Hoppa till innehåll
Hem » Flödet » Bör vårdpersonal använda Spinning Babies?

Bör vårdpersonal använda Spinning Babies?

pregnant woman doing excercise
Foto: Yan Krukau

Jag är alltid lite extra noga med att återbesöka och uppdatera mig forskningsmässigt kring ämnen och fenomen som jag förhåller mig kritisk till. ”Spinning babies” är en sådan sak. Det är ett fenomen och en koncept som bygger på att den gravida eller födande genom vissa övningar och positioner ska kunna påverka hur barnet ligger i magen inför och under förlossning.

Det kan handla om att stå på alla fyra, luta sig framåt, ligga på sidan på ett visst sätt eller använda olika tekniker tillsammans med en partner eller stödperson. Tanken är att detta ska hjälpa barnet att lägga sig mer gynnsamt och därmed underlätta förlossningen.

Det är lätt att förstå varför detta tilltalar både gravida, barnmorskor och beslutsfattare som köper in utbildningar till vården. Det är konkret, görbart och ger en känsla av att kunna påverka något som annars upplevs som ganska oförutsägbart.

Hur stor roll spelar bebisens position?

Barnets position har betydelse. Det är dock inte så enkelt som att det skulle finnas ett enda “rätt” läge som måste uppnås i förväg.

Under en vaginal förlossning ska barnet ta sig igenom bäckenet genom en serie rörelser som ofta beskrivs som rotationer. Barnets huvud ska successivt anpassa sig och placera sig optimalt till bäckenets form, eftersom olika delar av bäckenet har olika diameter och riktning. För att passagen ska bli så smidig som möjligt behöver barnets bredaste delar möta bäckenets vidaste delar vid rätt tidpunkt.

Ett barn som ligger rätt har i många fall lättare att följa den här rörelsebanan. Andra lägen kan innebära att rotationen tar längre tid eller kräver mer arbete. Barnet rör sig och anpassar sig kontinuerligt, särskilt när värkarbetet kommer igång och huvudet möter bäckenbotten. Det är ofta då de avgörande rotationerna sker.

Det innebär att även barn som ligger mindre gynnsamt inför förlossningen mycket ofta roterar spontant under förloppet. Vi kan inte styra hur dessa dynamiska anpassningar kommer att ske under själva förlossningen genom rörelser i förväg.

Vad säger forskningen egentligen?

De studier som finns ger en ganska samstämmig syn. Vi har inte något starkt stöd för att övningar under graviditeten förändrar barnets position vid födseln. Det finns inte heller tydligt stöd för att specifika positioner under förlossningen påverkar de utfall som är mest kliniskt relevanta ( som kejsarsnitt eller behov av sugklocka).

De flesta studier undersöker ganska specifika positioner under en begränsad tid, till exempel att stå på alla fyra under en viss del av förlossningen eller att ligga på sidan på ett visst sätt. Då har man alltså inte testat något större koncept, utan vissa enskilda rörelser eller positioner. Spinning Babies bygger på en mer sammanhållen idé om att upprepade övningar under graviditeten ska kunna påverka barnets position inför förlossningen. Detta gör också att förespråkare av konceptet kan hävda att det är bättre än vad vi har vetenskapligt stöd för.

Det finns enstaka studier där vissa positioner i vissa situationer har lovande resultat. Problemet är att dessa studier ofta är små, kontextberoende och svåra att generalisera. Resultaten är inte tillräckligt samstämmiga för att kunna ligga till grund för breda rekommendationer.

Vi har ett mer robust stöd för att rörelse och positionsbyte under förlossning kan påverka upplevelsen och ibland även förloppet. Men det är inte samma sak som att ett specifikt koncept fungerar, och det är en viktig skillnad anser jag.

Rörelse under förlossning är inte samma sak som Spinning Babies

Jag är fullt med på att det är viktigt att uppmuntra rörelse och positionsbyten under pågående förlossning. Det finns vetenskapligt stöd för att den som föder mår bra av att få röra sig, byta ställning och vara delaktig. Det kan påverka både upplevelsen och ibland också förloppet. Det är rimligt att vårdpersonal arbetar med detta, både för komfort, smärthantering och progression.

Vi har stöd för att det kan vara fördelaktigt att följa kroppens signaler i stunden. Vi har inte lika starkt stöd för att det går styra ett biologiskt förlopp i förväg enligt en modell.

Teorin bakom håller inte

En central del av teorin bakom Spinning Babies är att övningarna ska påverka vävnaderna runt livmodern, till exempel ligament, så att livmodern får en mer gynnsam position och barnet därmed lättare kan lägga sig rätt.

Det är här jag är starkt ifrågasättande utifrån hur anatomi och fysiologi faktiskt fungerar. Ligament är inte strukturer som förändras i någon större utsträckning av korta, mjuka rörelser. De är till för stabilitet och tål visserligen belastning, men de “formas” inte om på det sätt som SpinningBabies-teorin förutsätter. Det finns heller inget tydligt vetenskapligt stöd för att sådana övningar skulle kunna påverka livmoderns position i en grad som i sin tur styr barnets läge inför förlossningen.

Varför har det här fått så stort genomslag?

Spinning Babies har fått ett stort genomslag och jag tror att vi, både jag och ni som läser, ganska enkelt skulle kunna lista ett stort antal kliniker som betalat för utbildning inom det här konceptet.

