Det trillade in en reflektion och en fråga om traumatisk förlossning och smärta
”Jag har en fråga till dig om traumatiska förlossningar. Vet du om man riskerar att få mer smärta efteråt (rygg-, bäcken- och underlivssmärta) om förlossningen varit jobbig? Ibland tänker jag att all smärta som jag upplevt efter min förlossning kanske delvis kommer av att min kroppsbild förändrats, omedvetet, i och med jobbiga minnen. Vad säger forskningen?”
– Läsarfråga
Den här frågan är viktig och angelägen och rymmer egentligen två frågor. Den ena handlar smärtor efter graviditet och förlossning, den andra handlar om den själsliga återhämtningen efter en skrämmande upplevelse.
Hur definierar man en traumatisk förlossning?
En traumatisk förlossning är en förlossning som av den födande upplevs som skrämmande eller på något sätt hotfull och som lämnar djupa negativa spår. Det kan handla om tydliga medicinska komplikationer, men också om ett psykologiskt trauma där det centrala är hur situationen upplevdes.
Vad ska blir ett trauma är alltid subjektivt. Samma förlossningsförlopp kan upplevas helt olika av olika personer. En förlossning som medicinskt sett beskrivs som normal kan ändå kännas fruktansvärt skrämmande om man under tiden upplevt stark rädsla, kontrollförlust, hjälplöshet eller blivit dåligt bemött.
Forskning pekar på att ungefär var tredje födande sin förlossning som traumatisk internationellt sett. De flesta utvecklar inte PTSD, men en mindre andel gör det (i genomsnitt omkring 3–6 procent). En betydligt större grupp kan ha posttraumatiska stressymtom utan att uppfylla alla kriterier för en diagnos av specifikt PTSD.
Varför blir vissa förlossningar traumatiska, även när allt ser ”bra ut” på papperet?
När man pratar om trauma efter förlossning är det vanligt att man från vårdhåll mest fokuserar på komplikationer. Det är på sätt och vis förståeligt, komplikationer kan vara dramatiska, smärtsamma och hotande. Samtidigt pekar forskningen gång på gång mot att den subjektiva upplevelsen spelar en avgörande roll.
Det som ofta återkommer i berättelser från personer med traumatiska upplevelser är:
- en stark rädsla att själv eller barnet ska dö eller skadas
- en upplevelse av att tappa kontrollen eller inte förstå vad som händer
- att känna sig övergiven, ignorerad eller respektlöst behandlad
- brist på information, bristande kommunikation och att inte bli hörd
Det är därför två personer kan gå igenom liknande händelser där den ena, tack vare tydlig information, stöd och medkänsla, känner sig trygg, medan den andra bär med sig skräckminnen.
När kroppen faktiskt blir skadad
Allvarliga komplikationer och förlossningsskador kan ge både akut smärta och mer långdragna besvär.
- Akut kejsarsnitt och förlossningar där man använder sugklocka kan innebära stark rädsla, men det är också ett fysiskt ingrepp eller en bukoperation eller förlossningsskador som behöver läka. Då kan det ta längre tid innan man känner sig i sin kropp igen.
- Större postpartumblödningar kan skapa chockkänslor, både fysiskt och psykiskt, och ibland separera mamma och barn om intensivvård behövs. Den separationen kan i sig bli en del av traumat.
- Svåra bristningar, särskilt skador som involverar analsfinktern, kan ge uttalad smärta under de månaderna. Det kan också påverka vardagsfunktion, sömn, samliv och känslan av att kroppen är förändrad eller sårbar.
- Sedan finns alla de händelser som kanske inte alltid lämnar stora spår i journalen, men som kan kännas övergreppslika om de sker utan förvarning eller samtycke, till exempel hårda manuella åtgärder, akuta ingrepp och situationer där man inte får någon som förklarar vad som sker.
Kontrollförlust och nervsystem på högvarv
Efter en skrämmande förlossning kan man få symtom som liknar dem man ser efter andra typer av trauma. Det kan handla om påträngande minnen och flashbacks, att vilja undvika sådant som påminner om händelsen, att känna sig ständigt spänd, ha svårt att sova och bli lättskrämd.
Förlossningsrelaterad PTSD är den mest kända konsekvensen, men en traumatisk förlossningsupplevelse ökar också risken för depression och ångest. I praktiken ser man ofta blandformer. Det är inte ovanligt att trauma och depression går tillsammans och förstärker varandra, särskilt när sömn, smärta och ensamhetskänslor också finns med.
Hur smärta kan vara både orsak och verkan
Nu kommer vi äntligen till läsarens fråga. Finns det en koppling mellan jobbig förlossning och mer smärta efteråt?
Smärta under förlossningen kan absolut bidra till att en upplevelse blir traumatisk, särskilt om man känner att smärtan inte går att hantera och att ingen hjälper, lyssnar eller förklarar. Smärta, rädsla och stresshormoner tillsammans kan göra att minnen får extra kraft.
