Kommer urinläckaget gå över?
Kroppen återhämtar sig, det nya livet med bebisen hittar så småningom sina nya rutiner (även om de ständigt förändras, de med). Men urinläckaget då, när ska det försvinna?
För vissa försvinner besvären inom några månader. För andra behövs träning, behandling eller vidare hjälp för att symtomen ska minska. Det går därför inte enkelt att svara med en tidpunkt när du kan förvänta dig att vara helt återställd. Om läckaget kommer försvinna spontant gör det ofta det under det första året postpartum.
Nu ska du också få det långa, mer komplicerade svaret.
Varför läcker jag urin efter graviditet och förlossning?
Under graviditeten påverkas bäckenbotten och stödjevävnader av både hormoner och den ökande belastningen från magen och bebisen. Själva graviditeten innebär alltså en stor belastning på kroppen, oavsett hur förlossningen sedan sker. Vid en vaginal förlossning töjs bäckenbottenmusklerna också ut väldigt mycket. För en del återhämtar sig muskler och vävnader snabbt och effektivt, för andra tar det längre tid.
När bäckenbotten är uttänjd och försvagad kan det bli svårt att hålla tätt vid plötsliga buktrycksökningar, till exempel när du hostar, nyser, skrattar eller hoppar. Den här typen av urinläckage kallas ansträngningsinkontinens
Urinläckage behöver inte enbart bero på svaga muskler. Graviditet och förlossning kan också påverka stödjevävnaderna kring urinröret och urinrörets förmåga att hålla tätt. Ibland finns muskelskador eller svårigheter att aktivera bäckenbotten vid rätt tillfälle. Ofta samverkar flera faktorer. Den som läcker i samband med plötslig och stark kissnödighet har däremot ofta trängningsinkontinens, som delvis behöver behandlas på andra sätt.
Är jag ensam om detta?
Urinläckage efter graviditet och förlossning är vanligt, men det är också ett av de besvär som kvinnor ibland tänker att de behöver acceptera som en del av livet efter barnafödandet. Vi pratar inte så ofta om det här, och det gör ju att många normaliserar sina symtom och tänker att det kanske ingår i att vara kvinna och att ha fött barn. Andra anpassar sitt liv utan att riktigt märka det själva. Man undviker att hoppa, springa eller träna intensivt, eller går och kissar för säkerhets skull inför minsta ansträngning.
Vad avgör vem som drabbas?
Det finns flera kända riskfaktorer. Risken är högre om du hade urinläckage redan under graviditeten. Förlossningar med sugklocka, stora barn och långa krystskeden verkar också öka risken hos vissa. Sedan tillkommer individuella skillnader som kan spela stor roll. Ärftlighet kan påverka vävnadskvalitet och stödjevävnadernas tålighet. Om du har många i familjen som har urinläckage kan det öka sannolikheten att du själv ska drabbas. Ju äldre vi blir, desto mer ökar också risken. Om du är överviktig, har kroniskt hosta eller annan hög belastning på bäckenbotten kan detta också påverka.
När går det över?
De största spontana förbättringarna sker ofta under det första året efter förlossningen. Det är också skillnad på att läckaget minskar och att det försvinner helt. Du kanske märker att du kan hosta och nysa utan problem, men fortfarande läcker när du springer eller hoppar. Det behöver inte betyda att återhämtningen har avstannat. Olika aktiviteter ställer olika krav på kontinensfunktionen, och ibland behövs ytterligare träning eller behandling för att kunna återgå till allt du vill göra.
Det finns egentligen tre olika saker att ta hänsyn till när vi pratar om hur länge urinläckage efter förlossningen finns kvar.
- Många märker att urinläckaget minskar under de första månaderna efter förlossningen, även utan någon särskild behandling. Den spontana förbättringen är ofta störst under det första året.
- Bäckenbottenträning kan minska eller helt avhjälpa läckage, även om besvären har funnits länge. Möjligheten att bli bättre genom behandling upphör alltså inte när den spontana återhämtningen planar ut.
Om du fortfarande läcker urin efter ett år betyder det inte att besvären är permanenta. Däremot blir det mindre rimligt att enbart hoppas på att tiden ska lösa problemet. Då kan det behövas en undersökning och mer riktad behandling.
Vad kan jag göra själv?
Bäckenbottenträning är förstahandsbehandlingen vid ansträngningsinkontinens. Det innebär att det är den behandlingsform man alltid ska börja med, och som har gott stöd i forskning för att det räcker för många. Målet med träningen är att förbättra musklernas styrka, uthållighet och timing så att bäckenbotten bättre kan möta buktrycket när du hostar, springer eller hoppar.
Precis som annan styrketräning behöver träningen göras regelbundet över tid för att ge resultat. Många behöver träna i flera månader innan skillnaden blir tydlig. En del tar hjälp av appar eller påminnelser för att få kontinuitet i träningen. Om du är osäker på om du aktiverar bäckenbotten rätt kan det vara klokt att få en individuell bedömning hos en fysioterapeut med kompetens inom bäckenbottenhälsa.
Hur ska ett knip kännas?
Ett knip ska kännas som att du stänger och lyfter kring ändtarm, vagina och urinrör. Det är oftast enklast att hitta rätt om du tänker att du ska knipa som om du skulle hålla in en fis. Vi vet dock att ganska många kvinnor faktiskt har svårt att hitta rätt bäckenbottenaktivering. Om bäckenbottenträningen inte hjälper, eller om du inte känner att du riktigt hittar aktiveringen, kan en undersökning vara väldigt hjälpsam.
Finns det något annat som kan hjälpa?
En del har nytta av att träna in ett aktivt knip precis innan hostning, nysning eller hopp. Det kallas ibland “the knack” och syftar till att hjälpa kroppen att automatiskt aktivera bäckenbotten inför en snabb belastning.
För vissa kan ett inkontinensstöd som placeras i slidan vara till hjälp, särskilt vid träning. Det kan ge ett mekaniskt stöd åt urinröret och minska läckaget under belastning.
Det är också viktigt att inte börja dricka för lite av rädsla för läckage. För lite vätska kan irritera blåsan och göra symtomen värre.
När bör jag söka hjälp?
Det kan vara klokt att söka hjälp tidigare om:
- läckagen är stora
- du inte kan träna eller röra dig som du vill
- besvären påverkar vardagen mycket
- du misstänker framfall
- du inte märker någon förbättring alls över tid
En undersökning kan ge information om bäckenbottens styrka och funktion, eventuella muskelskador och andra faktorer som kan bidra till läckaget. Om bäckenbottenträning inte ger tillräcklig effekt finns också andra behandlingsalternativ. Vid kvarstående ansträngningsinkontinens kan det ibland vara aktuellt med en gynekologisk bedömning för att diskutera annan behandling.
När kommer jag sluta kissa på mig?
För många minskar urinläckaget under det första året efter förlossningen, men det går inte att säga exakt när eller om besvären kommer försvinna helt. Bäckenbottenträning hjälper många, även långt efter barnafödandet, och det finns andra behandlingsalternativ om träningen inte räcker. Har du kvarstående läckage som begränsar ditt liv finns det alltså anledning att söka hjälp, oavsett hur länge sedan du födde barn.
