”Vad är en perineocele? Det står i min journal men jag förstår inte riktigt vad det är, och när jag googlar hittar jag ingen bra förklaring.”
Det här förstår jag verkligen att är svårt att bena ut på egen hand. Perineocele är inte ett ord som särskilt många känner till, och det är inte heller ett tillstånd som det finns jättemycket lättillgänglig information om. Om det dyker upp i en journal kan det därför kännas både främmande och lite oroande.
Enkelt förklarat handlar perineocele om att mellangården, alltså området mellan slidöppningen och anus, buktar nedåt därför att stödjevävnaderna i området inte håller emot som de brukar. Det är ett ovanligt tillstånd, men det hör hemma i samma anatomiska område som andra bakre bäckenbottenbesvär och kan ge ganska tydliga symtom, framför allt vid tarmtömning.
Vad är en perineocele?
Perineum är det medicinska ordet för mellangården. Ändelsen cele används om olika typer av bråck eller framfall. Perineocele betyder alltså ungefär att det finns en buktning eller ett bråckliknande tillstånd i mellangården.
Det som verkar skilja perineocele från ett mer vanligt bakre framfall är att buktningen främst syns eller känns i själva mellangården, inte i bakre slidväggen. Det är därför inte riktigt samma sak som en rectocele, även om symtomen delvis kan likna varandra. Vid perineocele är det mer området mellan slidan och anus som ger efter.
Det är också en del av förklaringen till varför det kan vara svårt att förstå vad som menas. Många har hört talas om framfall i slidan, men betydligt färre har hört talas om ett tillstånd där själva mellangården är den del som buktar.
Vad är det som har blivit svagt?
Mellangården är inte bara hud och yta, utan ett område där flera olika stödstrukturer möts. Där finns muskelfästen, bindväv och det som kallas perinealkroppen, alltså den centrala stödstruktur som ligger mellan slidöppningen och ändtarmsöppningen.
Bakom slidan ligger ändtarmen, och hela det här området behöver ett fungerande stöd för att tåla buktryck, belastning och krystning. Om vävnaderna har blivit uttänjda, skadade eller försvagade kan mellangården börja ge efter. Då kan man få en buktning nedåt, särskilt när trycket i buken ökar.
Hur skiljer det sig från rectocele?
Det här är nog den viktigaste skillnaden att förstå. En rectocele innebär att ändtarmen buktar fram mot bakre slidväggen. Då är det ofta inne i eller mot slidan som buktningen märks mest.
Vid perineocele sitter problemet mer i mellangården. Det kan kännas som att området mellan slidöppningen och anus sänks, blir mjukt eller buktar ned när man krystar. Vissa har inga tydliga tecken på bakre slidväggsframfall alls, utan besvären sitter mer “utvändigt” i perineum.
Sedan är kroppen sällan så prydligt uppdelad att bara ett enda tillstånd finns i taget. Det kan finnas överlapp mellan olika bakre bäckenbottenbesvär, och ibland behöver en undersökning reda ut vad som faktiskt är vad.
Varför uppstår det?
Det finns inte stora mängder forskning just på perineocele, men mycket talar för att orsakerna liknar dem man ser vid annan svaghet i den bakre delen av bäckenbotten.
Graviditet och vaginal förlossning kan spela roll, särskilt om det funnits större bristningar eller skador i muskler och stödjevävnad som inte blivit optimalt lagade är ofta den främsta orsaken. Åldrande och östrogenbristen efter klimkakteriet påverkar också vävnadernas styrka och motståndskraft. Långvarig förstoppning och upprepat hårt krystande verkar vara viktiga faktorer, eftersom det gång på gång ger tryck nedåt mot samma område. Flera saker tillsammans över tid kan ha bidragit till att stödet blivit försvagat.
Vilka symtom kan man få?
Det som verkar typiskt är att symtomen ofta kretsar kring tarmtömning. Många beskriver en tyngdkänsla eller ett tryck i mellangården, särskilt när de står, belastar eller försöker tömma tarmen. En del känner att området buktar eller sviktar, och vissa upplever att mellangården känns ovanligt mjuk.
Det kanske mest karaktäristiska symtomet är att man behöver hjälpa till med handen för att kunna bajsa, alltså att man trycker mot eller stöttar mellangården för att få tarmtömningen att fungera. Det är ett ganska tydligt tecken på att det finns en mekanisk svaghet eller förändring i området.
Andra kan också ha obehag när de sitter, känsla av sänkt mellangård eller allmän upplevelse av att området inte riktigt håller ihop som tidigare.