Samtidigt pekar mycket på att smärta efter förlossningen, under dagarna och veckorna efteråt, kan ha särskilt stark koppling till psykiskt mående. Om man har ont när man ska sitta, gå, amma, bära, sova och ta hand om ett nyfött barn blir allt svårare. Smärtan kan skapa en känsla av att vara fast, oförmögen och otillräcklig, och den kan göra att nervsystemet har svårt att reglera ner.
Det betyder inte att smärtan ”sitter i huvudet”. Smärta alltid är en helkroppsupplevelse där kroppens vävnader, nervsystemets känslighet, sömn, stress, rädsla och tidigare erfarenheter samverkar.
En viktig och samtidigt hoppfull sak är att renodlad förlossningsrelaterad smärta sällan blir kronisk. För de allra flesta minskar smärtor från bristning och snitt successivt under de första månaderna. När smärta ändå blir långvarig finns ofta flera faktorer samtidigt, till exempel en tydlig vävnadsskada, kvarstående bäckensmärta, ärrproblematik, infektioner, sömnbrist och en stressreaktion som inte regleras ner.
Behandling och hjälp
Om man har både smärta och traumareaktioner är det lätt att hamna i antingen eller. Antingen försöker man ”träna bort” allt, eller så tänker man att man först måste må psykiskt bra innan kroppen kan återhämta sig.
Ofta är det mer hjälpsamt att tänka både och. Parallella spår kan göra stor skillnad.
En del behöver framför allt medicinsk uppföljning och smärtbehandling för konkreta skador. Andra behöver framför allt hjälp att bearbeta minnen och få nervsystemet att släppa sin alarmberedskap. Många behöver båda.
Det här är sådant som kan göra återhämtningen lättare:
- att få en förlossningsgenomgång där man får svar, begriplighet och en berättelse som går att bära
- att få adekvat smärtbehandling efter förlossningen, inte bara under förlossningen
- att få hjälp att börja röra sig tryggt, stegvis och symtomstyrt, utan att pressa eller undvika rörelse
- att få bedömning och rehab för bäckenbotten, bukvägg och bäcken om man har kvarvarande besvär
- att få professionell traumabehandling om minnen, undvikande och hypervaksamhet tar stor plats
Min egen erfarenhet är att rehabprocessen ofta får en tydlig skjuts när man inte längre försöker skilja kroppen från själen, utan tar båda på lika stort allvar.
Att ta sin problematik på allvar är inte att fastna i den
Det finns en sorts ensamhet i att ha minnen av en traumatisk förlossning, samtidigt som omgivningen tycker att man ska vara tacksam och gå vidare.
Att ta sin problematik på allvar betyder inte att man bestämmer sig för att må dåligt för alltid. Det betyder att man erkänner att det var jobbigt, och att man förtjänar hjälp att komma framåt.
Traumatisk förlossning och smärta
Till frågeställaren eller andra som känner igen sig vill jag avsluta med detta: smärta efter en traumatisk förlossning kan ha flera samtidiga förklaringar. Ibland är den i första hand vävnadsrelaterad, ibland är den i första hand nervsystemrelaterad, och ofta är det en kombination. Då blir den mest konstruktiva vägen framåt att både utreda och behandla kroppen, och samtidigt ge utrymme för själslig bearbetning.
Referenser:
- Association between perceived birth trauma and postpartum depression: A prospective cohort study in China
- Associations between postpartum pain, mood, and maternal–infant attachment and parenting outcomes
- Childbirth Narratives of Women With Posttraumatic Stress Symptoms in the Postpartum Period.
- Fear of childbirth postpartum and its correlation with post-traumatic stress symptoms and quality of life among women with birth complications – a cross-sectional study
- Negative Childbirth Experience and Post-traumatic Stress Disorder – A Study Among Postpartum Women in South India
- Postpartum perineal pain and its association with sub-classified second-degree tears and perineal trauma-A follow-up of a randomized controlled trial
- Post-traumatic stress disorder following childbirth: a neglected cause
- Prevalence and risk factors of postpartum posttraumatic stress disorder: a meta-analysis.
- Preventing traumatic childbirth experiences: 2192 women’s perceptions and views.
- Psychological consequences of pelvic floor trauma following vaginal birth: a qualitative study from two Australian tertiary maternity units.
- Resolution of pain after childbirth
- Risk factors for chronic post-traumatic stress disorder development one year after vaginal delivery: a prospective, observational study.
- Study of the Relations Between the Pain of Childbirth and Postpartum, and Depressive and Traumatic Symptoms
- Subsequent childbirth after a previous traumatic birth.
- The aetiology of post-traumatic stress following childbirth: a meta-analysis and theoretical framework
- The incidence of post-traumatic stress disorder following traumatic childbirth: A systematic review and meta-analysis
- The prevalence of posttraumatic stress disorder in pregnancy and after birth: A systematic review and meta-analysis
- The role of posttraumatic stress symptoms on chronic pain outcomes in chronic pain patients referred to rehabilitation.
- The trauma of birth.
