Hur vet jag om livmodertappen sitter där den ska?

Hur vet jag om livmodertappen sitter där den ska?

Jag får ofta frågor om livmodertappen, hur högt eller lågt den får vara, hur den ska kännas och hur man vet om något är fel. Här försöker jag reda ut vad som faktiskt är relevant, vad som är normalt och hur du kan förhålla dig till det du själv känner.

Vad menar vi med livmodertappens “höjd”?

Livmodertappen är den nedersta delen av livmoderhalsen, den del som sticker ner i slidan. Livmoderhalsen förbinder slidan med själva livmodern och har en liten öppning i mitten. Det är alltså livmodertappen du kan nå med ett finger om du känner längst in i slidan. När man pratar om livmodertappens höjd menar man ofta hur långt in i slidan den sitter.

Men i vården är det egentligen en annan sak man är mest intresserad av. Det handlar inte så mycket om var livmodertappen befinner sig när du ligger still, utan hur den rör sig nedåt när du belastar, till exempel när du hostar, lyfter eller krystar.

Det är alltså rörelsen nedåt, snarare än viloläget, som säger mest om hur bäckenbottens stöd fungerar.

Vad är normalt?

Det finns faktiskt inget enskilt normalläge för livmodertappen.

Positionen varierar mellan olika personer och påverkas av sådant som:

• om du varit gravid och fött barn
• ålder och hormonstatus
• bindvävens egenskaper
• hur mycket du belastar bäckenbotten

Att du kan nå livmodertappen med ett finger betyder alltså inte i sig att du har ett framfall. Slidans längd, livmoderns position och livmodertappens läge varierar mellan personer och hos samma person över tid.

Många kvinnor har dessutom en viss grad av sänkning av livmodern utan att det räknas som något avvikande. Det blir mer relevant om livmodertappen vid belastning kommer ner mot slidöppningen, och framför allt om detta sammanfaller med symtom som tyngd, skav eller en känsla av att något buktar.

När börjar det ge symtom?

Inom gynekologi använder man hymen som referenspunkt när man bedömer bäckenorganens höjd och placering. Hymen är en slemhinnekrans som sitter strax innanför öppningen, och det är i förhållande till denna nivå man mäter hur långt ner saker kommer.

Sambandet mellan hur långt ner bäckenorganen kommer och hur mycket symtom man har är inte särskilt enkelt. En del kan ha en tydlig sänkning utan att känna av den, medan andra upplever symtom vid mindre anatomiska förändringar. Sannolikheten för typiska framfallssymtom ökar däremot när livmodertappen eller slidväggarna närmar sig hymennivån, och särskilt när de når eller passerar den.

Det betyder också att en livmodertapp kan ha flyttat sig nedåt jämfört med hur den satt tidigare utan att den för den skull befinner sig i ett onormalt läge. En sådan förändring kan ändå upplevas av individen. Det är därför man vid en bedömning väger samman anatomin med vilka symtom personen faktiskt har.

Hur kan man känna själv?

Många vill känna efter själva, och det går absolut att göra. När du känner efter kan du tänka så här:

Livmodertappen sitter längst upp i slidan och känns som en liten, rund struktur med en öppning i mitten. Den känns ofta ganska fast, lite som en nästipp, men kan vara mjukare i vissa faser av cykeln eller under graviditet.Den kan kännas olika hög beroende på var du är i menscykeln, om du är upphetsad eller hur du ligger. Den kan också flytta sig flera centimeter beroende på dessa faktorer.

Livmodertappen kan också röra sig nedåt när du krystar eller ökar trycket i magen. Det är normalt att bäckenorganen rör sig något när buktrycket förändras. Att du känner att livmodertappen kommer lite längre ner när du krystar betyder därför inte i sig att du har ett framfall. Det är graden av sänkning, tillsammans med eventuella symtom, som är relevant.

Du kan få en grov uppfattning om läget genom att känna:

• om du når den tidigt, med bara en bit av fingret, då ligger den relativt lågt just då
• om du behöver föra in fingret längre, eller inte når den alls, ligger den högre

Men det här säger ganska lite i sig. Det viktigaste är inte exakt hur långt in du når, utan om du upplever symtom. Det går heller inte att avgöra på egen hand om det rör sig om ett framfall eller en normal variation.

