Prat om ”rib flare” är trams

Prat om ”rib flare” är trams

Har du också hör talas om ”rib flare” i träningssammanhang riktade till kvinnor postpartum? Idag ska vi ägna lite tid åt detta. Vad är det, vad betyder det, spelar det någon roll?

Begreppet rib flare beskriver en utåtvinklad revbensbåge och kopplas (främst i sociala medier) till en risk för nedsatt bålstabilitet, påverkade andningsmönster och till och med bäckenbottenfunktion. Men problemet är att begreppet helt och hållet saknas i studier och vetenskaplig litteratur. Det är inte en definierad diagnos eller något som är vetenskapligt fastställt att är ett problem över huvud taget.

Men för att förstå vad som faktiskt händer i kroppen under och efter en graviditet behöver vi börja i anatomin och de fysiologiska förändringar som är väl beskrivna.

Revbensbågen förändras under graviditet

Under graviditeten sker tydliga förändringar i bröstkorgens form. När livmodern växer pressas lungor och diafragma uppåt i kroppen. Det gör att utrymmet i bröstkorgen minskar på höjden, och kroppen kompenserar detta genom att öka bredden i bröstkorgen.

Den nedre delen av revbenen, det som ofta kallas revbensbågen, vidgas då allt eftersom. Vinkeln mellan revbenen framtill, den så kallade subkostalvinkeln, ökar markant under graviditeten. Det innebär att revbenen pekar mer utåt och åt sidorna. Det är alltså detta som man menar att är ”rib flare”.

Detta är en normal och funktionell anpassning. Syftet är att bevara lungvolymen trots att diafragma trycks uppåt. Samtidigt påverkas bröstkorgens rörlighet och hur revbenen rör sig vid andning.

Förändringen är alltså inte ett tecken på dysfunktion, utan en del av kroppens sätt att hantera en förändrad mekanisk situation.

Diafragma och andning under graviditet

Diafragma är den viktigaste andningsmuskeln. Den fungerar som en kupol mellan bröstkorgen och bukhålan. När den drar ihop sig rör den sig nedåt och skapar ett undertryck som drar in luft i lungorna.

Under graviditeten kommer diagfragmas utgångsläge bli förändrat. Den står högre upp i kroppen eftersom livmodern tar mer plats. Samtidigt förändras dess form och kontakt med revbenen. Trots detta får vi alltså inte en försämrad andningsförmåga, detta tack vare anpassningen där andningen i större utsträckning sker genom rörelse i bröstkorgen. Revbenen bidrar mer aktivt till att skapa utrymme för lungorna.

Efter graviditeten då?

Även om detta inte är omfattande studerat, pekar allt mot två saker:

• De flesta får någon grad av långvarig påverkan på bröstkorgens form.
• De långsiktiga förändringarna är små och påverkar inte hälsan negativt.

Vi blir helt enkelt lite bredare, lite större och mer eller mindre permanent förändrade efter graviditeter. Allt detta är inte sjukligt eller negativt, utan är just förväntade och friska förändringar. Jag ser det som att det är kropps- och utseendeideal som gör att vi ser förändringarna som något icke önskvärt.

Sambandet mellan bröstkorg, diafragma och bålstabilitet

Diafragma är inte bara en andningsmuskel. Den ingår också i det som vi kallar bålens stabiliserande system, tillsammans med bland annat bålens muskler i både rygg och mage, och bäckenbotten. Dessa muskler samverkar genom att reglera trycket i bukhålan. När diafragma arbetar tillsammans med bukmuskler och bäckenbotten skapar de ett tryck som stabiliserar ryggraden och underlättar rörelse.

När bröstkorgens form blir förändrad påverkas också denna samverkan. Om revbenen rör sig annorlunda, eller om diafragma arbetar i ett annat läge, blir förutsättningarna förändrade för hur trycket byggs upp och kontrolleras. Det betyder inte automatiskt att funktionen är sämre, men det kan innebära att kroppen behöver anpassa sitt sätt att koordinera musklerna.

Relation till magmuskeldiastas

Diastas innebär att avståndet mellan de raka bukmusklerna ökar, ofta till följd av graviditetens belastning på bukväggen. Även detta är (inom ett normalspann) normalt och förväntat under och efter graviditet, men stora delningar kan påverka kroppens stöd- och stabiliseringssystem.  Eftersom diafragma, bukmusklerna och bäckenbotten samverkar, kan förändringar i ett system påverka de andra. En förändrad bröstkorgsform och ett ändrat andningsmönster kan därför teoretiskt påverka hur kroppen hanterar buktryck. Jag skulle tro att detta ligger till grunden för att en del menar att den som har en diastas kan behöva jobba aktivt med att ”stänga till” även sin ”rib flare”.

