
Många av de nyförlösta patienter jag träffar berättar om känslan av att inte kunna göra det som alla andra gör. Sociala medier ger ofta sken av ett tidsperspektiv som är inte stämmer för många. Nyblivna mammor på sociala medier har ofta en snabb återhämtning, ingen smärta och allt verkar följa en perfekt kurva. Så ser det sällan ut i verkligheten.
De flesta verkliga människors vardag påverkas av sömn, oro, brist på avlastning, relationer och logistik. Det är helt normalt. Det blir ofta helt skevt när man jämför sitt verkliga liv och mående med någon annans tillrättalagda ögonblicksbilder.
Jag får ofta påminna idealbilden av en nybliven mamma inte är rimlig.
Vad jämförelser gör med vår upplevelse av kroppen
När vi jämför oss med andra sker det ofta utan att vi riktigt märker det. Vi ser någon som verkar ha kommit längre i sin återhämtning, någon som tränar mer eller verkar klara sina dagar utan smärta eller oro. De här små ögonblicksbilderna påverkar hur vi tolkar våra egna symtom. Smärta kan kännas värre när den ställs bredvid någon som verkar leva helt utan utmaningar av det slag vi själva möter. En långsam återhämtning kan kännas som ett misslyckande när vi jämför oss med idealbilden av postpartumtid som vi möter på sociala medier.
Jämförelserna påverkar inte bara vår självkänsla, de kan också styra våra förväntningar på kroppen i en felaktig riktning. Vi börjar förvänta oss en snabbare läkning än vad som är möjligt eller rimligt. Vi kanske också börjar tolka normala variationer i energi, styrka eller bäckenbottenfunktion som tecken på att något är fel. Det kan skapa onödig stress, och stress förstärker ofta just de symtom vi kämpar med.
Varför människor på Instagram inte är relevanta riktmärken
Du ser bilder av mammor som promenerar mil efter några dagar, gör första gympasset veckor efter förlossningen och springer ett lopp månader efter förlossningen. De poserar i perfekt ljus och med snygga kläder i en kropp som ser ut som att ha återhämtat sig perfekt. Det här är en annan verklighet än de flestas. Den är inte ens sann för de flesta som postar om den.
Det som visas är planerat, redigerat och anpassat för att bli den bild som landar i ditt flöde. Posterna utelämnar också en massa saker. Smärta, inkontinens, trötthet, bristningar som läker och den nivå av stöttning som personen får eller saknar.
Jämför inte din vardag mot någon annans perfekt ögonblick
När vi ställer vår egen funktion, återhämtning eller ork mot en annan personen perfekta ögonblick, blir jämförelsen skev redan från början.
Du kan inte ens jämföra dig med dina vänner. En person som haft ett okomplicerat kejsarsnitt har annan återhämtningskurva än någon med en stor bristning. En som haft en helt okomplicerad vaginal förlossning kommer inte ha samma startsträcka som någon som fått sfinkterruptur. Därför blir det inte bara skeva jämförelser, utan också farliga. De riskerar att få nyblivna mammor att tro att deras kropp borde fungera på ett sätt som helt enkelt inte är medicinskt rimligt.
När idealbilden inte speglar verkligheten
Det som bekymrar mig mest är inte själva jämförelsen, utan vad den leder till. Många nyblivna mammor pressar sina kroppar för att nå upp till en bild som inte är rimlig. Det kan handla om att börja träna innan bäckenbotten hunnit stabilisera sig, att öka belastningen för snabbt eller att man ignorerar smärtor som egentligen är viktiga signaler om att kroppen behöver vila.
Många väntar längre med att söka hjälp eftersom de tror att deras symtom är något man ska kunna ”bita ihop” kring. Symtom försvinner inte alltid för att vi ignorerar dem.
Se strukturen bakom
Det här handlar förstås också om hur sociala medier är uppbyggda. Influencerekonomin bygger på perfektion och på att kroppen ska vara ett projekt. Samhället förväntar sig dessutom att nyblivna mammor ska vara funktionella nästan direkt, oavsett hur graviditeten och förlossningen var. Båda dessa ihop blir sällan realistiska och hjälpsamma ideal.
Hur vården ibland förstärker orealistiska ideal
Vården kan förstärka de här orealistiska idealen. Hur många får inte frågor om preventivmedel och samliv många månader innan det ens är på världskartan? Många får också uppmaningar om att börja träna eller jobba med avslappning, utan att det är riktigt rimligt.
Det finns alltid en idealbild i vården av den duktiga patienten, den som återhämtar sig snabbt, följer alla råd och aldrig ifrågasätter. När du har besvär som gör att du inte passar in i den bilden kan man börja se sig själv som avvikande.
Å ena sidan försöker vården hjälpa, å andra sidan bidrar den ibland till orealistiska krav.
Att hitta sin egen referensram
Att hitta sin egen referensram handlar om att förstå sin kropp i relation till sin vardag, sina förutsättningar och sin historia. Våra kroppar svarar olika på graviditet, postpartumtid och småbarnsår. Det kan vara hjälpsamt för att hitta en rimlig förankring i din egen verklighet att ställa frågor.
- Vad behöver min kropp just nu?
- Vilken återhämtning är realistisk för det liv jag lever?
- Vilken hjälp skulle underlätta för mig?
Ju mer du anpassar förutsättningarna efter dig själv i stället för efter en idealbild, desto mindre makt får jämförelserna över dig.
Idealbilderna kommer finnas
Idealbilderna kommer inte försvinna. Sociala medier kommer fortsätta visa perfekta ögonblick och vackra, okomplicerade kroppar. Du får ha dem i ditt flöde om det inspirerar dig. Men jämför dig inte.
Du lever ett riktigt liv. Du har en kropp som bär spåren av graviditet, förlossning, sömnbrist och livets små och stora krav. Inget av det är ett tecken på att du gör något fel.
Här är mina tips
- Läs av kroppen utifrån dina egna behov, inte utifrån vad någon annan ser ut att klara av
- Påminn dig, igen och igen, om att det du ser på sociala medier är tillrättalagda ögonblicksbilder
- Ge kroppen tid för både träning och vila
- Sök stöd när du behöver det
Din kropp är tillräcklig, och den är rimlig. Låt verkligheten finnas och låt din kropp få vara mänsklig, komplex och se de som värd tid, stöd och respekt.
Bra skrivet! Hade behövt höra detta för två år sedan efter min första förlossning.