Bäckenbottenperspektiv på andning under förlossning

Bäckenbottenperspektiv på andning under förlossning

I den artikel som publicerades för två dagar sedan fokuserade vi på andning och avslappning under förlossning, med fokus på hur andning kan påverka smärta, stress och upplevelsen av förlossningen. Idag ska vi istället djupdyka ner i ämnet andning under förlossning i relation till bäckenbotten, och specifikt risken för skador på bäckenbotten.

Forskningen på området är inte helt enkel att förstå, men det går att ana vissa mönster som återkommer när man tittar på hur olika sätt att krysta och andas påverkar förloppet och risken för skador.

Krystfasen och bäckenbotten

Hur krystfasen ser ut och blir kan påverka risken för skador på bäckenbotten hos den födande. Det finns, förenklat, två sätt att hantera krystarbetet, även om många i praktiken hamnar någonstans däremellan.

Det ena sättet innebär att man använder sig av en så kallad “valsalva-manöver”. Metoden är bedömd efter sin upphovsman och används inom en rad olika sammanhang, allt från att tryckutjämna i öronen till att snabbt höja blodtrycket. Inom förlossningssammanhang handlar det om att skapa ett maximalt högt buktryck för att krysta mer effektivt. En valsalva-manöver går ut på att du stänger munnen och näsan och ändå försöker blåsa ut luft. Det är ganska exakt det du har lärt dig att göra för att motverka trycket i öronen när du flyger.

Det andra sättet är att ha öppna luftvägar och därför andas ut när krystimpulsen kommer. Det innebär att du inte håller andan, utan låter luften passera ut samtidigt som du krystar, ofta som en utblåsning, en suck eller ett ljud. Det beskrivs ofta som mer skonsamt för bäckenbotten, även om forskningen inte är helt entydig.

Valsalva och risker för bäckenbotten

Valsalva-manövern är sammanknippad med en sänkning och avslappning av bäckenbottenmusklerna. Om du kan utföra en valsalva och resultatet blir en god avslappning och sänkning i bäckenbotten kanske manövern är fördelaktig under vissa delar av förlossningen. Man har dock sett att hos vissa individer kommer denna manöver istället vara kopplad med en ökad anspänning i bäckenbotten. I en studie hade ungefär en fjärdedel av förstföderskor en sådan ökad spänning i bäckenbotten under valsalva. Den anspänningen är också kopplad till en längre krystfas.

Det finns också studier som visar att mer forcerad krystning, där man håller andan och trycker på aktivt, kan innebära ett högre och mer abrupt tryck mot bäckenbotten. Vid en sådan krystning byggs trycket upp inifrån och hålls kvar under hela krystningen. I vissa studier har mer spontan krystning med utandning kopplats till en högre andel intakt perineum och färre bristningar. Men även här är resultaten inte är helt samstämmiga.

En möjlig förklaring är att forcerad krystning ger ett snabbare framfödande. Då får vävnaderna mindre tid att anpassa sig till uttänjningen. Det låter kanske effektivt att “ta i mer” och bli klar snabbare. Men vävnad fungerar inte riktigt så. Bäckenbotten behöver tid för att töjas ut successivt. Om trycket ökar snabbt kan det bli mer av en belastning än en hjälp.

Myter om styrka och spänning

Det finns ibland en föreställning om att vältränade kvinnor skulle ha en ökad risk för stora levatorskador. En möjlig förklaring skulle kunna vara att individer som är vana vid tung träning och valsalva-manöver skulle kunna ha ett inlärt mönster där bäckenbotten spänns istället för att slappna av under krystning.

Det är en intressant tanke, men det finns i dagsläget inget tydligt vetenskapligt stöd för att vältränade kvinnor generellt skulle ha en högre skaderisk. Det vi däremot vet är att en del personer får en medspänning i bäckenbotten vid valsalva, och att detta kan påverka krystfasen. Det handlar alltså mer om individuella mönster än om träningsnivå i sig.

Bäckenbotten ska töjas

Under förlossningen ska bäckenbotten töjas och sträckas ut över 300 %. Det mest skonsamma sättet är att förloppet är långsamt utan att bli ineffektivt. Framförallt är det bebisens huvud som ska passera i långsam takt.

Det är viktigt att bromsa framfödandet så att bäckenbotten, och främst mellangården, hinner med att töjas. Därför håller barnmorskan ofta emot med sina händer och försöker styra framfödandet. Du som födande kan hjälpa till genom att låta framfödandet få ta lite tid. Här kan andningen spela en roll. Att andas ut långsamt under krystning kan göra att trycket inte blir lika forcerat. Det kan hjälpa till att jämna ut belastningen på vävnaderna.

