Gynekologisk smärta och psykisk ohälsa
I våras tipsade en vän mig om Jämställdhetsmyndighetens nya kunskapsöversikt om samförekomst av psykiatriska tillstånd och gynekologisk smärta. Det är en rapport som jag tycker förtjänar att bli läst av både vårdpersonal och patienter, och därför tänkte jag ägna dagens text åt detta ämne.
Raporten presenterar inte någon enskild revolutionerande upptäckt, men sammanfattar något som många kvinnor redan vet av egen erfarenhet:
- Långvarig smärta påverkar måendet.
- Psykisk ohälsa och kroppslig sjukdom förekommer ofta samtidigt
- De förklarar ibland varandra, och förstärker ibland varandra. Men ibland finns inga samband.
Rapporten fokuserar på tillstånd som endometriosrelaterad smärta, vulvodyni, samlagssmärta och andra former av kronisk gynekologisk smärta, och undersöker hur dessa samvarierar med depression, ångest, ADHD och autism. Den lyfter också viktiga frågor om hur vården möter patienter som lever med både smärta och psykisk ohälsa. Jag fastnar vid några saker när jag läser denna.
Smärta och psykisk ohälsa förekommer ofta tillsammans
Kvinnor med kronisk gynekologisk smärta har oftare psykiatriska diagnoser än kvinnor utan smärta. Det gäller framför allt depression och ångest. Även ADHD och autism förekommer oftare hos kvinnor med gynekologisk smärta än hos andra.
Att leva med långvarig smärta påverkar hela livet. Smärtan kan störa din sömn, begränsa dina vardagsaktiviteter, påverka arbetsförmågan och göra det svårare att delta i sådant som tidigare gav dig glädje och återhämtning. Om smärtan dessutom sitter i underlivet eller bäckenet blir ofta sexualiteten och relationer påverkade.
Vi inom vården delar upp kropp och psyke i två olika delar, men människan fungerar ju inte riktigt så. Stress, oro, nedstämdhet och smärta sitter alla i samma biologiska system. Därför är det inte märkligt att dessa tillstånd ofta förekommer tillsammans.
Det här betyder inte att smärtan sitter i huvudet
Många patienter med långvarig smärta upplever att vårdkontakterna får en förändrad ton när psykisk ohälsa kommer på tal. När det finns ångest, depression eller tidigare traumatiska erfarenheter med i bilden kan det ibland kännas som att vården börjar leta efter förklaringen i huvudet istället för i kroppen. Men det är inte där den här rapporten landar, och det tycker jag känns hoppfullt.
Långvarig smärta uppstår och vidmakthålls ofta genom ett samspel mellan flera olika faktorer. Kroppens olika vävnader, hormoner, nervsystem, tidigare erfarenheter, känslor, relationer och livssituation kan alla påverka hur man upplever smärta. Smärtan är fortfarande verklig, även när psykologiska faktorer spelar en roll.
Vid långvariga smärtbesvär påverkas också nervsystemet. Kroppens alarmsystem kan blir mer lättretligt och det händer att smärtsignaleringen förstärks över tid. Detta kan göra att smärta fortsätter, trots att den ursprungliga vävnadsskadan inte längre finns kvar och förklarar symtomen.
Kropp och psyke är inte helt separata
En sak som slog mig när jag läste rapporten är hur starkt prägldad vården fortfarande är av uppdelningen mellan somatik (kroppsvård) och psykiatri. Patienten träffar gynekologen för smärtan. Psykologen för måendet. Fysioterapeuten för funktionen. Kanske också en sexolog för sexualiteten.
För individen själv är inte kroppen uppdelad så. Den som lever med gynekologisk smärta upplever inte en separat smärta, med påverkad sexualitet, relationsproblem och påverkan på den psykiska hälsan. Allt detta pågår samtidigt i samma liv. Den som lever med endometrios kan inte välja att hantera smärtan på måndagen och nedstämdheten på tisdagen.
Rapportförfattarna lyfter fram att framtidens vård behöver bli bättre på att möta människor som hela människor. Forskningen pekar mot behovet av mer integrerade behandlingsmodeller där både fysisk och psykisk hälsa får plats. Det här är så viktigt!
En annan del av rapporten som känns smärtsamt bekant är beskrivningen av patienternas väg genom vården. Resan mot diagnos och behandling är för många patienter fortfarande alldeles för lång.
Vad kan du som patient ta med dig?
Om du lever med långvarig gynekologisk smärta kan följande vara viktigt att komma ihåg:
- Psykisk ohälsa gör inte din smärta mindre verklig.
- Långvarig smärta påverkar ofta måendet, sömnen och livskvaliteten.
- Det är vanligt att gynekologisk smärta och psykisk ohälsa förekommer samtidigt.
- Du behöver inte välja mellan att söka hjälp för kroppen eller måendet. Båda delarna kan vara viktiga.
- Om du upplever att dina symtom inte blir tagna på allvar kan det vara värt att söka en ny bedömning.
- Smärta är sällan bara en fråga om vävnader eller bara en fråga om känslor. Oftast är kroppen/besvären mer komplexa än så.
- Behandling kan ibland behöva rikta sig både mot själva smärttillståndet och mot de konsekvenser smärtan får för din vardagen.
När gynekologisk smärta och psykisk ohälsa förekommer samtidigt
Det jag framför allt tar med mig från den här rapporten är att vi saaaakta kommer ikapp patienternas egna erfarenheter. Men det här är bara en rapport, och från rapporter kan vägen fortfarande vara lång till att nå ut till alla vårdgivare.
För den som lever med långvarig gynekologisk smärta blir ofta hela livet påverkat. Rapporten svarar inte på vad som kom först, smärtan eller den psykiska ohälsan, och det är oftast inte rimligt att söka svar på heller. Naturligtvis finns det lika många svar på detta som det finns patienter. Men rapporten lyfter istället insikten att människor inte är dessa svartvita motsatser, kropp eller psyke. Vården behöver se hela människan för att kunna behandla långvarig gynekologisk smärta.
Referens
Samförekomst av psykiatriska tillstånd och gynekologisk smärta – en kunskapsöversikt.