Hur ställs diagnosen?
Diagnosen ställs inte genom ett enskilt test, utan genom att symtomen och undersökningsfynden läggs ihop. Det viktiga är ofta att någon faktiskt tittar på rätt ställe och undersöker både i vila och när du krystar.
Vid undersökning kan vårdgivaren se om mellangården buktar nedåt, om perinealkroppen verkar uttunnad eller försvagad och om det samtidigt finns tecken på annan bakre bäckenbottenproblematik. Ofta ingår också en bäckenbottenundersökning både vaginalt och analt för att förstå var buktningen kommer ifrån och hur stödet ser ut.
I vissa fall behövs bilddiagnostik, till exempel om det är svårt att avgöra exakt vad som händer eller om man misstänker att flera delar av bäckenbotten är påverkade samtidigt. Men det är inte alltid nödvändigt.
Vad kan det annars vara?
Alla buktningar eller tyngdkänslor i det här området är inte perineocele. Därför behöver man också tänka på sådant som rectocele, enterocele och andra typer av framfall. Ibland kan det också handla om helt andra tillstånd, till exempel en cysta, ett hematom eller en infektion.
Det som brukar tala för att man behöver söka mer skyndsamt är om besvären är snabbt tillkomna, om det finns feber, rodnad, stark ömhet eller en tydligt smärtande knöl. Då behöver man tänka bredare och inte bara utgå från att det är ett framfallstillstånd.
Vad gör man åt det?
Behandlingen beror på hur stora besvären är, hur fynden ser ut och vad personen själv vill. Alla behöver inte opereras, och för många börjar behandlingen med mer konservativa åtgärder.
En viktig del är att minska förstoppning och hårt krystande. Just vid perineocele verkar tarmtömningen ofta vara den mest påverkade funktionen, och då blir det logiskt att börja där. Målet blir att avföringen ska vara mjuk, att tömningen ska fungera utan att du behöver krysta kraftigt och länge.
Bäckenbottenträning kan också vara en del av behandlingen, men det behöver vara rätt träning för rätt person. Ibland finns det stöd i att stärka muskelfunktionen, ibland behöver man också jobba med avslappning, koordination och att minska överspänning eller smärta.
För vissa kan prolapsring eller pessar vara ett alternativ, särskilt om det samtidigt finns andra prolapsbesvär.
När blir operation aktuellt?
Operation kan bli aktuell när symtomen är tydliga, påverkar vardagen mycket och inte förbättras tillräckligt med konservativ behandling. Eftersom perineocele är ovanligt finns det inte särskilt stora studier på just detta, men det finns mindre material som talar för att kirurgisk rekonstruktion av mellangårdens stödstrukturer kan hjälpa vissa.
I praktiken handlar kirurgi ofta om att försöka bygga upp mellangården igen, återskapa muskelfästen och förbättra stödet i den bakre delen av bäckenbotten. Om det samtidigt finns andra framfallsproblem kan operationen kombineras med annan prolapskirurgi.
Som alltid med kirurgi behöver man väga nytta mot risker. Målet är att förbättra funktion och minska symtom, men det går inte att lova ett perfekt resultat.
Vad kan man själv göra?
Det mest praktiska man själv kan påverka är ofta tarmfunktionen. Att förebygga förstoppning, använda en bra toalettställning och försöka undvika långvarigt krystande kan göra stor skillnad för symtombilden.
När bör man söka vård?
Du bör söka vård om du har buktning, tyngdkänsla eller tarmtömningsproblem som påverkar vardagen, särskilt om du behöver stötta mellangården med handen för att kunna bajsa. Det är ett symtom som är ganska typiskt för den här typen av bakre bäckenbottenproblematik.
Du bör söka mer akut om du får feber, kraftig smärta, en snabbt tillkommen öm knöl eller svårt att kissa. Då behöver man utesluta infektion eller annan komplikation.
Perineocele
Perineocele är ett tillstånd där mellangården buktar ned därför att stödet i den bakre delen av bäckenbotten inte håller som det ska. Det skiljer sig från rectocele genom att buktningen främst sitter i mellangården, inte i bakre slidväggen, även om symtomen kan likna varandra.
Det som ofta dominerar är tarmtömningsbesvär, tryckkänsla och behov av att manuellt stötta mellangården. Bakgrunden kan vara förlossningsskador, vävnadsförsvagning och långvarig förstoppning. Behandlingen börjar oftast utan operation, med fokus på tarmfunktion, symtomlindring och bäckenbottenrehabilitering, men vid större besvär kan kirurgi bli aktuell.