Vi saknar dock belägg för något som helst belägg mellan hur revbenen står och graden av diastas, eller graden av symtom. Funktion är en sammansättning av många faktorer, inklusive muskelstyrka, koordination och belastning i vardagen.

Problemet med begreppet ”rib flare”

Begreppet ”rib flare” förekommer i praktiken inte i den vetenskapliga litteraturen som en definierad eller studerad företeelse. Det saknar tydlig definition, standardiserad mätmetod och data kring förekomst eller klinisk betydelse. Såklart kan detta innebära att det är outforskat och att det finns nya saker att upptäcka om fenomenet. Men så som det är nu har det fått ett helt orimligt stort utrymme i vissa tränings- och rehabiliteringssammanhang. Ofta kopplar man detta till antaganden om andning, bålstabilitet och bäckenbottenfunktion, antaganden som i många fall är tagna ur luften.

Det är problematiskt när man får det att låta som att problemet med rib flare, och lösningarna man marknadsför skulle vara direkt evidensbaserade. I många fall sker en baklängestolkning där man använder etablerad fysiologi för att legitimera ett begrepp som i sig inte är studerat.

Jag ser det här också som ett symtom på strukturellt kvinnohat, när en specifik del av ett normalt postpartumutseende görs till ett problem som måste lösas.

Med allt detta sagt, hur bröstkorgen rör sig och hur din andning fungerar kan i på individnivå vara kliniskt relevant. Men vi behöver beskriva och förstå fenomenet inom ramen för etablerade begrepp, och med respekt för att det är komplext.

Varför har “rib flare” blivit en grej?

En viktig faktor är att postpartumkroppen är svår att känna igen, och ibland att tolka. Många känner inte igen sig i kroppen och får inte riktigt svar och förklaringsmodeller som känna stöttande och rimliga. I det vakuumet uppstår ett behov av begrepp som är enkla, visuella och lätta att kommunicera.

Jag förstår att ”rib flare” kan fylla en lucka där. Det är ett ord för något man kan se och peka på. Det kräver inga instrument, inga mätningar och ingen avancerad förklaring. Det funkar bra att göra korta videos på sociala medier om det, det är väldigt inbjudande rent pedagogiskt. Det är ligger dessutom helt i linje med en estetik och träningslogik där träning som man marknadsför som en lösning på identifierbara fel som ska korrigeras. Om revbenen ”står fel”, kan de också ”ställas rätt”.

Vi vet att bröstkorgen får en förändrad form, att diafragma förflyttas uppåt, och att bålens trycksystem får följdförändringar. Dessa fakta är korrekta. Men att koppla detta direkt till den visuella observationen utan att mellanleden är vetenskapligt undersökta, är inte helt rätt.

Många vill hjälpa och använder de verktyg de har och alla som pratar om rib flare är naturligtvis inte onda. Men det är förenklat, grundar sig på okunskap och ibland på ren marknadsekonomi.

Prat om ”rib flare” är trams

Det finns god evidens för att bröstkorgen och diafragma förändras under graviditet. Detta påverkar andning och bålens funktion, inte till det sämre – men förändrat blir det ändock. Dessa förändringar är i grunden fysiologiska och funktionella. Samtidigt saknar vi vetenskapligt stöd för att ”rib flare” skulle vara ett definierat eller kliniskt etablerat tillstånd postpartum.

Det betyder inte att man aldrig ska bry sig om revben, andning eller bålkoordination. Det betyder bara att vi behöver prata om det på rätt sätt. Om någon har smärta, svårt att andas djupt, känner sig låst i bröstkorgen eller har svårt att hitta bålstödet efter graviditet kan det absolut vara relevant att jobba med andning, rörlighet och styrka. Men då behandlar man funktion, inte ett utseende.

Jag ställer mig mot  att normala postpartumförändringar bli behandlingsbara fel. Kvinnor efter graviditet behöver inte fler saker att oroa sig för. De behöver begriplig information, rimliga förklaringar och hjälp när det faktiskt finns symtom eller funktionsnedsättning.

Referenser

• Action of abdominal muscles on rib cage in humans
• Action of the diaphragm on the rib cage
• Adaptation of lung, chest wall, and respiratory muscles during pregnancy: preparing for birth
• Core muscle strength and stability-oriented breathing training reduces inter-recti distance in postpartum women
• Diaphragm’s Role as a Systems-Connector Muscle: A Narrative Review
• Diastasis recti abdominis: A comprehensive review
• How Does the Rib Cage Affect the Biomechanical Properties of the Thoracic Spine? A Systematic Literature Review
• Respiratory physiological changes in pregnancy
• Respiratory physiology of pregnancy
• The breath-back connection: A systematic review
• The Effects of Deep Abdominal Muscle Strengthening Exercises on Respiratory Function and Lumbar Stability