Det kan säkrt förklaras av att det ligger nära sådant vi redan vet är bra. Ingen vettig vårdgivare är emot rörelse och variation under förlossning. Spinning Babies erbjuder också ett ganska konkret stöd i en situation som annars kan upplevas som svår att påverka för den som föder.

I den kliniska vardagen kan det dessutom fylla en funktion. Det kan skapa struktur, delaktighet och en känsla av att ha något att ta till vid behov, vilket i sig kan vara värdefullt. Det kan säkert bli så att hela konceptet uppfattas som evidensbaserat, eftersom det innehåller inslag som i sig är rimliga och hjälpsamma. Effekter som kan förklaras av rörelse, stöd eller naturliga förlopp riskerar att tillskrivas metoden i sig. Det här kan göra att konceptet som sådant får en legitimitet som evidensen faktiskt inte stödjer.

Inget för vården

Det är en sak att enskilda personer provar övningar som känns bra. Det är en annan sak när vården börjar utbilda personal i ett specifikt koncept och presentera det som något som kan förbättra förlossningsutfall. Jag är också kritisk till användningen av skattepengar i det här fallet. Jag antar att man dessutom redan har kunskaper och insikter hos befintlig personal som räcker mycket långt, vad gäller aktivitet, rörelse och positionsbyten för de födande.

Ska man använda skattepengar till dylika utbildningsinsatser bör evidensläget vara betydligt starkare än vad det är idag.

Skuld hos den som föder

En annan aspekt som jag anser att är viktig är signalerna man ger till de födande. Om man får höra att vissa övningar kan hjälpa barnet att lägga sig rätt, så ligger det också nära till hands att tolka ett mindre gynnsamt utfall som att man själv inte gjort tillräckligt. Att man borde ha rört sig mer, gjort övningarna oftare eller gjort dem “rätt”.

Problemet är att förlossning i grunden är en biologisk process där mycket ligger utanför individens kontroll. Barnets position, bäckenets form, värkarbetet och hur kroppen svarar på belastning är faktorer som inte fullt ut går att styra, oavsett hur mycket man förbereder sig.

När vi då introducerar modeller som antyder att man kan optimera utfallet genom specifika handlingar, finns det en risk att vi förskjuter ansvaret mot individen. Det kan skapa en känsla av att det som händer under förlossningen är ett resultat av vad man gjort eller inte gjort i förväg.

Vårdpersonal behöver vara noga med hur vi formulerar oss, så att vi inte i efterhand bidrar till skuld hos födande.

Bör vårdpersonal använda Spinning Babies?

Så som forskningsläget ser ut idag saknar vi stöd för att positioneringsövningar, såsom de som ingår i Spinning Babies, över huvud taget påverkar fosterläget vid förlossning. Vi har heller inte evidens för att det förbättrar andra kliniskt relevanta utfall. Studier har inte kunnat visa att någon specifik position kan påverka oönskade fosterlägen eller ge någon tydlig effekt på kejsarsnittsfrekvens eller användning av sugklocka.

Det vi däremot vet är att fosterläget är dynamiskt under förlossningen. En betydande andel bebisar som initialt ligger med bakhuvudet bakåt roterar spontant till ett mer gynnsamt läge under värkarbetet. Detta beror sannolikt på samspelet mellan livmoderns aktivitet, bäckenets form och motståndet från bäckenbotten. Denna spontana rotation gör det metodologiskt svårt att påvisa tilläggseffekter av rörelse eller positionering.

Det är också så att vi har ett begränsat biomekaniskt stöd för de förklaringsmodeller som ofta används inom konceptet, där man menar att det går att hamna i ligamentär balans. Även om graviditeten innebär ökad eftergivlighet i vissa vävnader, saknar vi evidens för att livmodern och omkringliggande stödjevävnad skulle vara påverkbara i den utsträckning som utlovas av Spinning Babies.

Samtidigt finns det visst stöd för att rörelser och positionsvariation under förlossning kan påverka kvinnans upplevelse och i vissa fall även förloppet. Detta bör vi dock särskilja från påståenden om att specifika övningsprogram kan styra fosterposition eller förbättra förlossningsutfallet.

Vi har alltså inte vetenskapliga underlag för att rekommendera Spinning Babies som en metod för att påverka fosterläge eller förlossningsutfall.

Så vad vet vi egentligen?

  • Barnets position spelar roll.
  • Rörelse under förlossning är ofta någon positivt.
  • Det är ofarligt att testa rörelser och övningar som känns bra.
  • Vårdpersonal kan råda födande att använda positioner och rörelse som verktyg för komfort, delaktighet och progression, men utan att koppla det till prestation.
  • Vi har inget stöd för att Spinning Babies som koncept påverkar förlossningsutfallet

Referenser A-E:

F-R

S-W

1 kommentar till “Bör vårdpersonal använda Spinning Babies?”

  1. Annika
    Svara

    Intressant, tack för din genomgång! Har ofta reflekterat över hur okritiskt vi använder dessa övningar i förlossningsvården när det är långsam progress. Vi får en redan slutkörd födande att stå framstupa över en stol, eller hänga över kanten på en förlossningssäng osv fast det är högst tveksamt att det skulle hjälpa. Vissa kollegor verkar dock tro stenhårt på det och som nyare barnmorska är det svårt att säga emot ibland. Och som sagt att växla positioner i sig är väl en bra sak. Får ta med mig detta och diskutera vidare på jobbet. /Annika, förlossnings-bm

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *