Smärta vid sex påverkar inte bara den som har ont. Smärtan kommer påverka relationen, sexualiteten och ofta självbilden hos både den drabbade och hennes partner. Många partners vill hjälpa men är osäkra på hur.
Ska man avbryta? Ska man uppmuntra? Är det mest hjälpsamt att låta bli att ta initiativ?
Forskningen visar att partnerns sätt att reagera faktiskt hänger ihop med både smärtintensitet och sexuell tillfredsställelse. Du som partner kan vara med och antingen förstärka smärtspiralen eller bidra till trygghet och bättre fungerande sexualitet.
Jag ska berätta vad forskningen säger!
Olika sätt att reagera
Forskningen beskriver tre typer av partnerreaktioner vid smärta:
- Underlättande reaktioner. Att visa värme, bekräfta, uppmuntra till närhet på sätt som känns trygga och hjälpa till att hitta alternativ som inte gör ont.
- Överbeskyddande reaktioner. Att snabbt avbryta, ta över ansvar, föreslå att helt undvika sex eller att signalera oro så fort smärtan kommer på tal.
- Negativa reaktioner. Att visa irritation, ge skuldbeläggande kommentarer, att bara ge ett tyst avståndstagande eller att visa ilska.
Studier på par visar att:
- Mer underlättande reaktioner hänger ihop med lägre smärtintensitet och högre sexuell tillfredsställelse.
- Mer överbeskyddande reaktioner hänger ihop med högre smärtintensitet.
- Negativa reaktioner hänger ihop med lägre sexuell och relationell tillfredsställelse samt högre sexuell stress.
Det här betyder inte att du som partner orsakar smärtan. Men hur ni tillsammans hanterar den kan påverka hur den upplevs och hur sexualiteten utvecklas över tid.
Vad är hjälpsamt?
Det som verkar fungera bäst är ett förhållningssätt som kombinerar empati med samarbete.
Det innebär att du:
- Bekräftar smärtan utan att dramatisera den.
- Frågar hur din partner vill ha det, i stället för att anta.
- Hjälper till att hitta alternativ till penetrerande sex när det behövs.
- Signalera att närhet inte är villkorad av prestation eller penetration.
- Behåller en varm och respektfull ton även när ni är frustrerade.
Underlättande reaktioner hänger ihop med högre sexuell tillfredsställelse för båda. De är också kopplade att man har sex för att dela njutning och närhet, snarare än för att undvika konflikt eller besvikelse.
Ett konkret exempel kan vara att föreslå att ni pausar en aktivitet som inte känns bra, för att ändå fortsätta på ett annat sätt. Det signalerar både respekt för smärtan och vilja till fortsatt intimitet.
Detta riskerar att förvärra situationen
Det finns två ytterligheter som ofta ställer till det.
Om du är irriterad, tyst, visar på ett skuldbeläggande eller antyder om att din partner borde försöka mer kommer detta ge en högre sexuell stress och lägre tillfredsställelse i relationen. De är också kopplade till mer ångest och depressiva symtom hos partnern.
Den andra är överbeskyddande beteende. Det kan låta omtänksamt, men om du varje gång snabbt avbryter, föreslår total avhållsamhet eller tar bort all möjlighet till sexuell aktivitet, kan det förstärka ett undvikandebeteende som sin tur är kopplat till mer smärta och mer rädsla.
Att helt sluta med sex kan på kort sikt minska trycket, men forskning visar att sexuell inaktivitet ofta hänger ihop med mer sexuell stress och lägre sexuell tillfredsställelse hos partnern. Det betyder inte att ni ska pressa fram sex, men däremot att total tystnad och undvikande sällan är en långsiktigt hållbar strategi.
När smärtan behöver få styra
I praktiken blir det ibland otydligt vad som egentligen gäller. Särskilt i situationer där din partner säger att det “går bra”, trots att du vet att det gör ont.
Där behöver du som partner kunna stanna upp, för att hjälpa till att hålla en gräns som din partner kanske själv har svårt att upprätthålla i stunden.
Sex som gör ont är sällan något man ska bita ihop kring. Det riskerar i stället att förstärka både smärtan och oron inför nästa gång. Därför blir det viktigt att ni tillsammans kan bromsa, även när det är frustrerande eller svårt.
Det handlar inte om att göra rätt eller fel, utan om att skapa förutsättningar där närhet inte gör ont. I längden är det det som gör att sexualiteten kan fungera för er båda.
Balansen mellan respekt och mod
Det svåra är balansen. Att ignorera smärtan är inte ett bra alternativ. Men att låta smärtan styra allt är inte heller en väg framåt. Det verkar som att det bästa är att se smärtan som något ni ska hantera tillsammans. Det kräver kommunikation som är konkret och icke-anklagande.
Exempel på frågor som ofta fungerar bättre än antaganden:
- ”Hur känns det just nu?”
- ”Vill du fortsätta på ett annat sätt?”
- ”Vad skulle göra det här tryggare för dig?”
Det förutsätter också att du vågar uttrycka dina egna behov utan att lägga skuldbelägga. Att säga ”Jag saknar närhet” är något annat än att säga ”Du vill aldrig”.
Din egen psykiska hälsa spelar roll
Forskning visar att negativa partnerreaktioner är kopplade till mer ångest och depressiva symtom hos partnern själv. Det betyder att ditt eget mående påverkar hur du reagerar.
Om du känner mycket skuld, skam, frustration eller oro över din egen prestation är det inget konstigt i sig Många partners beskriver just dessa känslor. Men att hantera dem, i samtal eller terapi om det behövs, är en investering i relationen. Smärtproblematik är en relationsfråga, och bådas psykiska hälsa spelar in.
Att vara partner till någon med samlagssmärta
Forskningen pekar mot några tydliga principer. Det är fördelaktigt att:
- Visa värme och bekräftelse.
- Samarbeta kring alternativ för sexuell tillfredsställelse.
- Undvika irritation och skuldbeläggande.
- Också undvika att reflexmässigt ta bort all sexuell närhet.
- Prata öppet om både smärta och behov.
- Ta hand om ditt eget mående.
Du behöver inte säga eller göra exakt rätt varje gång såklart. Du är ju bara en människa, även du. Men försök att skapa ett klimat där smärtan inte blir ett hot mot relationen, utan något ni tillsammans kan förhålla er till.
Du kan inte ta bort smärtan, men hur du bemöter din partner kan vara ett viktigt steg på vägen.