Andning som sätt att påverka tryck och timing

Andningens roll under krystfasen handlar sannolikt inte bara om avslappning, utan också om hur trycket i buken byggs upp och släpps. När du håller andan och trycker på skapas ett högt och mer konstant tryck. När du istället andas ut samtidigt som du krystar blir trycket mer pulserande och mindre forcerat. Det kan ge en möjlighet att dosera kraften i krystningen och att bättre följa kroppens egna signaler. Det här kan också göra det lättare att bromsa när det behövs, till exempel när barnets huvud står och töjer vävnaderna som mest.

Samtidigt är det viktigt att säga att det här inte alltid går att styra. I vissa förlossningar tar kroppen över helt, och då är det inte säkert att du kan påverka andningen på det här sättet. Det betyder inte att något är fel. Det betyder bara att processen ser olika ut.

Bäckenbottenavslappning

Bäckenbottenavslappning ger en större diameter i bebisens utgång och kan minska längden på krystfasen. En lång krystfas, över 60 minuter, ökar risken för skador på bäckenbotten.

Det finns motstridig vetenskaplig kunskap om vikten av att träna avslappning under graviditeten och effekten på förlossningen. Jag tänker att det för de kanske 75 % som inte har några problem att slappna av i bäckenbotten generellt och inte heller under krystning kanske inte måste lägga någon större vikt vid just detta.

Men för de som har ett spänningsmönster, eller som har svårt att släppa bäckenbotten, kan det vara väldigt viktigt.

Kroppen kan ofta själv?

Det är lätt att tänka att krystning är något man ska “göra rätt”. Samtidigt är krystreflexen i grunden något kroppen kan själv. Många beskriver att kroppen börjar krysta av sig själv när det är dags, särskilt om de får vara i en trygg situation och inte störs för mycket. I de lägena kan andning mer handla om att följa med och inte motarbeta det som redan händer.

Samtidigt gäller det inte för alla. Alla känner inte sina krystvärkar tydligt, och alla upplever inte att kroppen “tar över”. En del beskriver snarare att det är oklart när de ska krysta, hur mycket eller åt vilket håll de ska rikta kraften. Det kan också påverkas av smärtlindring, trötthet, oro eller hur förlossningen i övrigt har sett ut. I de situationerna kan det vara helt avgörande att få tydlig guidning, stöd och ibland ganska konkreta instruktioner.

Det finns inte ett sätt att göra rätt

Det är lätt att läsa den här typen av information och direkt börja tänka i termer av rätt och fel. Det är viktigt att veta att när bäckenbotten skadas handlar det inte om en enskild faktor, och kanske minst av allt hur du andades. Hur vävnaderna påverkas beror på många saker, som barnets storlek och position, vävnadens egenskaper, förlossningens förlopp, eventuella interventioner och slump.

Om du fick en bristning beror det alltså inte på att du andades fel.

Bäckenbottenperspektiv på andning under förlossning

När man läser forskningen går det inte att hitta ett enda sätt att andas eller krysta som passar alla eller som alltid ger bäst utfall.

Det som återkommer är snarare vissa principer. Att inte forcera framfödandet, att ge vävnaderna tid att töjas, och att försöka undvika onödig spänning i bäckenbotten.

Andning kan vara ett verktyg för detta, men det är inte en magisk lösning. För vissa hjälper det att tänka aktivt på andningen, för andra fungerar det bättre att låta kroppen sköta det mer intuitivt. Det viktiga är inte att göra rätt, utan att skapa så bra förutsättningar som möjligt för kroppen att göra sitt bästa.

Referenser

• Breathing Techniques During Labor: A Multinational Narrative Review of Efficacy
• Contraction of the levator ani muscle during Valsalva maneuver (coactivation) is associated with a longer active second stage of labor in nulliparous women undergoing induction of labor
• Effect of Breathing Technique of Blowing on the Extent of Damage to the Perineum at the Moment of Delivery: A Randomized Clinical Trial
• Effect of Breathing Technique of Blowing on the Extent of Damage to the Perineum at the Moment of Delivery: A Randomized Clinical Trial
• Effectiveness of antepartum breathing exercises on the outcome of labour: A randomized controlled trial
• Effectiveness of breathing exercise on the duration of labour: A systematic review and meta-analysis
• Effectiveness of breathing exercises during the second stage of labor on labor pain and duration: a randomized controlled trial
• Impact of the warm and calm breathing pattern on delivery outcomes in pregnant Chinese women: a retrospective cohort study
• Relaxation techniques for pain management in labour
• Slow breathing for reducing stress: The effect of extending exhale
• The Effect of Chewing Gum on Anxiety and Labor Pain: A Systematic Review and Meta-Analysis
• The effectiveness of breathing patterns to control maternal anxiety during the first period of labor: A randomized controlled clinical trial
• The effects of breathing techniques training on the duration of labor and anxiety levels of pregnant women