Det som ibland kan vara mer informativt är att känna efter samtidigt som du krystar lätt. Då kan du märka om något rör sig nedåt mot öppningen. Om du tydligt känner en bukt som når ner mot eller ut i öppningen vid belastning kan det vara ett tecken på framfall som bör bedömas.

Kan livmodertappen ha sjunkit utan att det är framfall?

Ja. Det är skillnad mellan att livmodertappen har ändrat position och att ha ett livmoderframfall. Om du tidigare inte kunde nå din livmodertapp men numera kan göra det, kan det alltså vara en verklig förändring utan att den för den skull behöver vara sjuklig.

Man kan egentligen ställa tre olika frågor:

• Har livmodertappens position förändrats jämfört med tidigare?
• Kommer den så långt ner vid belastning att det räknas som ett framfall?
• Ger förändringen symtom?

Svar på de tre frågorna behöver inte vara samma. En förändring kan vara verklig utan att vara ett problem, och en ganska liten anatomisk förändring kan upplevas tydligt av en person medan en större sänkning hos någon annan inte märks alls.

En lång livmodertapp är inte samma sak som livmoderframfall

En livmodertapp som sitter långt ner behöver inte heller betyda att hela livmodern har sjunkit. Livmoderhalsen kan vara längre hos vissa, något som brukar kallas cervixelongation eller förlängd livmodertapp.

Det innebär att två personer kan ha livmodertappen på ungefär samma nivå i slidan av olika anledningar. Hos den ena kan hela livmodern ha sjunkit nedåt, medan den andra har en längre livmoderhals utan motsvarande sänkning av själva livmodern. Det här går inte att skilja åt genom att bara känna efter själv. Du kan få en uppfattning om var livmodertappen befinner sig, men inte varför den befinner sig där. För det krävs en undersökning hos gynekolog.

Efter graviditet och förlossning

Återhämtningen efter graviditet och förlossning pågår under lång tid. Under den första tiden kan bäckenorganen stå lägre och både bäckenbotten och stödjevävnaderna fortsätter sedan att återhämta sig successivt. Hur livmodertappen känns och var den befinner sig några veckor eller månader efter en förlossning behöver därför inte motsvara det långsiktiga läget.

För vissa förbättras både läget och symtomen successivt under det första året. För andra kvarstår en sänkning, med eller utan symtom. Det är därför mer relevant att följa utvecklingen över tid än att försöka avgöra tidigt efter förlossningen exakt var livmodertappen ”ska” sitta.

För vissa förbättras symtomen successivt, för andra gör de inte det. Det är därför rimligt att följa hur det utvecklas över tid.

Samtidigt vet man att en del fortfarande har symtom ett år efter förlossning. Om du har kvarstående besvär som tyngdkänsla, skav eller en tydlig buktande känsla finns det skäl att söka vård och få en bedömning.

Vad avgör egentligen hur den sitter?

Hur högt eller lågt livmodertappen ligger handlar om hur bra stöd livmodern får av bäckenbotten.

Det stödet består av:

• muskler
• bindväv
• ligament som håller upp livmodern

Om dessa strukturer försvagas eller skadas kan livmodern och livmodertappen sjunka nedåt. Det finns också normala variationer. Hos vissa lutar livmodern mer bakåt, vilket kan göra att livmodertappen lättare rör sig nedåt vid belastning. Det är helt normalt.

När bör man söka hjälp?

Det viktigaste skälet att söka vård är inte hur livmodertappen känns, utan hur du mår.

Du kan behöva en bedömning om du:

• känner en tydlig tyngd eller buktande känsla
• upplever att något “är på väg ut”
• har symtom som påverkar din vardag eller din möjlighet att vara aktiv

Det går inte att avgöra på egen hand exakt vad som ligger bakom symtomen.

Livmodertappens höjd och placering

Livmodertappen är inte statisk. Den rör sig, förändras och anpassar sig efter hormonpåverkan, belastning och livshändelser som graviditet och förlossning.

Det viktigaste att ta med sig är att alla människor är olika, och livmodertappen inte sitter på exakt samma höjd på samma individ alltid. Det är dina symtom och din funktion som avgör om du ska söka vård för det eller inte. Du kan känna en förändring utan att det är ett problem. Du kan också ha symtom utan att det syns så mycket vid en undersökning.