansera mellan att vara personlig och professionell.
Jag är stolt över att Bakingbabies fortfarande känns relevant, samtidigt som den växer och förändras med mig. Här får jag fortsätta att göra det jag älskar mest, att förklara och avdramatisera, fördjupa och normalisera. Jag är mindre personlig nu här på Bakingbabies, men har andra utlopp för sådant jag bär djupare inom mig.
Att utvecklas som skribent
Jag var både argare förr, men samtidigt vågade jag inte vara lika provokativ som jag är idag. Idag har jag ett större lugn, en trygghet i att jag vet att jag kan mina grejer. Jag har blivit bättre på att ta ställning men också mer nyanserad i hur jag gör det.
Jag vågar ta debatter nu som jag aldrig skulle ha tagit för fem år sedan. Samtidigt är jag mindre personligt investerad i de eventuella diskussioner som kan uppstå i svallvågorna av det. Jag är tryggare, helt enkelt.
Fiktionen som en dörr till Narnia
Det senaste året har jag också börjat skriva skönlitterärt på ett mer seriöst sätt. Det är som att kliva in i garderoben som tar mig till Narnia. Jag får ta mig in i en annan värld av skrivande, med andra regler, möjligheter och en annan form av närvaro. Det är hittepå, inte självbiografiskt, men samtidigt bär varje fiktiv berättelse oändligt mycket av mig.
Jag har i skrivande stund tre romanmanus färdiga. Ett av dem går just nu som en följetong på min författarhemsida miafernando.se. Nya kapitel postas varje tisdag och fredag.
Det fiktiva skrivandet är ett helt annat sorts skrivande. Det är ett kreativt utlopp, en slags lek. Men jag kan ändå se att det springer ur samma källa som mitt fackskrivande, en vilja att utforska världen, att förstå och berätta.
Framåt sett
Just nu har jag ett bokprojekt på gång som är tänkt att komma ut ungefär om ett år. Där gifter sig mitt kreativa skrivande med facktexterna i en essäsamling på temat kvinnohälsa.
Samtidigt skriver och redigerar jag vidare på mina romanmanus, och hoppas på och längtar till att en dag få en roman utgiven.
Om du har läst någon av mina böcker får du gärna berätta vad som stannat kvar hos dig. Det betyder mer än du tror!