
Finns det forskning om rädslan att barnet ska dö under förlossningen?
”Hej! Jag letar information om hur rädsla för att barnet ska dö under förlossningen påverkar själva förlossningen men hittar bara information om förlossningsrädsla vilket jag uppfattar som något helt annat än det jag menar. Finns det någon forskning på detta?”
– Läsarfråga
Det korta svaret på frågan är ja. Det finns forskning som berör den här rädslan. Men den är ofta inte beskriven som ett eget fenomen, utan gömd inne i det bredare begreppet förlossningsrädsla, precis som frågeställaren själv upptäckt.
Det gör att den kan vara svår att hitta, och ännu svårare att känna igen sig i. Det är ju kanske inte riktigt samma sak att vara rädd för att föda, som att vara rädd för att ens barn ska dö.
En särskild sorts förlossningsrädsla
Förlossningsrädsla är ett samlingsbegrepp i både forskning och vården i stort, men det är tydligt för alla som jobbar med gravida att rädslan har olika innehåll. Vissa är främst rädda för smärta, andra för att tappa kontrollen, för att inte bli lyssnade på eller för medicinska ingrepp.
Och så finns den här varianten som frågeställaren undrar över nu; rädslan för att barnet ska dö under förlossningen.
Den är ofta mer specifik, mer konkret och mer existentiellt laddad. I forskningen syns den som en egen komponent i olika mätinstrument, där man skiljer mellan till exempel rädsla för skada på barnet och rädsla för att mamma eller barn ska dö. Men det finns också en stor mängd studier där man inte särskiljer de olika komponenterna av förlossningsrädsla. Det finns förstås skäl till det också, alla studier kan inte göra allt.
Den här rädslan är inte så vanlig, men kan ta stor plats
Den här rädslan är en rädsla som berör något som har mycket låg sannolikhet, men som har otroligt hög konsekvens i de fall det sker. Det betyder att även om risken är mycket liten, så är konsekvensen så allvarlig att den blir svår att tänka bort. För många hjälper det inte att få höra att risken är låg, eftersom det som skrämmer är att den inte är noll.
Vi människor ibland är mer påverkade av enskilda berättelser än av statistik. Vi minns det dramatiska och föreställer oss det värsta. Och när det handlar om ett barn som ännu inte är fött finns det en stark och självklar känsla av ansvar och sårbarhet.
Rädslan är statistiskt sett obefogad för de allra, allra flesta, men den kan bli oproportionerligt stor i förhållande till den faktiska risken.
Vad som kan förstärka rädslan
För vissa finns det en tydlig bakgrund till rädslan. Tidigare graviditetsförlust eller att ha förlorat ett barn gör ofta att tanken på upprepning blir svår att släppa. Även tidigare traumatiska förlossningar eller andra traumatiska erfarenheter kan göra att känslan av hot är väldigt stark.
I andra fall finns medicinska faktorer som gör att graviditeten följs tätare. Det kan handla om tillväxthämning, hög ålder eller andra riskmarkörer. Då kan oro och faktisk risk delvis överlappa, men förstås ändå behöva särskiljas.
Och så finns informationsaspekten. Läs mig nu med vänlig röst. Jag menar inte ”lilla gumman, du läser för mycket på nätet”, så som jag vet att många kan bli bemötta. Men jag menar, med ett ovärderat och ganska torrt konstaterande att om vi läser och hör mycket om dramatiska utfall kan rädsla och oro bli mer tillgängligt för tankarna. Då kan de kännas mer sannolika än de egentligen är.
Hur rädslan kan påverka förlossningen
Vi vet att stark rädsla påverkar hur graviditeten och förlossningen blir. Om rädslan är stark kan den skapa ett långvarigt stresspåslag och ge icke-optimala möjligheter att slappna av.
Exempelvis kan rädsla påverka vilka val som känns möjliga. Ett exempel är att önska planerat kejsarsnitt för att skapa en känsla av kontroll och säkerhet. Andra har starka önskemål om igångsättning eller tät information om progressen och barnets mående.
Upplevd risk och faktisk risk är inte samma sak
Det är viktigt att veta att det finns en skillnad mellan rädsla och faktisk risk. I Sverige och andra nordiska länder är den faktiska risken att barnet dör under själva förlossningen mycket låg. Den totala dödföddheten ligger på några få per tusen födslar, och majoriteten av dessa dödsfall sker före förlossningsstart. Det innebär att död under själva förlossningen, utgör en mycket liten del av den totala risken.
Rädslan kan ju förstås vara väldigt stor, även om risken är väldigt liten.
Vad vården behöver göra, och vad du kan be om
En viktig poäng i både forskning och klinisk erfarenhet är att man behöver fråga vad rädslan faktiskt handlar om. Om svaret är att barnet ska dö, behöver stödet anpassas efter det.
Det som ofta hjälper är en kombination av flera delar:
- en konkret genomgång av hur barnet övervakas under förlossningen och vilka åtgärder som finns om något avviker
- en tydlig plan för förlossningen, där dina behov och önskemål tas med
- psykologiskt stöd om rädslan drivs av katastroftankar, trauma eller stark ångest
I svensk vård erbjuds sådant stöd ofta via specialiserade mottagningar för förlossningsrädsla, där samtal, planering och medicinsk bedömning kan kombineras.
Finns det forskning om rädslan att barnet ska dö under förlossningen?
Ja, men den är inte alltid synlig som ett eget område. Den finns som en del av forskningen om förlossningsrädsla och graviditetsrelaterad oro, där den framträder som ett särskilt starkt tema, ofta kopplat till svårare rädsla.
Den här typen av rädsla kan påverka upplevelsen av graviditeten, besluten inför förlossningen och behovet av stöd. Vi vet dock mindre om är exakt hur vanlig den är som egen kategori och vilka insatser som fungerar bäst just för denna specifika rädsla. Men det är absolut rimligt att uppleva att den här rädslan är något annat än allmän förlossningsrädsla.
Referens
- Global prevalence and associated factors of severe fear of childbirth: a systematic review and Meta-Analysis
- Reasons for childbirth-related fear among pregnant women. A cross-sectional study in a teaching institution
- Tokophobia and fear of birth: a workshop consensus statement on current issues and recommendations for future research
- Women’s fear of childbirth and preference for cesarean section–a cross-sectional study at various stages of pregnancy in Sweden