Har man rätt att välja vårdpersonal efter kön?
Många som ska på ett vårdbesök bär på oro och funderingar inför besöket. En del av dessa gäller vårdgivaren man ska träffa. Kommer personen vara inlyssnande och trevlig? Kommer personen vara kvinna eller man?
Det finns väldigt många personer som är trygga, det finns också oskön och svår vårdpersonal. Allt handlar förstås inte om kön. Det finns också många som av olika anledningar känner att det är obehaligt att exempelvis möta en manlig gynekolog. Många bär också en oro för att bli stämplad som en besvärlig eller omedgörlig patient om man uttrycker sina önskemål om att träffa en vårdgivare av ett visst kön.
Det är talande att dessa frågor över huvud taget uppstår. De säger något om hur stark normen är att patienten ska vara smidig, tacksam och inte ställa till problem. Mitt mantra är ofta ”våga vara en besvärlig patient”, och idag ska vi fokusera just på det här med att välja vårdgivare efter kön.
Vad säger lagen om rätten att välja och rätten att säga nej
Svensk lagstiftning ger ett starkt skydd för patientens självbestämmande och kroppsliga integritet, även i frågor som rör vem som utför vården. Patientlagen slår fast att vård förutsätter samtycke och att detta samtycke kan dras tillbaka eller villkoras. Det innebär att en patient har rätt att säga nej till en undersökning, eller till att bli undersökt av en viss vårdgivare, utan att behöva motivera sitt beslut.
Hälso- och sjukvårdslagen betonar samtidigt att vården ska vara trygg och ges med respekt för patientens integritet, vilket gör trygghet till ett juridiskt, inte bara etiskt, krav.
Lagen ger däremot ingen absolut rätt att alltid få en viss vårdgivare inom en viss tidsram. Detta innebär att den faktiska bemanningen eller organisationen kan sätta praktiska gränser för vad som är möjligt att erbjuda. Såklart är det avgörande hur detta hanteras. Att informera om väntetider och alternativ är enligt lagen, men att skuldbelägga, ifrågasätta eller framställa patientens gräns som problematisk är faktiskt inte lagligt. I juridisk mening väger samtycke och integritet tyngre än organisatorisk bekvämlighet.
Trygghet är inte bara ett personligt önskemål
När en patient ber om en vårdgivare av ett speciellt kön kan det avfärdas som ett önskemål bland många, ungefär som att vilja komma en viss tid eller dag. Men det handlar naturligtvis inte bara om vad som passar in i patientens vardag, det handlar om trygghet i en situation där man ska blotta sin kropp eller själ, och där maktbalansen är tydligt ojämn.
Vissa bär på tydliga trauman. Andra gör det inte, men man kan ända ha en tydlig gräns. Man ska inte behöva redogöra för sin livshistoria eller legitimera sitt nej för att bli tagen på allvar.
Att tacka nej till en vårdgivare är inte ett utlåtande om dennes kompetens, empati eller yrkesskicklighet. Det är inte ett betyg och inte ett personligt angrepp. De vårdenheter och enskilda vårdgivare som väljer att ta personligt illa upp för detta saknar adekvata insikter i hur människor fungerar och hur samhället är eller har fungerat historiskt. Att kunna ta emot patientens önskemål är en del av den professionella hållnignen.
Alla patienter har olika behov
Det finns inga enkla samband mellan kön och bemötande. En kvinnlig vårdgivare är inte per automatik trygg, och en manlig är inte per definition otrygg. Samtidigt är det fullt rimligt att vissa reagerar olika beroende på vem som befinner sig i rummet. Vården måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.
Kön är en faktor bland flera. Ibland handlar otrygghet om tempo, språk, sättet att förklara eller om en knepig personkemi. Känner du som patient att något inte fungerar har du rätt att säga ifrån och be om en annan vårdgivare, även om du inte kan formulera exakt varför.
Att stanna kvar i en vårdrelation som inte känns trygg riskerar att försämra både undersökningens kvalitet och viljan att söka vård igen. Det är ett pris som i längden betalas av både individen och vården.
Rätt att önska
Som patient har du rätt att uttrycka önskemål om din vård, även om vem som undersöker dig. Det innebär inte att alla önskemål alltid kan uppfyllas. Tillgång, bemanning och organisation sätter ibland gränser, men du ska inte bemötas som problematisk utifrån detta. Det senare hör inte hemma i en vård som säger sig vara patientcentrerad.
